Samtidigt som politikerveckan i Almedalen äger rum så tar sig en grupp tungt beväpnade män innanför ringmuren och det tar bara en timme innan dom med brutalt våld tagit kontroll över Visby.
Tusentals människor, överbefälhavaren, mäktiga företagsledare och Sveriges Statsminister ser sig nu som gisslan samtidigt som polisen och militären försöker reda ut vem som ska leda landets styrkor.
En intensivt spännande och tajt historia som känns väldigt obehaglig eftersom den inte känns som helt osannolikt i ett Europa där våld,
Det har gått tre år sedan massakern på den lilla orten Tenderville i Oregon. Billy Williamson (Brendan Fletcher) har levt undanskymd i ett litet hus och klarat sig bra på dom pengar han stal på banken under hans härjningar.
Nu har han bestämt sig för att få ut sitt budskap ordentligt och beslutar sig för att inta en TV-station i Washington.
Fortsättningen på den förra filmen är intressant men definitivt inte lika känslosamt obehaglig och det beror väl på att man då inte insåg vad som komma skulle, här vet man vad denna man har för syfte och vad han är kapabel till.
Det är dock intensivt spännande och våldsamt och precis som den förra filmen, intressant.
I den här andra säsongen så har två år gått, advokaten Max McCall (Mark Bonnar) har precis kommit ut från fängelset, hans bror Jake (Jamie Sives) befinner sig i USA och hans tidigare företag har tagits över av gangstern Roy Lynch (Stuart Bowman).
Max vänder sig till sin gamle vän Kenny Burns (Eamon Elliott) som driver en detektivbyrå och lyckas nästla sig in i firman som partner där han nu planerar att hämnas på Lynch och hans imperium.
Fantastiska skådespelare i skruvade karaktärer i det här komiska kriminaldramat som utspelar sig i Edinburgh. Historien inleds på ett rätt våldsamt sätt och fortsätter sen med en mix av komik, spänning och drama.
Tittarna kommer att bli glada över att se den utmärkta Mark Bonnar tillbaka för säsong 2 som Max McCall, en man som nu är på botten och försöker behålla en illusion av kontroll. Bonnar är mycket hyllad för roller i Catastrophe, Line of Duty och Shetland, och på MASTERPIECE i Unforgotten och Home Fires. Guilt Season 1s Emun Elliot (The Paradise) är en annan återkommande närvaro den här säsongen, och spelar privatdetektiven Kenny som en nysäker man som har blivit nykter, startat ett företag och är redo för romantik. Och hur är det med den fula yngre McCall-brodern från säsong 1? Jamie Sives (Annika) återvänder också för ett mycket avgörande avsnitt som Jake McCall.
Publiken kan känna igen nya Guilt-skådespelare från andra MASTERPIECE-shower. Dessa birollsskådespelare levererar outplånliga prestationer, som börjar med att Phyllis Logan (Downton Abbeys Mrs. Hughes) spelar ganska mot karaktären som Maggie Lynch. Stuart Bowman (Grantchesters biskop Aubrey Gray) är hennes man Roy Lynch, som fyller Bill Pattersons skor från säsong 1 och skildrar skickligt en brottsboss som saknar rädsla. Sara Vickers (Endeavour's Joan Thursday) är Lynchs främmande dotter Erin, och Sandy McDade (Sanditons Miss Hankins) spelar en kusligt kryptisk undercover-polis.
I den fiktiva staden Tenderville i Oregon så bor den 23-årige Billy Williamson (Brendan Fletcher) med sina föräldrar. Han har ett lågavlönat arbete som bilmekaniker och spenderar den mesta fritiden med att träna se på Tv och lyssna på radio.
Han tycker att han bombarderas av allsköns problem i samhället och när föräldrarna en dag vill att han ska flytta hemifrån, chefen vägrar gå med på en löneförhöjning och han blir osams med killen på det lokala cafét så brister något inuti honom.
Han trycker upp falska sedlar, beväpnar sig och åker in till stan för att ställa allt tillrätta.
Den tyska regissören och manusförfattaren Uwe Boll har gjort en väldigt obehaglig film och den känslan har man nog som tittare för att den känns så nära verkligheten, detta skulle faktiskt kunna hända när som helst, var som helst i världen.
Det är våldsamt och läskigt realistiskt, tragiskt och så finns det en hel del att fundera på.
I den här andra säsongen så gör Philo (Orlando Bloom) och Vignette (Cara Delevingne) uppror på varsitt håll även om målet är detsamma och basen är det instängda området The Row.
Jonah Breakspear (Arty Froushan) är tillförordnad kansler i Burgue och gör allt han kan för att hålla sig kvar vid makten samtidigt så har Imogen (Tamzin Merchant) och Agreus (David Gyasi) som är på flykt hamnat i händerna på Pakten som är en allians av fanatiska motståndare till Burgue och dom verkar nu vara tvungna att återvända till den platsen som dom flydde ifrån.
Som om inte allt detta räckte så dyker lemlästade kroppar upp lite varstans i staden, något monstruöst lurar i skuggorna och vem eller vad det nu är verkar det som det är vanliga människor som väljs ut som offer.
Precis som i den förra säsongen så är detta visuellt otroligt vackert, häftigt och maffigt och det sparas verkligen inte på våld, blod, inälvor och allehanda kroppsdelar och mitt i allt detta våldsamma och skitiga inferno så försöker Philo och Vignette springa åt samma håll vilket inte är lätt när deras respektive bundsförvanter helt enkelt försöker döda varandra trots att dom har samma motståndare.
Detta är den avslutande säsongen och jag tycker att det är synd, skulle vilja gåt tillbaka i tiden och se mera av hur allting började. I den första säsongen så kastades vi tittare direkt in i den här fantastiska världen fylld av allehanda varelser utan att egentligen ha blivit uppvärmda och så har vi sen fått lära oss lite av diverse återblickar.
Hunden Max (Louis C.K.) lever ett mycket behagligt liv. På kvällarna myser han med sin matte Katie (Ellie Kemper) och på dagarna när hon är på jobbet så umgås han med dom andra husdjuren i kvarteret som också tillbringar dagarna utan sina ägare.
Max liv förändras dock en dag när Katie kommer hem med den ouppfostrade blandrasen Duke (Eric Stonestreet).
En kul historia om vad våra husdjur kan tänkas göra när vi människor är borta på dagarna. Det är ett härligt galleri av allsköns karaktärer vi får följa och det finns en hel del igenekänningskomik här. Animeringen är strålande och historien innehåller allt från drama, spänning, lite skräck och så en full näve med kärleksfull vänskap, allt på ett typiskt amerikanskt sätt.
Även jag som är pälsdjursallergiker och då inte äger något husdjur roades gott av denna film.
Pingvinerna Skipper (Tom McGrath), Kowalski (Chris Miller), Rico (Conrad Vernon) och Private (Christopher Knights) från Madagaskar-filmerna har här fått sin alldeles egna film och då är det minsann fullt ös frän början.
Dessa hjältar eller antihjältar kanske man ska kalla dom råkar i luven på bläckfisken Dave (John Malcovich) som ämnar hämnas på alla gulliga pingviner i världen som han tycker stulit all uppmärksamhet från honom som bläckfisk och som mer eller mindre gjort honom överflödig på alla djurparker.
I kampen om att krossa Daves onda plan så får pingvinerna hjälp av den kanadensiska attackstyrkan The North Vind.
Handlingen är väl inte så mycket att orda om här är det action och humor i en fart man sällan skådat och det finns en hel del hysteriskt roliga scener och kommentarer som inte är för dom minsta barnen. Det här gänget från Kanada känns väldigt överflödiga och tillför ingenting till historien, detta hade våra frackklädda, icke flygkunniga fåglar klarat på egen hand.
