Manifest: Säsong 1 (2018)

 

https://youtu.be/I1hNAIzkQWY?si=UHO-a4uSghY3E-CT

En till synes vanlig flygning mellan Jamaica och New York förvandlas till en mardröm men inte under själva resan utan vid framkomsten då det visar att planet med över 150 passagerare varit försvunnet i över fem år och att alla ombord förklarats avlidna.

 Det är ju en fascinerande idé och jag kände ganska snabbt vibbarna till serien Lost som gick mellan åren 2004-2010.

Det är också själva historien som är det bärande i den här första säsongen med personliga dramatiska öden, konspirationer på hög nivå, mystik och religiösa anspelningar för skådespeleriet är väldigt ojämnt och är det som gör att denna 1:a säsong tappar lite.

Det är dock en intressant och en så pass fascinerande historia att det är svårt att inte fortsätta titta och jag kommer givetvis att kolla på den andra säsongen också.

Hamilton: Säsong 2 (2022)

 

Jakob Oftebro är tillbaka som agenten Carl Hamilton och han iklär sig den rollen riktigt bra. I den här säsongen så rör det sig om ett flertal fall som ska lösas och nästan alla med internationell inblandning. Det är en påkostad produktion och inspelningen har skett på ett flertal ställen runtom i Europa, tyvärr så känns det lite som om koncentrationen och pengarna satsats på det stora visuella mer än själva detaljerna för hur snyggt det än är så känns vissa scener ganska fåniga.

Skådespelarna runtomkring Oftebro är lite ojämna men det är som sagt snyggt, spännande och rätt våldsamt så underhållande är det trots allt.

Olycksfågeln av Camilla Läckberg (2006)

 

Patrik får en ny kollega på polisstationen, Hanna Kruse som innan hon ens fått sätta sig ner vid sitt skrivbord får följa med ut till en trafikolycka där en kvinna hittas död bakom ratten.

Det dröjer dock inte länge förrän misstankar om brott börjar infinna sig.

Erika är orolig för sin syster Anna som nu bor inneboende hos henne och Patrik och som efter hennes mans död befunnit sig i en djup depression och i samma veva så förbereds inspelningarna av dokussåpan Fucking Tanum  på orten vilket framkallar blandade känslor hos invånarna.

Den bästa boken hittills jag läst av Läckberg. Historien flyttar sig smidigt framåt och intrigerna med alla detaljer och vinklingar lyfts fram sakta men säkert och skickligt. Här känns det också som om författaren inte ansträngt sig för att emellanåt vara lite rolig utan humorn, det lilla som finns kommer spontant vilket funkar bra.

  

Låt Den Rätte Komma In av John Ajvide Lindqvist (2004)

 

I den ganska färglösa förorten Blackeberg utanför Stockholm så bor 12-årige Oskar. Han drömmer sig bort i sina skräcknoveller och önskar bli en hämnare som kan ta hand om Johnny, Micke och Thomas som varje dag mobbar honom psykiskt och fysiskt. 

Samtidigt som en pojke hittas brutalt mördad nere vid Mälaren så möter Oskar den mystiska Eli och här tar hans liv en helt ny vändning.

En riktigt bra och imponerande debutroman som är nervkittlande mystisk, skrämmande och brutal och samtidigt fylld av värme och kärlek.

Paria av Björn Hellberg (2003)

 

Björn Hellbergs första roman i serien som utspelar sig i den fiktiva staden Loviken visar upp en stad där dom sociala klyftorna är djupa och där uteliggare och prostituerade är en stor del av befolkningen i området som kallas Kloakråttan.

Inom bara ett dygn så hittas tre mördade personer som tillhör samhällets mest utsatta och det som först verkar vara rutinärenden blir snart en jakt på en systematisk och brutal mördare.

Som vanligt så är det en ynnest att läsa allt som Björn Hellberg skriver, han behandlar det svenska språket med respekt och mejslar ut karaktärerna ordentligt skarpa och som läsare här så får man en liten inblick i en trasig och tragisk del av vårt samhälle. Spännande och våldsamt och så med författarens underfundiga humor där också.

 

Clark (2022)

 

Jag är delad i två läger vad det gäller den här seren om vårt lands mest kände brottsling Clark Olofsson och jag förstår också dom kritiska rösterna som höjts om den.

Ser man på serien med cineastiska ögon så är det ett konstverk i alla detaljer. Regissören Jonas Åkerlund äger ju ett enastående bildspråk så var sekund är ju en visuell upplevelse utöver det vanliga och skådespelarna med Bill Skarsgård som Clark är helt magiska även om dom som Arja Saijonmaa bara är med i ett par sekunder som en äldre tant i kön på en bank.

Men...Den riktige Clark Olofsson har i hela sitt liv varit ett psykopatiskt svin som manipulerat alla i sin omgivning och det är bara ren tur att han inte dödat någon människa längs vägen som enbart handlat om att sitta i fängelse, varit på flykt, rånat banker, festat och knullat.

Han framställs ju här som en glad oförarglig filur som bara vill ha roligt, att han förstört livet för hundratals människor kommer tyvärr aldrig riktigt fram.

Ser man denna historia bortom den verkliga personen så är det i alla fall förbannat underhållande och fantastiskt bra.

The Bay: Säsong 3 (2022)

 

Kommissarien Lisa Armstrong (Morven Christie) har nu slutat inom polisen och flyttat från kuststaden Morecambe Bay och hennes efterträdare Jenn Townsend (Marsha Thomason) hinner inte ens sätta sig vid sitt skrivbord innan en ung lovande boxare hittas brutalt ihjälslagen ute i bukten.

Jag gillade dom två första säsongerna men är inte riktigt lika förtjust i denna även om serien bygger på en bra historia med intressanta karaktärer och i en miljö som känns äkta realistisk.

Marsha Thomasons karaktär Jenn Townsend funkar tyvärr inte så bra. Hon brottas med en del saker från sitt förflutna som skulle kunna bli ett intressant trassel i sitt nya jobb men istället så blir bara karaktären en gnällig person som man alltför ofta retar upp sig på.