Den Blodtörstiga Vampyren (1968)

 

Original titel: The Blood Beast Terror

https://www.imdb.com/video/vi2917966873/?playlistId=tt0061411&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Det är under den senare delen av 1800-talet då en mindre ort ute på landsbygden strax utanför London drabbas av en serie brutala mord på unga män. Alla offer hittas med halsen uppsliten och tappade på blod. En av dom som attackerats överlever men tappar förståndet och börjar yra om ett bevingat monster med enorma ögon.

Kriminalkommissarie Quennell som eminent spelas av den kylige Peter Cushing utreder fallen och börjar tro att det kanske kan vara en stor örn som ligger bakom attackerna med tanke på vad den överlevande pratat om. Han tar med sig sin teori till den berömde entomologiprofessorn Carl Mallinger (Robert Flemyng) som experimenterar med malar och som bor på ett stort gods med sin dotter Clare (Wanda Ventham) på orten men han menar på att detta är omöjligt.

Professorn och dottern beter sig dock lite märkligt och vi som tittare börjar genast misstänka att det inte står rätt till i det stora huset speciellt inte när dom också har butlern Granger (Kevin Stoney) som ser ut att kunna passa bra in i vilken skräckhistoria som helst.

Quennell och hans assistent Allan (Glynn Edwards) inser snart att alla offren haft att göra med Mallingers men när dettta ska undersökas närmare så försvinner professorn och hans dotter spårlöst.

Trots den fåniga och missvisande svenska titeln på denna film så tycker jag att den är rätt bra, ända fram till slutet då som kanske inte riktigt håller.

Peter Cushing, Glynn Edwards, Robert Flemyng och Wanda Ventham håller upp historien med ett bra agerande och så finns det även ett par komiska inslag i form av den ansvarige på bårhuset som spelas av Roy Hudd och som sitter och äter medhavd lunch bland alla liken men äcklas av ett hårstrå i maten.

Herr och Fru Papphammar (1978)

 

Lena Söderblom och Gösta Ekman som det gifta paret Karin och Gunnar Papphammar i en serie i fyra delar där Gösta Ekman sen skulle ta med sig sin karaktär till dom oerhört populära kortfilmerna om Papphammar som några år senare skulle dyka upp på SVT.

Blandade sketcher som sträcker sig från rent barnprogram till vardagshändelser och politik. Nivån är rätt ojämn, vissa scener har åldrats bra och är precis lika aktuella idag som då medan andra känns rätt torra men Gösta Ekman får ju även här utlopp för sina fysiska konststycken som man ju aldrig kan se sig mätt på.

Våroffer av Anders De La Motte (2020)

 

Som det har varit i Anders De La Mottes senaste böcker så är det även här en ung kvinna som är huvudperson, ett gammalt mystiskt dödsfall och så är platsen en mindre by i södra Sverige.

Thea Lind kommer till den illa orten Tornaby med sin man som är född där och som nu ska arrendera ett slott där han tänker öppna restaurang. Thea själv har fått jobb som läkare på orten men hinner knappt börja förrän hon får vetskap om ett gammalt mystiskt mordfall där den unga Elita Svart mördats under en hednisk rit i skogen.

Alla i Tornaby verkar bära på hemligheter och det visar sig också att Thea själv kanske har ett och annat skelett i garderoben.

Den mytologiska figuren Bladmannen har en viktig roll i det här thrillerdramat som jag tycker är författarens mest helgjutna, spännande och bästa historia hittills.

Berättelsen vrider sig flera varv ett antal gånger så att man som läsare till slut inte har en aning om vad som egentligen hänt och allting avslöjas inte förrän i dom absolut sista meningarna.

Peaky Blinders: Säsong 5 (2019)

 

Tommy Shelby är nu en respekterad politiker vilket innebär att han måste vara försiktig med vad han gör tillsammans med sitt gäng The Peaky Blinders men hoten mot honom och hans familj kvarstår och dom måste han se till att undanröja.

Fascisterna börjar få sina röster hörda vilket Tommy tänker utnyttja genom att sälja dom till Churchill samtidigt som en döden slår till mot personer i hans närhet och en före detta partner återvänder från graven.

Hipp Hipp: Säsong 2 (2003)

 

Den första säsongen av Hipp Hipp var ju strålande med alla dessa figurer som Anders Jansson och Johan Wester spelar och i den här säsongen så har dom verkligen växt ihop med alla karaktärer så varenda detalj sitter perfekt.

Bland det roligaste som har gjorts i det här landet, utan tvekan.

Central Park av Guillaume Musso (2014)

 

Den Franska kriminalpolisen Alice vaknar upp i ett skogsparti i Central Park, New York fastlåst i handbojor med en helt okänd man. När chocken har lagt sig något och hon väcker mannen så visar det sig vara en amerikansk jazzpianist som inte heller vet var han är eller vad som hänt.

Det enda Alice minns är att hon varit ute kvällen innan i Paris med några väninnor och pianisten som heter Gabriel berättar att han hade en spelning samma kväll i Dublin på Irland.

Ingenting är som man tror och ingen är den man tror att den är. Här ställs allt på ända och som läsare så är man fylld av lika många frågetecken som dessa två huvudpersoner och det är först i slutet som allting skingras och man kan andas ut något i alla fall.

Rejält spännande i en fantastiskt bisarr historia med våld, död och hämnd men med vink om att kärleken kan täcka allt det mörka onda med sin värmande pläd.

The Bravados (1958)

 

En mystisk tystlåten man rider in i den lilla staden Rio Arriba. När sheriffen frågar honom om hans ärende så säger han att han är där enbart för att bevittna hängningen av fyra brottslingar som ska äga rum kommande dag.

Under natten så lyckas busarna fly och dom tar dessutom med sig en ung kvinna som gisslan.

Ett uppbåd samlas för att fånga in rymlingarna men främlingen verkar ha andra planer för dom.

Gregory Peck är mycket bra som främlingen som man efter en stund får veta heter Jim Douglass och som är en man tyngd av sorg och hämndbegär och varför är någonting som avslöjas sakta men säkert medan jakten på rymlingarna fortgår. 

Det finns givetvis en kvinna med i spelet också, Josefa Velarde som visar sig vara en gammal kärlek till Jim och som spelas av Joan Collins som är vacker men som har en rätt meningslös karaktär som inte för den här handlingen framåt det minsta.

Denna historia är ett grymt spel mellan Jim och dom busar han jagar som spelas av Lee Van Cleef, Henry Silva, Albert Salmi och Stephen Boyd.

Hämnd, skuld och rannsakan av sitt samvete är huvudingredienserna och det är bra och våldsamt men slutet är tyvärr lite för dåligt kryddat för att man ska vara helt nöjd.