Rid Aldrig Ensam (1967)

 

Original titel:  Dio Perdona...Io No!

Några år innan Terence Hill och Bud Spencer blev kända som ett komiskt par som använde nävarna mer än något annat vapen så gjorde dom den här filmen som mera är en ordinär film i genren Spaghetti-Western.

Här är det guld som jagas och Cat (Terence Hill) och Hutch (Bud Spencer) letar efter busen Bill (Frank Wolff) som efter att ha rånat ett tåg och dödat alla passagerare sitter på bytet.

Ingen historia som sticker ut direkt och filmen har väl egentligen inget direkt underhållningsvärde heller förutom en och annan scen kanske.

Ganska intetsägande produktion.

The Aeronauts (2019)

 

https://youtu.be/Rm4VnwCtQO8?si=7M7Nutz39E9OBuYo

Även om jag inte kan klaga på dom två skådespelarna Eddie Redmayne och Felicity Jones som spelar meteorologen James Glaisher och luftballongpiloten Amelia Rennes så är det dom hisnande scenerna tusentals meter upp i luften och det enastående fotot av George Steel jag mest kommer ihåg av det här verklighetsbaserade dramat som utspelar sig i England på 1860-talet och som handlar om Glaisher och hans outtröttliga försök att få vetenskapsakademien i London att sponsra hans ballongresor eftersom han är övertygad om att man kan förutspå vädret vilket då ansågs löjeväckande och att jämföras med spådom.

Dramatiskt, fascinerande och spännande är det men däremellan lite tråkigt. Ingenting för den som inte tycker om höga höjder.

Supersnutarna (1977)

 

Original titel:  I Due Superpiedi Quasi Piatti

Dom två vagabonderna Matt (Terence Hill) och Wilbur (Bud Spencer) hamnar av en ren slump på en polisutbildning och när dom efter historiens kortaste kurs fått på sig sina nya uniformer så använder dom givetvis mest nävarna när dom ska ta hand om buset i Miami.

I filmerna med Terence Hill och Bud Spencer så är det ju slagsmålen som oftast bär upp hela historien och när dom inte fungerar, ja då finns det ju inte speciellt mycket kvar.

I den här rätt löjliga filmen så finns det knappt något att glädjas åt, Bud Spencer lufsar omkring grymtande och grimaserande medan Terence Hill leende plirar med två av filmhistoriens blåaste ögon samtidigt som dom pucklar på busarna i scener där den som skött ljudeffekterna nog är den som fått jobba hårdast.

Den Flerfaldige Mördaren av Björn Hellberg (2010)

 

En känd politiker som enligt uppgift ska befinna sig i Helsingborg hittas istället död i den lilla Staden och bara dagar efter så mördas en av Stadens mest ihärdiga journalister. Kriminalkommissarie Sten Wall och hans team får nu släppa misshandel och rån och istället ägna sig åt dessa mord som kommer att ta Wall till en gräns i sitt liv där han funderar på om det är värt att fortsätta med polisyrket.

Som vanligt så är det en ynnest att läsa det Björn Hellberg ger ifrån sig, man sitter och ler enbart på det sätt han behandlar språket och sen så är ju historien spännande och klurig också vilket inte gör upplevelsen sämre och slutet är ett av dom mest oväntade i serien om Sten Wall.

Deg: Säsong 1 (2021)

 

Malou (Helena af Sandberg) bor med sin son i ett fint område ute på Lidingö. Hennes liv är dock bara en snygg fasad, hon har inga pengar och kronofogden är på väg att tömma huset. Av en ren slump så råkar hon hitta ett rånbyte i skogen på 47 miljoner kronor och helt plötsligt så tar livet en helt annan väg. Slumpen kommer dock visa sig igen och inte alltid på det positiva sättet.

Jag trodde att detta skulle vara en ren komedi och serien inleds så också men sen så känns den rätt tragisk med alla udda karaktärer och deras mer eller mindre trasiga liv för att sen dra åt komedihållet igen för att sen bli riktigt våldsam och blodig på slutet.

När man väl kommit in i allt så är det ändå riktigt bra och underhållande. Roligt, spännande dramatiskt och våldsamt.

Nattvandraren av Björn Hellberg (2008)

 

Han promenerar runt staden i timmar varje natt året runt. Alla vet om honom men dom känner honom inte. Han kallas för Nattvandraren eller Mörkermannen. Han gillar dock inte Mörkermannen som han tycker har en ondsint klang för han är en fridens man som håller ett vakande öga på staden under dom mörka timmarna. Han iakttar och registrerar och meddelar polisen så fort han ser något fuffens.

Han är dock inte ensam, det finns andra som också är ute under dessa sena timmar.

Som vanligt så är det enastående skrivet. Björn Hellberg behandlar det svenska språket ypperligt och karaktärerna med Kriminalkommissarie Sten Wall i spetsen som man nu känner utan och innan är utskurna med millimeter precision.

The Sinner: Säsong 3 (2020)

 

Den tredje säsongen av The Sinner går i samma fotspår som dom två första där man i dom första avsnitten sitter och undrar över vad som egentligen hänt och vad som ligger bakom allt och så nästan ballar allting ur i dom sista avsnitten och förvrider huvudet på en totalt. 

I den här säsongen så blir kriminalkommissarie Harry Ambrose (Bill Pullman) kallad till en, till synes ganska vanlig trafikolycka där föraren dött och hans passagerare Jamie (Matt Bomer) klarat sig med lindrigare skador. Ambrose anar dock att det är någonting skumt med olyckan och finner sig snart intrasslad i en värld av psykologiska labyrinter och våld.