Jurassic Park av Michael Crichton (1990)

 

Året är 1989 och på ön Isla Nubar utanför Costa Ricas kust så har det skett ett antal mystiska djurattacker.

Paleontologen Alan Grant börjar intressera sig för dessa attacker när ett ögonvittne beskrivit djuret som en dinosaurie och mångmiljardären John Hammond som bedriver ett forskningscentrum på ön bjuder in honom och hans kollega Ellie Sattler för att visa vad han kommit fram till.

Som så många andra så hade jag ju sett filmen mer än en gång innan jag plockade upp romanen som skrevs några år innan av Michael Crichton.

Även om jag nu hade filmens scener i huvudet när jag läste så är det en enastående fantasieggande berättelse, en modern version av Mary Shelleys Frankenstein där en mer eller mindre galen vetenskapsman är villig att gå över lik för att skapa liv.

Funny Fanny av Björn Hellberg (2002)

 

Ett av landets mest sedda TV-program är Funny Fanny som leds av den omåttligt populära Fanny Cordell men med det kändisskapet så följer inte bara dom vanliga beundrarna utan även en avart som Fanny snart ska bli varse.

Ett gammalt mord på en ung flicka spelar en viktig roll i denna berättelse som handlar om kändisskap, avund, åtrå och hämnd och med ett slut som öppnar för en del undran. Allt ihopsatt med ett fantastiskt levande språk av Hellberg som gör det till en upplevelse att läsa varje mening.

Kamrer Gunnarsson i Skärgården (1976)

 

Kamrer Gunnarsson är en inbiten Stockholmare som aldrig rör sig utanför tullarna och med ringa erfarenhet av sjön. 

Nu är det första dagen på hans semester och på färjan mellan Sllussen och Djurgården så råkar han falla i vattnet och där ligger han medan han ser båten försvinna.

Efter en stund så blir han upplockad av ett gäng festglada i en större motorbåt som är på väg ut till Sandhamn och här börjar en resa för Gunnarsson som han sent ska glömma.

Magnus Härenstam spelar Gunnarsson som vi aldrig får veta förnamnet på och det gör han på typiskt Härenstamskt vis, hans skådespelarbredd var ju ändå rätt smal.

Visst är det roligt. Man sitter och fnissar och ler så gott som hela tiden och fotot av den idylliska skärgården med dess gamla puttrande träbåtar är vackert så det förslår. Flera bra skådespelare som Uffe Brunnberg, Tord Peterson, Anita Ekström och Lars-Erik Berenett är med i mindre roller och dom skulle man ju faktiskt velat se lite mera av.

 

Man kan väl kalla denna film för en liten komisk bagatell och den känns nästan som en liten förrätt till SOS - En Segelsällskapsresa som kom 12 år senare.

Kanske Aldrig Mer av Leon Uris (1953)

 

Original titel:  Battle Cry

Leon Uris till stora delar självupplevda debutroman som berättar om den amerikanska marinkårens grymma strider mot japanarna och dom små öar som dom hade intagit i Stilla Havet under den senare delen av 40-talet. 

Vänskap, förnedring, skräck, våld och desperation i tropiska djungler långt hemifrån.

Väskrivet och spännande, dramatiskt och våldsamt grymt.

Jurtjyrkogården av Stephen King (1983)

 

Original titel:  Pet Sematary

Läkaren Louis Creed har med sin familj flyttat från storstaden för att börja arbeta på ett mindre universitet.

Familjen stormtrivs i den lugna lantliga miljön förutom den landsväg som passerar precis utanför tomten och som bara efter ett tag kräver sitt första offer, familjens katt.

Den äldre grannen Jud visar Louis till en djurkyrkogård i närheten och väl där så visar det sig att bakom den så finns det en urgammal indiansk begravningsplats där alla naturlagar upphör att gälla.

En av Stephen Kings absolut läskigaste berättelser om mänsklig sorg som tar över förnuftet och som bringar död över omgivningen.

Titeln är felstavad med flit eftersom det ska vara barn som skrivit skylten vid ingången till djurkyrkogården.

Nervpirrande, obehagligt skrämmande och riktigt bra.

Den Grå av Björn Hellberg (2001)

 

Kriminalkommissarie Sten Wall är verkligen inte den som tror på gud och djävulen men när han och kollegorna står inför den mörka ondska som här hemsöker den lilla staden så är det nästan så att han får omvärdera allt han tidigare känt till.

Björn Hellberg presenterar här sin kanske mörkaste och grymmaste berättelse hittills. Välskriven, intensivt spännande, mörk och riktigt bra.

Tacksägelsen av Björn Hellberg (2000)

 

Under en ruggig höstkväll så blir en frikyrkopastor brutalt mördad i den lilla staden och kriminalkommissarie Sten Wall och hans mannar får ge sig in i den religiösa världen för att lösa brottet, en värld som inte visar sig vara helt syndfri.

Det tar en ganska lång stund i den här historien innan ens Sten Wall dyker upp och när han väl gör det så känns han ganska tillbakadragen. Det är mera några av hans kollegor som syns och hörs mest.

Välskrivet är det och till och från riktigt spännande men historien känns tyvärr ändå på något sätt lite oengagerad och eftersom Hellberg skämt bort en som läsare i så många böcker så infann sig en liten besvikelse.