onsdag 8 januari 2020

Bohemian Rhapsody (2018)





När jag efter en stund insåg att den här filmen mer koncentrerade sig på personen Freddie Mercury än bandet Queen så kunde jag koppla av och njuta mer eftersom jag innan den vetskapen suttit och retat upp mig lite på att filmen hastade iväg och hoppade över vissa viktiga detaljer och händelser i gruppens tidiga historia.

Allting inleds med när Freddie blir medlem i bandet Smile som strax efteråt byter namn till Queen och som då också ändrar sin musikaliska inriktning genom att blanda in så gott som alla existerande musikgenrer i sina låtar och får sin första stora internationella hit 1974 med låten Killer Queen. Berättelsen avslutas sen med deras bejublade och numera klassiska framträdande på Live Aid-galan 1985 då också Freddie Mercury berättat för dom andra i bandet att han fått Aids.

Jag hade nog velat sett lite av dom sista åren också för bandet släppte ju faktiskt fyra album efter Live-Aid-galan där Freddie Mercury som under inspelningen av det sista albumet Made in Heaven var väldigt sjuk faktiskt spelade in en del från sjuksängen. 

Skådespelarna med Rami Malek i spetsen som Freddie Mercury är otroligt porträttlika, det är ett dramatiskt och fascinerande livsöde som vi får följa om en av musikhistoriens stora estradörer och sångare och ett band som inte liknat något annat.






LasseMajas Detektivbyrå: Det Första Mysteriet (2018)





Det här är Josephine Bornebusch's första film som regissör och hon har gjort ett strålande jobb med den här historien där vi får vara med om när Lasse och Maja för första gången träffas och försöker lösa mysteriet med försvinnandet av Systrarna Hamarabis legendomsusade antika bok.

Jag tillhör ju kanske inte målgruppen för den här filmen men jag kan lätt tänka mig tillbaka i tiden när jag var runt 8-10 år och vilka filmer jag gillade då och denna skulle definitivt tillhöra dom. Som vuxen så uppskattar jag ju ett gott hantverk i alla dess små detaljer och så innehåller den här produktionen också en samling bra skådespelare i mer eller mindre kufiska karaktärer som är en ära att titta på. Jag tittade på denna film med två smågrabbar som tyckte att det var väldigt spännande och ibland även lite läskigt och däremellan så verkade dom ha lika roligt som jag hade.

Underhållande, roligt och riktigt bra.







Sommaren med Släkten - Säsong 3 (2019)





Den tredje sommaren har kommit och Jens och Åsa har fortfarande inte fått skriva på något kontrakt på sommarhuset som dom blivit lovade av Åsas far Gunnar. Carro har fortsatt svårt att koppla av från jobbet när hon är ledig och mer eller mindre underliga figurer och grannar kommer och går på ön.

Det är fortfarande hysteriskt roligt och fruktansvärt pinsamt och ibland blir det nästan lite för mycket. Enastående skådespelare i dom bärande rollerna och även i mindre karaktärer som passerar förbi under 12 avsnitt.





söndag 5 januari 2020

Äppelkriget (1971)





I den här historien så är det precis som i nästan alla andra filmer signerade Hasse & Tage, ett allvarligt menat inlägg i samhällsdebatten och hel uppsjö av den svenska skådespelareliten som gör mindre och större rolltolkningar. Gösta Ekman som ju alltid är strålande spelar PR mannen Sten Wall som jobbar för den Schweiziske affärsmannen Jean Volkswagner som tänker köpa den natursköna bygden Änglamark för att där bygga turiststaden Deutchneyland. Äppelodlarfamiljen Lindberg tänker dock inte gå med på detta och börjar ett krig mot affärsmännen med sin enorma familj som innehåller både verkliga och mytiska figurer.

Evert Taube skrev musiken och sången Änglamark för just den här filmen men filmen i sig har tyvärr åldrats lite knackigt och känns ojämn och hafsig trots en del riktiga höjdpunkter och trots att miljöbiten ju faktiskt är lika om inte än mer aktuell idag. Det är dock ett rent nöje att se alla sjyssta skådespelasre och till och från är det ju riktigt roligt och en spark i röven på alla penninghungriga affärsmän och politiker utan samhällsansvar.





Mördare utan Ansikte av Henning Mankell (1991)




Det här är den första boken i serien om Ystadspolisen Kurt Wallander som här är nyskild och en rätt deprimerande figur som dricker alldeles för mycket, har en dotter som inte vill prata med honom och en far som börjar bli dement och så får han dessutom ta tag i ett fall där ett äldre par på en bondgård utanför Ystad en morgon hittas av sin granne brutalt mördade. Kvinnan lever när hon kommer till sjukhuset och hinner yttra ordet "utlänning" innan hon avlider vilket snart läcker ut till media som börjar en hetsjakt på polisen.

Själva mordhistorien är inte den här berättelsens kärna utan det är mera poliskommissarie Wallander själv som är en rätt trasig figur som brottas med sina inre demoner samtidigt som han jobbar nästan dygnet runt för att ringa in en eller flera mördare som dom inte har mycket spår efter. 

Trots att det här är Henning Mankells första bok om Wallander så känns den karaktären och även dom runtomkring honom redan färdigkarvade i alla sina små detaljer, det är ett intressant och riktigt bra skrivet där persongalleriet är intressantare än mordgåtan.






Vilken Jävla Cirkus (2017)





Helena Bergströms film Vilken Jävla Cirkus utspelar sig precis som det låter på en cirkus och det visar sig ju också vara en riktig jävla cirkus för det är inte mycket som fungerar där som den bedrövade och lätt alkoholiserade direktören Casall ändå försöker hålla ihop så gott det går.

Det är en kärlekshistoria där Hugo i sin tunga sorg efter flickvännens död på väg till kyrkogården kraschar med sin cykel och förlorar medvetandet bara för att nästan ett dygn senare vakna upp i en vagn hos det kringresande cirkussällskapet Margôt. När direktören Casall får veta att Hugo läser ekonomi så erbjuder han honom genast jobb för att reda upp i röran bland kvitton och räkningar vilket Hugo inte är intresserad av förrän han får syn på den unga hästskötaren Anna som inte har yttrat ett ord på flera år.

Allt man får se i den här filmen är bra men det är så mycket tomma fläckar som man inte ser och som man saknar som gör att historien känns ofullständig.

Bra skådespelare är det men som sagt lite ihåligt med för många frågor utan svar och man funderar ju nästan om det skulle komma en del 2.







The Equalizer (2014)




Robert McCall (Denzel Washington) är en äldre gentleman som lever ett lugnt och stillsamt liv reglerat av sina rutiner. Under dagtid så arbetar han på ett byggvaruhus och på kvällarna efter en middag i ensamhet i sin lilla lägenhet så intar han en kopp te och fördjupar sig i någon bok på det lokala caféet. Vi som tittare ska ju verkligen i början av denna historia få lära känna honom som den stillsammaste och behagligaste människan i världen och det funkar bra för tempot i inledningen är lugnt och man får tid på sig att lära känna denna Robert, i alla fall så tror man ju att man gör det.

På caféet under kvällarna så sitter även den unga prostituerade Teri (Chloë Grace Moretz) som Robert kommer i samspråk med och det är när hon råkar illa ut som den hittills så lugna Robert plockar fram en människa från sitt förflutna som ingen i hans omgivning vetat om.

Han vandrar runt bland hallickar, mördare och knarklangare och med ögon och öron uppmärksammar alla små detaljer som om han vore Stålmannen förutom att Robert McCall är bra mycket otrevligare än den blåklädde superhjälten.

Visst är det lite överdrivet, lite serietidningskänsla över det hela men jag gillade den här filmen skarpt, det är en skickligt regisserad historia av Antoine Fuqua och Denzel Washington som den timide arbetaren på byggvaruhuset Home Mart är ju förbannat cool. Det är dramatiskt, spännande och våldsamt tungt.






Andra Världskrigets Kvinnliga Spioner (2023)

  En dokumentär om några av dom kvinnor som jobbade bakom fiendens linjer som spioner under det Andra Världskriget. Vi får bland annat följa...