Simon Lindström är ishockeytränare för ett juniorlag i Stockholm samtidigt som han är engagerad i att lära ensamkommande flyktingar att åka skridskor. En morgon så hittas han rånad och knivmördad i sporthallens omklädningsrum och genast så blir flyktingboendet i närheten föremål för allas misstankar.
En film där historien får sin näring i någon form av samhällsengagemang men när det inte riktigt fungerar så blir slutresultatet bara sisådär. Skådespelarna gör sitt jobb på ren rutin men eftersom dom varit med ett tag så räcker det ju ändå för att allting ska bli underhållande och Tobias Zilliacus som här spelar förbannad ishockeyfarsa är alltid kul att se. Slutet bjuder på riktig familjetragik som man skulle vilja veta lite mer om. Hyfsad Beck men inte så mycket mer.
Theodore Robert "Ted" Bundy är en av kriminalhistoriens kändaste och grymmaste seriemördare som vi i den här dokumentären i fyra avsnitt av Joe Berlinger får lära känna genom familj, vänner, poliser, åklagare och advokater som försöker så gott dom kan ge en förklaring till hur mannen som verkat haft en helt normal uppväxt, var riktigt smart och såg bra ut kunnat våldta och dödat minst 30 unga kvinnor mellan åren 1973-1978.
Själv så nekade han till alla brott tills det bara var två dagar kvar till hans avrättning då han erkände 30 mord men polisen tror att det kan röra sig om många fler.
Det är en fascinerande dokumentär om en fascinerande människa och ett rättssystem i USA som när detta hände inte hade en aning om hur man skulle agera. Det är tragiskt grymt och läskigt spännande.
En mörk
natt år 1935 så hittas en tysk journalist brutalt mördad vid den berömda
Sigurdsristningen utanför den lilla orten Torshälla i Sörmland.
Poliskommissarie Carl
Hell blir utsedd att leda utredningen och till sin hjälp väljer han
åter Polissystern Maria Gustavsson vilken han ju jobbat med
vid ett tidigare fall, ett val som vare sig hans kollegor eller chefer blir
förtjusta i.
Än Skyddar
Natten är den andra romanen om poliserna Carl Hell och Maria Gustavsson i
1930-talets Sverige där dom får brottas, inte bara med nazismen i landet och
feg svensk polis utan även tyska delegater i Stockholm och den tidens trånga
synsätt vad det gäller kärlek.
Det är en
mycket bra historia där Anna Lihammer är lika bra på spänning
som att skildra den tidens stämningar och människorna som levde då och i den
här andra historien så får faktiskt Carl Hell stå tillbaka lite för här tar
Maria Gustavsson ett ordentligt kliv framåt.
Året är 1934
och Nazisterna har tagit makten i Tyskland och i Sverige klubbas samtidigt
steriliseringslagen igenom.
På
Anatomiska Institutionen i Uppsala hittas den framstående akademikern Gustaf
Eklund bestialiskt mördad.
Han har
dumpats i ett lik kar och i hans huvud upptäcks ett antal mystiska hål.
Den egensinniga
poliskommissarien Carl Hell vid Stockholmspolisen leder
utredningen och till sin hjälp har han den unga polissystern Maria
Gustavsson vilket leder till höjda ögonbryn bland alla dom möter.
En
poliskvinna vid denna tid brukade i vanliga fall inte få syssla med annat än
bortsprungna hundar.
Sökandet
efter mördaren leder dom upp till samhällets toppar där nazism och sexuella
perversioner tillhör vardagen och Hell och Gustavsson märker
snart att starka krafter gör allt för att utredningen ska läggas ned.
Det här var
en av dom mest obehagliga och spännande historier jag tagit mig igenom på
mycket länge och författaren Anna Lihammer har kryddat grymma
mord med rasbiologiska fanatiker, nazism och historiska fakta på ett alldeles
enastående sätt.
Intensivt
spännande, otäck mörk och förbannat bra.
Den unge poliskommissarien Gereon Rath (Volker Bruch) från Köln kommer till Berlin för att utreda ett fall av
utpressning där han får arbeta med den äldre hårdföre polisen Bruno Wolter (Peter Kurth).
I Jakten på utpressaren och dom sexfilmer med
mäktiga politiker som ska finnas i dennes ägo så snubblar Rath över
ett mystiskt tåg från Ryssland som innehåller smuggelgods och där höga
militärer verkar vara inblandade. Spåren från båda dessa fall för honom till
nattklubben Moka Efti som styrs av en man kallad Armeniern (Misel Maticevic).
Den unga fattiga Charlotte Ritter (Liv Lisa Fries) tar
ströjobb hos polisen och kommer där i kontakt med Rath som
snart inser att hon kan vara en stor hjälp för honom men Charlotte har
också en annan sida där hon på nätterna roar och prostituerar sig på Moka Efti
för att försörja sin familj.
Det här var
en serie som tog tag i en direkt, det gick helt enkelt inte att få nog av det
Berlin 1929 som man fick lära känna med allt vad det innebar av våld,
korrumperade poliser, smuts och fattigdom, sex och dekadens och den bitterhet
som politiker och militärer levde med efter Det Första Världskriget.
Kommunisternas
demonstrationer och Nazisterna med Adolf Hitler som lurar bakom hörnet och
börjar få mer och mer inflytande över statsmaskineriet och folket.
Detta var
både första och andra säsongen men som SVT hade klippt ihop till en enda säsong
så varje avsnitt var nästan i långfilmsavsnitt.
Det är
enastående snyggt visuellt med fantastiska skådespelare. Det är våldsamt rått,
spännande och burleskt sexigt, det är skitigt och glimrande glamoröst på en och
samma gång. lyx och flärd blandat med deprimerande fattigdom och så slutar det
sista avsnittet med en oväntad knorr i historien som lyfter allting lite extra
och som gör att en tredje säsong kan vara att vänta.
En Amerikansk rymdkapsel blir tagen uppe i rymden av en oidentifierad farkost och Amerikanerna tror genast att det är Ryssland som ligger bakom och pressar deras regering. Den Brittiska underrättelsetjänsten menar dock på att spåren leder mot Japan och skickar Agent 007 James Bond (Sean Connery) att undersöka saken.
Det är ju svårt att inte gilla James Bondfilmerna oavsett vilken kvalitet dom håller och även denna har ju sin charm trots att den är en av dom sämsta med Sean Connerysom Agent 007. Produktionsmässigt så känns filmen som ett stort kliv bakåt och det finns en del riktigt fåniga detaljer som man retar upp sig på och specialeffekterna håller tyvärr inte alls. Conneryär bra och Donald Pleasenceär riktigt ond som Blofeld men dom andra skådespelarna håller inte alls den kvaliteten som krävs för att det här ska bli annat än bara sisådär.
Det är tidig vår när en man ser en kvinna prova en klänning i ett skyltfönster. Han kan inte låta bli att gå in i butiken och tilltala henne vilket blir inledningen på ett förhållande som rör sig från den ena fiktiva platsen till den andra, både i dåtid och nutid.
Den här romanen är Håkan Nessers debut och en av dom mindre kända av honom och jag förstår det för den är lite svår att få grepp om, den är till och från riktigt flummigt flyktig och som läsare så vet man inte åt vilket håll man är på väg eller ens varit och slutet innehåller alldeles för många frågetecken för att man ska känna sig nöjd när man slår igen boken.
Det bästa med berättelsen är språket som är enastående, det är ett rent nöje att läsa varje mening även om man som sagt inte riktigt är med i vad som händer.