Storstadsfamiljen Carter är på väg med bil och husvagn genom Nevada öknen med Kalifornien som mål. Vid en nedgången bensinmack så blir familjen varnade av innehavaren Fred (John Steadman) för området och tillsagda att hålla sig till huvudvägen. Pappan i familjen Big Bob (Russ Grieve) råkar dock köra i diket med en trasig bakaxel som resultat och eftersom dom inte kan kontakta någon så går Big Bob tillbaka mot macken medan hans svärson Doug (Martin Speer) går åt andra hållet för att om möjligt hitta hjälp. Vid husvagnen så väntar nu mamman Ethel (Virginia Carter), den äldre dottern Lynne (Dee Wallace) med sin bebis, och dom två yngre syskonen Bobby (Robert Houston) och Brenda (Suze Lanier-Bramlett) men det visar sig snart att dom inte alls är ensamma.
Den här filmen skriven och regisserad av Wes Craven har ju fått statusen klassiker i skräck-genren och faktiskt betytt en del för senare filmskapare men idag så känns den faktiskt mer intressant än bra, den har inte åldrats bra. Wes Craven som några år tidigare blivit uppmärksammad för sin debutfilm The Last House on The Left fick inspiration till den här filmen efter den gamla legenden om Sawney Bean, en man som för ett antal hundra år sedan levde med sin familj i dom Skotska bergen där dom överföll förbipasserande, rånade, mördade och sen åt upp sina offer.
Idén är ju inte dum men slutresultatet håller inte idag, det är skrikigt och gapigt och dom här människorna som lever uppe i bergen är mera som en samling klantiga pajaser än skrämmande kannibaler.
Det blir aldrig läskigt förutom musiken som är metalliskt obehaglig.