Coogan's Bluff (1968)

Titel:  Coogan's Bluff

Regi:  Don Siegel

Land:  USA

År:  1968

Genre:  Action

Längd:  1 tim, 33 min

Coogan som spelas av Clint Eastwood är en bonnig landsortspolis från Arizona som blir skickad till New York för att hämta hem busen James Ringerman spelad av Don Stroud som sitter anhållen där. Med cowboyhatt och tillhörande utstyrsel så kommer Coogan till storstaden vilket blir en kulturkrock för både honom och dom han möter, speciellt dom runtomkring för Coogan verkar inte nämnvärt bry sig utan kör sitt race vilket retar gallfeber på polischefen McElroy som gestaltas av den underbart buttre Lee J. Cobb och som helst av allt skulle se att Coogan försvinner från stan så fort det bara går.

En bra storstadswestern som har lite Dirty Harry över sig och det är ju lite roligt eftersom den här filmens regissör Don Siegel tre år senare skulle regissera just Dirty Harry även det med Clint Eastwood i huvudrollen.

Skådespelarna runt Eastwood och Lee J. Cobb håller väl inte riktigt men det är underhållande och med en del roligt giftiga kommentarer utslängda av ovanstående herrar.

The Hitman's Bodyguard (2017)

Titel:  The Hitman's Bodyguard

Regi:  Patrick Hughes

Land:  USA, Hong Kong, Bulgarien, Holland

År:  2017

Genre:  Action, Komedi

Längd:  1 tim, 58 min

Den vitryske diktatorn Vladislav Dukhovich (Gary Oldman) står åtalad i en Europeisk domstol för brott mot mänskligheten men det saknas avgörande bevis för att få honom fast och dom bevisen sitter den beryktade lönnmördaren Darius Kincaid (Samuel L. Jackson) på och han befinner sig inlåst i ett fängelse i England. Nu gäller det för Interpol att få Kincaid så fort som möjligt till domstolen i Haag och jobbet för att få honom dit går till den fd livvakten Michael Bryce (Ryan Reynolds).

Det här upplägget har man ju sett massor med gånger förut och allting är ganska förutsägbart när Dukhovichs män gör allt för att stoppa Kincaid och Bryce men detta är så förbannat snyggt och bra gjort att den här filmen höjer sig över mycket i den här genren. Samuel L. Jackson och Ryan Reynolds passar alldeles utmärkt i sina karaktärer som till en början givetvis hatar varandra, det är action av sällan skådat slag och när allting är slut så sitter man där med andan i halsen både av att man skrattat en hel del men också för att hastigheten är 180 från början till slut. Fotot av Jules O'Loughlin är riktigt coolt och allting är regisserat med säker hand av Patrick Hughes.
Enastående roligt och intensiv action.

Clint: Retrospektivt - Richard Schickel (2010)

Original Titel:  Clint - A Retrospective

Richard Schickel är filmkritiker, filmhistoriker, författare och filmare och har här skrivit en filmbiografi över sin mångåriga vän Clint Eastwood som ju är en man som idag har en ikonstatus som saknar motstycke i filmhistorien. Den här boken tar inte upp så mycket av Clints privatliv utan mera av honom som människa i arbetet framför och bakom kameran men när man hör många beskriva honom så verkar han alltid vara en och samma enkla person eller som ha själv säger:

-Jag är bara en kille som gör film.

Vi får vara med om Clints första filmroll som en laboratorieassistent i skräckfilmen Monstret Tar Hämnd från 1955, hans mångåriga roll i westernserien Rawhide som gick mellan åren 1959-1965, genombrottet i Europa när han reste till Italien och spelade in För En handfull Dollar 1964 och stjärnstatusen världen över när Dirty Harry kom 1971, alla Oscarsstayetter och hyllningar han fick för filmerna De Skoningslösa 1992 och Million Dollar Baby 2004 fram till Invictus som kom 2009.

För en som älskar film så är det en enastående bok som författaren Richard Schickel skrivit och gillar man dessutom Clint Eastwood så är ju det bara en extra bonus och eftersom jag tillhör båda kategorierna så tyckte jag detta var otroligt underhållande och intressant. Det märks hur mycket Schickel älskar film och dessutom hur mycket han beundrar Clint Eastwood som regissör, skådespelare och människa.

  

Beck: Steinar (2016)

Titel:  Beck - Steinar

Regi:  Mårten Klingberg

Land:  Sverige

År:  2016

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  1 tim, 31 min

En husvagn exploderar och i resterna så hittas en oidentifierad kropp. Martin Beck (Peter Haber) och hans grupp lever och arbetar fortfarande i någon form av vakum efter Gunvalds plötsliga död och saker och ting blir väl ju bättre av att Martins chef Klas Fredén (Jonas Karlsson) direkt presenterar en ersättare för Gunvald i gruppen, den norska polisen Steinar Hovland (Kristofer Hivju) som ivrigt tar sig an fallet med den döde i husvagnen.
Det är ju inte bara Beck och hans grupp som fortfarande är i chock här efter Gunvalds bortgång, som tittare och en som följt Beck-filmerna från början så kändes det lite konstigt och tomt när man började titta på den här historien och faktum är att själva handlingen har man efter filmens slut glömt bort. Gunvald är saknad men jag tyckte Kristofer Hivju som Steinar kom in väldigt bra och han visade sig ju vara en Gunvald fast mera på det psykiska än fysiska planet. Det här känslosamma dramat handlar mera om att bearbeta en sorg av en saknad vän än att hitta en mördare även om manusförfattaren Josefin Johansson ändå försökt klura med en mordhistoria också där i bakgrunden. Ett avslut och en liten nytändning.

Gåsmamman - Säsong 1 (2015)

Sonja Ek (Alexandra Rapaport) lever med sin man Fredrik (Magnus Roosman) och sina tre barn i en stor luxuös villa i Stockholm. Hon arbetar med ekonomi i familjeföretaget som är en marina som Fredrik sköter tillsammans med Sonjas bror Niklas (Ivan Mathias Petersson). Hon misstänker att Fredrik, hennes bror och deras vän Stein håller på med skumma affärer vid sidan av men hon har ingen aning om vad det handlar om tills den dagen då Fredrik en morgon skjuts ihjäl framför ögonen på yngsta sonen utanför familjens hus.
Ett klassiskt upplägg med en oskyldig ovetandes familj som helt plötsligt finner sig hotade från både gangsters och lagen och där huvudpersonen Sonja här efter ett tag inser att det inte finns någon hon kan lita på, inte ens sin egen familj.
Intensivt spännande, våldsamt och riktigt bra med utmärkta skådespelare.

Johan Falk - Ur Askan i Elden (2015)

I den här filmen så rör det ihop sig så det räcker och blir över när Johan Falk drar iväg till Lettland för att få en klarhet i hur Frank Wagner i den förra historien kunnat avslöjas som polisinformatör. Han luras in i en fälla och tvingas att köra en lastbil lastad med vapen från Lettland till Sverige via Tyskland samtidigt som hans grupp hemma planerar att råna transporten med hjälp av gangsterbossen tillika Sophies informatör Seth Rydell som själv är inblandad i en maktkamp inom sin organisation när hans gamla vapendragare Jack precis kommit ut från kåken. Detta är faktiskt lika rörigt som det låter och särskilt realistiskt känns inte det här. Den här filmen är bara sisådär även om det är en hel del action både inom och utanför våra gränser men skådespelarna håller som tur är hög klass och det räddar en del av historien.

Wish Upon (2017)

Titel:  Wish Upon

Regi:  John R. Leonetti

Land:  USA, Kanada

År:  2017

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 30 min

En liten ganska obetydlig skräckfilm egentligen som inte tillför någonting nytt i den genren och som inte lämnat något cineastiskt avtryck i mitt sinne men jag hade roligt när jag såg den och tyckte att den var underhållande och så tyckte jag att Joey King som spelar Claire gör detta riktigt bra. Handlingen kretsar ju kring en mystisk Kinesisk låda där den som för tillfället äger den har möjligheten till sju önskningar. Claire's pappa som är en sk dumpster diver och sysslar med att leta allsköns prylar i containrar hittar lådan vid en kyrkogård och ger den till sin dotter som efter bara en stund inser att lådan uppfyller hennes önskningar vilket hon ju snabbt missbrukar med att önska ont för dom hon inte gillar i skolan och ett bättre liv för henne själv. Det finns ju en hake givetvis och det är ju att för varje önskning hon gör så kräver lådan ett liv och det kan drabba vem som helst i Claire's närhet.

Som sagt, en inte speciellt ovanlig historia men den är välgjord, skådespelarna klarar sig bra och även om den är rätt förutsägbar så finns det en lite kul knorr på slutet.