Henrik "HP" Petterssonär en småfifflare som struntar i det mesta i världen om det inte handlar om just honom.
En dag på tunnelbanan så hittar han en mobiltelefon som när han sätter på den verkar veta exakt vem det är som håller i luren och dessutom verkar veta en hel del om honom.
Polisen Rebecka Norménär HP:s äldre syster och hans raka motsats.
Hon jobbar som livvakt inom SÄPO och har stenkoll på sitt liv men har under den senaste tiden haft känslan av att vara förföljd av någon i hennes närhet och som verkar veta obehagligt mycket om hennes förflutna.
Detta är debutromanen av Anders De La Motteoch han har verkligen lyckats att pussla ihop en fascinerande historia trots att det kanske känns lite spretigt till och från. Det är intensivt spännande med ett par coola twistar utmed vägen och med ett riktigt oväntat slut.
Ett tåg glider fram i nattens mörker strax utanför Stockholm när plötsligt lokföraren får syn på två unga flickor som ligger tvärs över spåret.
Martin Beck och hans kollegor hittar spår som tyder på att flickorna släpats upp på spåret och dessutom så hittas flera skoavtryck i storlek 45 på platsen.
En film som lägger tyngden på det sociala spelet i skolan, idrottsföreningar och nätet där diverse skumma filurer lätt kan få kontakt med osäkra ungdomar som är i färd med att försöka hitta sin plats i livet. Slutet skiljer sig också markant från vad vi tidigare fått vara med om i Beck-serien och det gör den här historien lite annorlunda men ger den också på ett sätt mer trovärdig tyngd.
Regi: Harald Hamrell
Manus: Cilla & Rolf Börjlind
Foto: Carl Sundberg
Musik: Anders Bagge, Anders Herrlin & Jennie Löfgren
Jack, en bohemisk ung man i Stockholm på 70-talet som tillsammans med sina polare Harald, Bart och Johnny fördriver tiden med att dricka vin, röka brass och ragga brudar.
På en fest så träffar Jack överklasstjejen Sonja vilket förändrar en hel sommar för honom.
Det här är ju en film som egentligen mest handlar om att leva för dagen och ha så kul som möjligt så länge det bara går men sen så finns ju dom där drömmarna som Jack går omkring med att bli författare och som gör att han skiljer sig en del från sina kompisar som givetvis också har drömmar men såna som aldrig fäster sig ordentligt. Göran Stangertz är ju enastående bra som Jack och även om jag inte vet hur det ligger till så får man ju för sig att Ulf Lundell som skrivit boken har haft sig själv som mall när det gäller den karaktären. Jävligt tajt regisserat av Janne Halldoff med många bra skådespelare i mindre och större roller. Dramatiskt, roligt, bra och lite tragik i allting.
Tungt beväpnade män bryter sig in i Frank Wagnerslägenhet på natten när han och familjen ligger och sover.
Frankskjuter en av männen och sen flyr familjen till den ende dom kan lita på, Johan Falk.
Dagen efter så skjuts polisen Sophie vilket medför att Frankshemlighet som polisinfiltratör avslöjas och en jakt inleds nu av GSI där vissa spår leder till en ökänd brottmålsadvokat.
Här tajtar det ihop sig totalt för Johan Falk och hans kollegor när hemligheterna om deras infiltratörer släpps ut på stan bland buset och där ingen helt plötsligt går säker. Intensiv spänning, våldsamt och dramatiskt där poliser ställs mot poliser som ställs mot buset som i sin tur ställs mot polisen.
Det närmar sig val men Socialdemokraternas partiledare Elisabeth Meyer är osäker på om hon kan hänga med på den resan eftersom hon fått reda på att hon lider av Alzheimers.
Istället så försöker hon i det tysta se till att Charlotte Ekeblad ska finnas där och ta över när Meyer måste kliva av.
Charlotte har dockfått ett erbjudande om ett toppjobb som hon starkt funderar på att ta samtidigt som högerextrema krafter planerar ett attentat innan valet.
I den här tredje fristående fortsättningen på Kronprinsessan och Kungamordet så fortsätter dom politiska intrigerna i och utanför Rosenbad och som om det inte räckte med just intrigerna så har det här blandats in en grupp högerextrema filurer också som vill ställa till det för politikerna på allra våldsammaste sätt. Skådespelarna är även i denna, 3 avsnitt långa serie utmärkta och det är ju dom som för historien framåt medans det här planerade attentatet känns lite felplacerat och onödigt men det var väl ett försök att krydda allting lite extra antar jag. Spännande dramatiskt och välspelat är det i alla fall.
Regi: Kathrine Windfeld
Manus: Pia Gradvall, Sara Heldt & Hanne-Wibeke Holst
I gryningen den 6 juni 1944 så sveper en enorm armada av fartyg och flygplan över den Engelska Kanalen och 175.000 man går iland och hoppar fallskärm längs Normandies kuststräcka.
Den största militära operationen i historien har därmed påbörjats.
Om denna dag så har det ju skrivits en mängd böcker genom åren men det är få som har ett så gediget forskningsarbete bakom sig som just denna av författaren och militärhistorikern Anthony Beevor.
Vi får följa händelserna och enskilda soldater, officerare och civila både från dom allierades och tyskarnas sida och Beevor har haft mängder med dagböcker och minnesanteckningar till hjälp vilket gör att alla får en röst i den här mäktiga tegelstenen.
Det visar sig ju att det fanns onda och goda på båda sidor, allting var inte enkelt målat i svart och vitt.
Enastående läsning.
Engagerande dramatiskt, spännande detaljrikt, hemskt och tragiskt.
Den änglalikt vackra Susanna lever i en liten norrländsk by med sin buttre och ständigt svartsjuke man Joakim som också är traktens rikaste och mäktigaste bonde.
Hans svartsjuka är inte helt obefogad eftersom bygdens alla män suktar efter hans fru.
När alla byns gubbar förutom skolläraren och fjärdingsmannen beger sig in till stan på några dagar så kommer helt plötsligt en resande yngling till orten.
Den här filmen bygger ju lite halvlöst på den bibliska historien om Susanna som här spelas av den vackra men tråkiga Anita Strindberg även om det religiösa endast får ett litet utrymme i slutet när den mystiske Daniel (Sture Ström) kommer in mot byn över isen med en tänd lykta på huvudet, annars så är väl historien mer av en buskis där man har försökt vara lite vågad och visa så mycket hud som det gick att göra vid den här tiden. Det är ju upplagt för ett erotiskt drama när alla förutom två gamla gubbar lämnar byn där då ett antal unga kvinnor blir som förbytta då den stackars unge Alfred (Acke Carlsson) kommer till orten bara för att få lite vila på vägen hem. Skådespelarna är ju rätt usla trots en del kända namn som Adolf Jahr, John Elfström och Yngve Gamlin så i sin helhet så blir detta rätt sunkigt, det är den där erotiska spänningen som faktiskt håller uppe historien.
