Storm på Lugna Gatan (2018)

Storstadsfamiljen Storm flyttar till den lilla byn Järnkroken precis när månaden december inleds.
På Lugna Gården där deras hus ligger så har dom ett par grannar som är minst sagt lite udda.
Det är Malva, Simon och Sten som är naturbarn i själen och så Mika och hennes dotter Evin som är raka motsatsen och väldigt förtjusta i elektronik och sen så den mystiske Eskil som egentligen bara visar sig utomhus exakt klockan 21 en gång varje kväll.
Familjen Storm får också veta att i Järnkroken så är det den rika och elaka Lussan som styr och ställer med sin tillbakadragne man Sven som ändå är Kommunfullmäktige och sonen Sylvester och det är även Lussan som håller i den årliga Julkampen som alla gårdar i Järnkroken deltar i men som hon givetvis alltid av någon outgrundlig anledning vinner.

Julkalendern 2018 började lite stapplande men växte faktiskt ordentligt med avsnitten och slutade på topp.
Jag kan tänka mig att det fanns en del spännande och roliga sekvenser för dom minsta och en hel del detaljrik komik för oss äldre också.
Förutom barnen så var det ju idel ädel kända ansikten i så gott som alla roller och personligen så måste jag säga att jag skrattade mest åt Måns Nathanaelsson's polis som var precis lika intresserad av att sälja sina hemmagjorda munkar som att lösa brott i den lilla staden.

Titel:  Storm på Lugna Gatan

År:  2018

Land:  Sverige

Genre:  Komedi, Äventyr

Längd:  24 avsnitt

Regi:  Emma Bucht

Manus:  Lina Åström, Marja Nyberg & Adrian Boberg

Foto:  Trolle Davidson & Viktor Davidson

Musik:  Lena Philpsson

Producent:  Erik McAllister & Cecilia Norman

Skådespelare:

Adrian Macéus, Maja Söderström, Edvin Ryding,

Wilma Lidén, Henrik Johansson, Cecilia Forss,

Sofia Ledarp, Shima Niavarani, Johan Rheborg,

Lena Philipsson, Eric Stern, Linus Wahlgren,

Olof Wretling, Happy Jankell,

Måns Nathanaelson, Ulla Skoog, 

Carolina Klüft, Roddy Benjaminsson

The Incredibly Strange Creatures Who Stopped Living and Became Mixed-Up Zombies (1964)

Jerry tar med sin flickvän Angie och bästa polaren Harold på det tivolit som tillfälligt besöker staden.

Där blir Jerry hypnosiskt fascinerad av dansösen Carmelita som uppträder i ett av tälten och han blir aldrig mer densamma efter den kvällen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här filmen, det var en skräckfilm utan att vara skrämmande, en musikal med usla sånger och en dansfilm med patetiskt dåliga dansnummer.
 Varje gång en lista av dom 50 sämsta filmerna någonsin släpps så finns denna produktion högt upp och det förstår jag för det här var nog bland det absolut sämsta jag sett och en av dom underligaste.
Fast filmtiteln är ju ändå rätt cool.

Titel:  The Incredible Strange Creatures who Stopped Living and Became Mixed-Up Zombies

År:  1964

Land:  USA

Genre:  Skräck, Thriller, Musikal

Längd:  1 tim, 22 min

Regi:  Ray Dennis Steckler

Manus:  Gene Pollock & Robert Silliphant

Foto:  Joseph V. Mascelli

Musik:  Libby Quinn & André Brummer

Producent:  George J. Morgan & Ray Dennis Steckler

Skådespelare:

Ray Dennis Steckler, Brett O'Hara, Atlas King,

Sharon Walsh, Pat Kirkwood, Erina Enyo,

Toni Camel, Don Russell, William Turner,

Neil Stillman, Joan Howard,

Titus Moede, Carolyn Brandt

Rudolph The Red-Nosed Reindeer (1964)

På Nordpolen så föds en ren som får namnet Rudolph och som väntas ta en plats bland dom andra renarna som drar Tomtens släde.

Det är dock ett problem för Rudolph har till skillnad från alla andra en lysande röd näsa vilket gör att han blir retad och utstött.

Samtidigt så pågår förberedelserna för Julen i Tomtens verkstad men älvan Hermey tycker inte om att tillverka leksaker utan vill hellre bli tandläkare.

Det slutar med att Rudolph och Hermey rymmer från Tomtens by, möter äventyraren Cornelius och hamnar på ön för missanpassade leksaker.

En Julsaga med traditionellt amerikanskt innehåll men också en del annorlunda detaljer som tex att Tomten till största delen är en rätt grinig och elak gubbe som inte verkar uppskatta vare sig älvornas arbete eller Julen och så har vi mobbande renar och så en arbetsledare för älvorna som är mer sadistisk än någonting annat.

Det finns ju också ett snömonster med i sagan som skrämmer slag ur alla uppe i Nordpolen men han tar ju Hermey hand om på ett rätt bestialiskt sätt genom att dra ut alla hans tänder.

Ja vad ska man säga..

Det är skickligt gjort, underhållande med lite töntiga sånger och så en historia som är lite åt "Den Fula Ankungenhållet".

Titel:  Rudolph The Red-Nosed Reindeer

År:  1964

Land:  USA, Japan

Genre:  Animerat, Äventyr, Komedi

Längd:  47 min

Regi:  Larry Roemer

Manus:  Romeo Muller & Robert May

Musik:  Johnny Marks

Producent:  Arthur Rankin Jr.

Röster:

Billy Richards, Paul Soles,

Larry Mann, Burl Ives, Stan Francis,

Alfie Scopp, Janis Orenstein, Paul Kligman,

Carl Banas, Corinne Conley, Peg Dixon

Eldvittnet av Lars Kepler (2011)

Birgittagården uppe i Norrland är ett slutet hem för unga flickor med destruktivt beteende.

En natt så mördas en av flickorna och en anställd och Joona Linna från Stockholmspolisen skickas upp som observatör vid utredningen.

Den här historien inleds riktigt våldsamt brutalt och det gör att man som läsare naglas fast direkt men sen så planar historien ut lite för att ånyo intensifieras ordentligt mot slutet.

En ganska otrolig historia egentligen som ändå tack var spänningen och en del oväntade knorrar lyckades hålla fast mig ordentligt.

Beck: Lockpojken (1997)

Ett par unga invandrarpojkar hittas mördade och spåren leder till en laserdome arena i Stockholm. Martin Beck, Gunvald Larsson och Benny Skacke får hjälp av dataexperten Lena Klingström för att om möjligt avslöja en anonym mejladress och komma in på några pedofilsajter i letandet efter förövaren.

Den första filmen med Peter Haber som Martin Beck, Mikael Persbrandt som Gunvald Larsson och Figge Norling som Benny Skacke.

Historien bygger här inte heller på någon roman av skaparna till karaktärerna Maj Sjöwall och Per Wahlöö utan från denna film och framåt så blev det sen nyskrivna manus.

Lennart Kollberg är också en tidigare figur som här saknas och Larsson säger ju också en bit in i filmen:

-Synd att inte Kollberg är kvar längre, fan man har ju ingen att prata med längre.

När filmen först kom så var namnet på den enbart Beck, det var först när den sen släpptes på DVD som den blev döpt till Lockpojken.

Det är en obehaglig historia, skådespelarna är bra, Gunvald Larsson har blivit än hårdare i Persbrandts tolkning även om han här är lite stel.

Slutminuterna som utspelar sig i en hiss i polishuset är riktigt intensivt dramatiska.

Titel:  Beck - Lockpojken

År:  1997

Land:  Sverige, Danmark, Tyskland, Norge

Genre:  Kriminaldrama, Thriller

Längd:  1 tim, 34 min

Regi:  Pelle Seth

Manus:  Rolf Börjlind

Foto:  John Christian Rosenlund

Musik:  Ulf Dageby

Producent:

Lars Blomgren, Thomas Lydholm & Ole Söndberg

Skådespelare:

Peter Haber, Mikael Persbrandt,

Figge Norling, Stina Rautelin, Per Morberg,

Niklas Falk, Ingvar Hirdwall, Rebecka Hemse, Oskar Löfkvist,

Lamin Touray, Roderyk Mondenius, Stefan Roos,

Michael Nyqvist, Fredrik Ultvedt

The Ballad of Buster Scruggs (2018)

Den ökände revolvermannen och sångaren Buster Scruggs är en jagad man av både lagen och andra snabbskyttar,

ett till synes enkelt bankrån blir lite mer komplicerat än planerat,

ett kringresande underhållningssällskap börjar få svårt med publik,

en guldgrävare tror sig ha hittat en fyndighet ute i ödemarken,

Alice Longabaugh lämnar sin födelsestad för att med sin bror bege sig till Oregon och starta ett nytt liv,

på en diligens på väg till ett mystiskt hotell så pågår diskussionerna för fullt om livet mellan dom resanden.

När man sätter sig ner för att titta på en film regisserad av Ethan & Joel Coen så vet man att man kommer att få se någonting mer eller mindre annorlunda och denna var ju definitivt inget undantag.
Det är gasen i botten på en gång, 
inledningen med den snabbskjutande Buster Scruggs är lika hysteriskt bisarr och rolig som Mel brooks "Det Våras för Sheriffen" och man sitter där nästan med andan i halsen när historien helt plötsligt tar slut och en ny berättelse tar vid.
Detta är ju en film som innehåller sex historier och som till synes inte har någonting med varandra att göra förutom att döden ständigt är närvarande som en mörk skugga förföljande dom inblandade.
Skådespelarna är enastående, fotot helt fantastiskt och historierna strålande berättat men det känns nästan som om den galna inledningen är lite för mycket för dom andra kortfilmerna som ju lunkar på i ett väldigt sansat tempo så även om den berättelsen är helt strålande så passar den inte riktigt ihop med det som kommer sen.

Fascinerande är det i alla fall, roligt, förbannat snyggt och annorlunda.

Titel:  The Ballad of Buster Scruggs

År:  2018

Land:  USA

Genre:  Drama, Komedi, Western, Äventyr

Längd:  2 tim, 13 min

Regi:  Ethan Coen & Joel Coen

Manus:  Ethan Coen & Joel Coen

Foto:  Bruno Delbonnel

Musik:  Carter Burwell

Producent:

Ethan Coen, Joel Coen, Megan Ellison, Robert Graf,

Jillian Longnecker & Sue Naegle

Skådespelare:

Liam Neeson, Brendan Gleeson, Tom Waits,

James Franco, Clancy Brown, Tim Blake Nelson,

Willie Watson, Danny McCarthy, Zoe Kazan, David krumholtz,

Stephen Root, Ralph Ineson, Harry Melling,

Tyne Daly, Bill Heck, Grainger Hines,

Jefferson Mayes, Jonjo O'Neill, Saul Rubinek,

Chelcie Ross

Polismördaren (1994)

En kvinna mördas på ett stängt nöjesfält på den lilla orten Moby någonstans i Sverige.

Martin Beck, Gunvald Larsson och Lennart Kollberg beger sig till platsen för att den som misstänks för dådet vägrar prata med någon annan än Martin Beck.

Den här filmen är nog den sämsta i serien där Gösta Ekman spelar Martin Beck och då är inte han dålig på något sätt men det finns bland annat ett par scener med en tysk skådespelare vars monologer dom dubbat till Svenska och det är så rent ut sagt jävla uselt gjort så att det förstör en stor del av filmen.
Tyvärr är det ju så att även utan dom scenerna så haltar det här betänkligt där Lassgård och Bergkvists medverkan bara känns onödig.
Den österrikiska regissören Peter Keglevic är helt enkelt inte så synkad med dessa karaktärer.

Titel:  Polismördaren

År:  1994

Land:  Sverige, Tyskland

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  1 tim, 29 min

Regi:  Peter Keglevic

Manus:  Rainer Berg & Beate Langmaack

(Efter en roman av Maj Sjöwall & Per Wahlöö)

Foto:  Wolfgang Dickmann

Musik:  Stefan Nilsson

Producent:

Hans Lönnerheden, Bertil Ohlsson, Sören Staermose & Ole Söndberg

Skådespelare:

Gösta Ekman, Kjell Bergkvist, Rolf Lassgård,

Tomas Norström, Johan Widerberg, Anica Dobra,

Heinz Hoenig, Jonas Falk, Agneta Ekmanner, Stig Engström,

Pia Green, Petra Nielsen, Fredrik Hammar,

Magnus Skogsberg