Mannen på Balkongen (1993)

En liten flicka hittas brutalt mördad i Observatorielunden i Stockholm och Martin Beck och hans kollegor har inga som helst spår.

Det visar sig dock att ett rån av en kvinnlig kioskägare ägt rum i parken vid samma tid som mordet och nu lägger polisen all tid på att försöka få tag i rånaren som ju kan vara ett viktigt vittne i mordfallet.

Riktigt obehaglig film där man ju som tittare redan inledningsvis får så mycket visuell info att man så gott som är säker på vem förövaren är även om man inte riktigt är hundra.
Här är ju också dom komiska detaljerna och dialogerna nedtonade och jag antar att detta beror på det allvarliga temat.

Spännande och dramatiskt, bra skådespeleri, regi och historia.

Titel:  Mannen på Balkongen

År:  1993

Land:  Sverige, Tyskland

Genre:  Kriminaldrama, Thriller

Längd:  1 tim, 31 min

Regi:  Daniel Alfredson

Manus:  Jonas Cornell & Daniel Alfredson

(Efter en roman av Maj Sjöwall & Per Wahlöö)

Foto:  Peter Mokrosinski

Musik:  Stefan Nilsson

Producent:  Hans Lönnerheden, Bertil Ohlsson, Sören Staermose & Ole Söndberg

Skådespelare:

Gösta Ekman, Kjell Bergkvist, Rolf Lassgård,

Niklas Hjulström, Bernt Ström, Jonas Falk, Ulf Friberg,

Ing-Marie Carlsson, Tova Magnusson-Norling, Magdalena Ritter,

Carl Magnus Dellow, Michael Kausch, Udo Schenk,

Åsa Göransson, Monica Nielsen

A Complete History of My Sexual Failures (2008)

https://youtu.be/GbRqWEAg33k?si=hzqY06d-vOgcpDuL

Dokumentärfilmaren Chris Waitt börjar fundera över sitt liv när alla hans vänner har skaffat sig familjer och barn medans han själv inte kan få ett förhållande att fungera i några veckor ens.

Han börjar att kontakta alla sina flickvänner han haft genom åren för att av dom försöka ta reda på om det är han det är fel på eller om det är någonting annat.

Hysteriskt roligt och fruktansvärt pinsamt, man kiknar av skratt samtidigt som man bara vill blunda och ändå tycka att det ju är förbannat skönt att det inte är man själv som står där utlämnad och naken.
Jag har inte sett en människa som kan se så bedrövad ut som just Waitt, han ser ut som en övergiven hund oönskad av alla.

Enastående dokumentär.

Den Fjärde Punkten av Willy Josefsson (2002)

En 9-årig pojke hittas brutalt mördad utanför den lilla skånska orten Vegeholm.

Tecken tyder på sexualmord och dessutom har förövaren försökt att bränna upp kroppen.

Samtidigt så hittas en för polisen känd pedofil död på en strand i närheten och spåren från båda dessa dödsfall leder till kyrkohedern Eva Ström i den lilla orten Barkåkra.

En mörk och obehagligt spännande mordhistoria som utspelar sig i och omkring några mindre orter i Skåne där hemliga sällskap träffas efter mörkrets inbrott och där religion och sadomasochistiskt sex är två betydande ingredienser.

Välskriven och spännande med väl utmejslade karaktärer.

The Meg (2018)

Ett internationellt undervattensteam undersöker en av dom djupaste platserna i våra världshav när dom blir attackerade av någonting okänt som skadar deras farkost så pass att dom blir kvar på botten med luft för endast 18 timmar.

Den pensionerade dykaren Jonas Taylor kontaktas och ställer upp när han misstänker att det som attackerat undervattensfarkosten är samma varelse som fem år tidigare var orsaken till att han själv förlorade ett antal vänner under en räddningsexpedition.

Jason Statham spelar här undervattenshjälten Jonas som likt en John Rambo gömmer sig i Thailand för att försöka läka en trasig själ av dåliga minnen från tidigare äventyr under vattnet där han misstänktes vara orsaken till flera människors död.
Nu visar det sig ju givetvis att det inte var han som hade klantat sig utan att dom därnere väckt upp en varelse som egentligen borde ha varit utdöd i över 2 miljoner år och som nu då kommer upp från botten för att härja lite ute på världshaven och ställa till obehag.
Jonas som supit i flera år nyktrar givetvis till på ett ögonblick och är på några timmar precis lika vältränad som han var när det begav sig.

Det här kunde ju ha blivit rätt coolt men blir egentligen bara sisådär,
visst är det påkostat och en del maffiga effekter och scener med tillhörande mastodontisk musik i bakgrunden men allting är ju så förutsägbart. 
Man vet exakt vad som kommer att hända för man har sett allting förut och det tar ju bort en hel del av det intressanta sen så är ju faktiskt skådespelarna rätt torra också, Statham som jag egentligen är förtjust i spelar ju samma karaktär som han gör i nästan alla filmer han deltar i och det räcker väl för en sån här monsterfilm men dom andra rollfigurerna är så intetsägande att man faktiskt skiter i om dom blir uppkäkade eller ej.

Ryktet säger att regissören Jon Turtletaub blev tvingad av filmbolaget att klippa bort en hel del blodiga och våldsamma scener för att dom ville att den skulle bli mer barnvänlig och sånt brukar aldrig bli bra, personligen så skulle jag vilja haft ett antal slafsiga scener som jag tror skulle ha livat upp hela tillställningen ordentligt.

Jag tyckte i alla fall att det var lite spännande och som sagt så är det jävligt snyggt filmat om än lite fegt.

Titel:  The Meg

År:  2018

Land:  USA, Kina

Genre:  Action, Äventyr, Thriller, Sci-Fi

Längd:  1 tim, 53 min

Regi:  Jon Turtletaub

Manus:  Dean Georgaris, Jon Hoeber & Eric Hoeber

(Efter en roman av Steve Alten)

Foto:  Tom Stern

Musik:  Harry Gregson-Williams

Producent:  Belle Avery, Lorenzo di Bonaventura, Randy Greenberg, Wei Jiang, 

Gerald L. Molen, Chantal Nong, Barrie M. Osborne, Colin Wilson & Catherine Xujun Ying

Skådespelare:

Jason Statham, Bingbing Li,

Rainn Wilson, Cliff Curtis, Winston Chao, Sophia Cai, 

Ruby Rose, Page Kennedy, Robert Taylor, Ólafur Darri Ólafsson,

Jessica McNamee, Masi Oka

Polis Polis Potatismos (1993)

En av landets kändaste företagsledare Viktor Palmgren skjuts ihjäl under en middag på Hotel Savoy i Malmö.

Martin Beck skickas ner för att ta över utredningen från kommissarie Månsson och Becks tidigare kollega Benny Skacke som precis börjat vid Malmöpolisen.

Mordet som först misstänks vara politiskt verkar sedan istället ha med Palmgrens tvivelaktiga affärer att göra.

I den här filmen regisserad av Pelle Berglund så är actionsekvenserna minimala, tyngden har istället lagts på historien och frågan om vad som egentligen är värst, en människa som mördar en annan eller ett tvivelaktigt företag vars affärer släcker mängder med människors liv.

Det är dramatiskt och lite sorgligt men också samtidigt underbart roliga dialoger mest då när det handlar om Larsson och Kollberg som ju även i denna film underbart bra gestaltas av Rolf Lassgård och Kjell Bergkvist.

Titel:  Polis Polis Potatismos

År:  1993

Land:  Sverige, Tyskland

Genre:  Kriminaldrama

Längd:  1 tim, 31 min

Regi:  Pelle Berglund

Manus:  Pelle Berglund & Jonas Cornell

(Efter en roman av Maj Sjöwall & Per Wahlöö)

Producent:  Hans Lönnerheden, Bertil Ohlsson, Sören Staermose & Ole Söndberg

Foto:  Tony Forsberg

Musik:  Stefan Nilsson

Skådespelare:

Gösta Ekman, Kjell Bergkvist, Rolf Lassgård,

Niklas Hjulström, Ingvar Andersson, 

Tommy Johnson, Lena Nilsson, Marie Richardsson,

Görel Crona, Reine Brynolfsson, Anders Ekborg,

Ing-Marie Carlsson, Lena T. Hansson, Jonas Falk,

Pontus Gustafsson, Bernt Ström, Tova Magnusson-Norling,

Arthur Brauss, Andrea Heuer

The Adventurer: The Curse of The Midas Box (2013)

https://youtu.be/oW8pxkUpXIU?si=A1PiqX0uTtUcV-h8

Den 17-åriga Mariah Mundi's (Aneurin Barnard) liv vänds upp och ner när hans föräldrar och bror plötsligt en dag försvinner.

Mariah får hjälp av den mystiske Will Charity (Michael Sheen) och tillsammans så följer dom spår som leder till det mörka Prince Regent Hotel och den ondskefulle Otto Luger (Sam Neill).

Under sökandet så kommer dom i kontakt med antika mysterier och djup ondska men Mariah får också veta att hans föräldrar inte riktigt är dom han trodde att dom var.

Ännu en sån där film där historia blandats ihop med fantasy och som faktiskt verkade lite lovande till en början men som tyvärr sen inte blev så mycket att glädja sig åt.
Fotot av Unax Mendia är ju snyggt men skådespelarna är alldeles för torra förutom då Sam Neill som ändå lyckas få Otto Luger till en sån där klassisk filmskurk.

Historien är rätt rörig och så även filmen.

Jägarna (2018)

Erik Bäckström har slutat som polis i Stockholm och flyttat tillbaka upp till Norrland för att försöka koppla bort dom interna motsättningar som ledde till hans avsked och bara få ta det lugnt.

Det dröjer dock inte länge förrän han dras in i en konflikt som handlar om traktens starke man Markus Lindmark och hans gruvföretag, miljöaktivister, utländska investerare och traktens polis.

Det är ju någonting med landsbygden som gör att det blir extra mörkt och spännande när det handlar om brott och speciellt då död men det kanske bara är vi storstadsmänniskor som tycker det, dom som bor ute på landet kanske bara är förbannade för att dom visas upp på ett sätt som inte alls stämmer överens med verkligheten.

Hur det är med den saken vet jag som sagt inte och jag tänker heller inte grotta ner mig i det för den här 6 avsnitt långa, fristående fortsättningen på "Jägarna" och "Jägarna 2" är förbannat bra hur än den norrländska landsbygden och dess invånare beskrivs.

Skådespelarna med Rolf Lassgård i spetsen är enastående, omgivningarna är mörka och ödsligt spännande och det känns inte som om man kan lita på något levande, jo kanske då hunden Bella som följer Bäckström vart han går och vart han sitter och vart han står.

Det är spännande redan från början och även om man rätt tidigt kan sortera ut dom goda från dom onda så stegras ändå den tills den i sista avsnittet är rent outhärdlig.

Titel:  Jägarna

År:  2018

Land:  Sverige

Genre:  Kriminaldrama, Thriller

Längd:  6 avsnitt

Regi:  Jens Jonsson & Johan Lundin

Manus:  Björn Carlström, Stefan Thunberg & Jimmy Nivrén Olsson

Producent:  Björn Carlström, Per Janérus, Tim King & Johan Hedman

Foto:  John Strandh

Musik:  Martin Willert

Skådespelare:

Rolf Lassgård, Pelle Heikkilä, Johan Marenius Nordahl,

Johannes Kuhnke, Anna Azcárate, Annika Nordin,

Ia Langhammer, Sampo Sarkola, Pasi Haapala,

Bella, Albin Grenholm