Guvernörskandidaten David Norris (Matt Damon) har tack vare sin folkliga framtoning blivit mäkta populär bland invånarna i New York.
Han är den hygglige arbetarkillen och den slipade politikern i en och samma person i denna framtidsvärld där staten bestämmer allt och där det inte finns utrymme för den vanliga människan att tänka själv och att göra saker som sticker utanför dom snäva ramar som är uppspikade för var och en.
Det här blir ett stort problem för Norris när han möter Elise (Emily Blunt) och får känslor som han ju inte ska kunna få för henne enligt dom regler som gäller för honom.
Som tittare så faller man lika handlöst för karaktären David Norris som strålande spelas av Matt Damon som invånarna i staden och bedrövelsen är nästan lika stor hemma framför TV:n som för honom själv när Elise försvinner ur hans liv lika snabbt som hon dök upp i det.
Man inser ju dock snabbt att det finns en mening att dom separeras ifrån varandra och att dom givetvis som magneter kommer att fästas ihop igen.
Det här är en helt enastående film som har lite av religiös mystik över sig i början när dessa svartklädda män går runt i samhället som någon form av änglar och rättar till fel och hjälper människor som glidit utanför den bestämda vägen på rätt spår igen.
Sen så förvandlas ju allting till en riktigt actionfylld historia där det jagas runt i staden så pass att det nästan blir buskis av det hela men lyckligtvis så hålls allting ihop på ett så skickligt sätt av regissören George Nolfi att filmen aldrig hamnar där.
Det slår verkligen gnistor om kärleksparet Norris och Elise. Det är spännande dramatiskt, romantiskt och förbannat bra och Alfred Hitchcock skulle nog ha gillat det här big time.
