Valerian and The City of a Thousand Planets (2017)

Valerian och Laureline är två unga specialagenter i det 28:e århundradet.

Här blir dom skickade på ett uppdrag till den enorma svävande staden Alpha där varelser från hela rymden i hundratals år levt tillsammans men där säkerhetspolisen fått indikationer på att det är något som inte stämmer.

Det här är ju helt klart det maffigaste och mest färgsprakande som regissören Luc Besson gjort sen 1997 då han gjorde Det Femte Elementet. Visuellt så är det här bland det snyggaste och häftigaste jag sett, effektmässigt så är allting enastående, omgivningar, miljöer och allehanda varelser är perfekta in i minsta detalj.

Filmen bygger ju på den gamla franska tecknade serien Valerian & Laureline och Luc Besson har i alla år närt en dröm om att få göra film på dom historierna.

Men vad är det då som gör att jag ändå kände mig lite besviken? Jo, skådespelarna håller tyvärr inte måttet, dom är alldeles för karaktärslösa och tråkiga för att kunna bära upp allt det häftiga runtomkring så till slut så struntar man i dom och historien och egentligen enbart sitter och njuter av effekterna och det fantastiska fotot av Thierry Arbogast.

Night of The Living Dead (1968)

Syskonen Barbra och Johnny besöker deras fars grav när dom helt utan förvarning på kyrkogården attackeras av en till synes förruttnad man.

Barbra lyckas undkomma och söker skydd i ett hus en bit därifrån där hon snart får sällskap av Ben som stannat till utanför sökandes efter bensin. Dom två ser sig snart omringade av levande döda och barrikaderar sig så gott det går i huset.

George A. Romero skrev, regisserade och skötte kameraarbetet i denna klassiska skräckfilm som räknas som den första moderna zombiefilmen trots att ordet zombie aldrig förekommer i den.

Att den är svartvit gör den bara läskigare, det ligger en domedagsfilt över hela produktionen och även innan attacken på kyrkogården i början av filmen så känner man ett obehag och att någonting mörkt är på väg.
Filmen blev mycket uppmärksammad för våldet och scenerna med kannibalism och dessutom för att det var den första amerikanska film där en färgad skådespelare hade den ledande rollen som här då var Duane Jones som spelade Ben.

Våldsammare och råare filmer har ju gjorts sen denna hade premiär men det finns en obehaglig läskig stämning i denna som är svåröverträffad.

Kingsman: The Golden Circle (2017)

Spionorganisationen Kingsman utsätts för attentat där nästan alla deras agenter dödas. Eggsy och Merlin som överlevt upptäcker att dom har en systerorganisation i USA vid namn Statesman som dom nu måste samarbeta med när en mäktig knarkdrottning håller en stor del av mänskligheten gisslan.

Tre år har gått sen regissören Matthew Vaughn gjorde den första filmen om Kingsman och här har han ju försökt att göra ungefär samma sak men att lägga i en växel till.

Tyvärr så har han glömt bort att det krävs lite själ och hjärta också för att det ska hålla hela vägen, det räcker inte riktigt med att enbart förlita sig på coola kameraåkningar och häftiga actionscenerier hur mycket av den varan filmen än innehåller.

Ytan är ju som sagt målad i färgen coolt men insidan är rätt grå och tom tyvärr och det spelar ingen roll om man har såna bra skådespelare med som Julianne Moore, Colin Firth, Halle Berry och Jeff Bridges när dom verkar rätt uttråkade.

Kul att se Björn Granath och Lena Endre som det svenska kungaparet men Elton John som spelar sig själv känns mest som någon form av utfyllnad som tyvärr inte fyller ut någonting.

Jag tycker inte att filmen var dålig, det är ju som sagt en hel del häftig action men det är så förutsägbart i denna film där den förra istället innehöll en hel massa överraskningar och det komiska som i föregångaren lockade till skratt blir här bara småleenden.

Tjejen som Föll Överbord (1987)

Org titel:  Overboard

Den ofantligt rike Joanna anlitar snickaren Dean för att bygga om hennes garderob på lyxyachten. Dom två hamnar dock snart på kollisionskurs med varandra och det hela slutar med att Dean hamnar i vattnet utan att ha fått betalt för jobbet.

Ett dygn senare så hamnar Joanna på sjukhus efter att också hon trillat överbord och när Dean får veta att hon drabbats av minnesförlust så tänker han ge igen.

Först så tänkte jag skriva att den här komedin regisserad av Garry Marshall inte riktigt åldrats med välbehag men med närmare eftertanke så tyckte jag nog inte att den var så mycket bättre första gången jag såg den i slutet av 1980-talet.

Inledningen håller, Goldie Hawn är där mycket bra som den svinrike översittartypen och Kurt Russell likaså som snickaren som blir föremål för hennes förakt men sen efter en sisådär 20 minuter när hon drabbats av minnesförlust och hans hämnd börjar ta vid så planar allting ut och blir egentligen bara rätt tråkigt och förutsägbart.

På 80-talet så accepterade man ju ändå att alla filmer där Goldie Hawn var med i började med: Tjejen som..i filmtiteln men nu när man egentligen bara översätter titeln till barnfilmer så känns detta rätt sunkigt.

Det dyker upp en och annan scen där man rör lite på munnen och då och då någon kommentar man fnissar åt men i det stora hela så blir allt bara sådär men med en rolig inledning och med glad uppiggande musik av Alan Sivestri.

Rebecka Martinsson (2017)

Rebecka Martinsson har precis fått anställning på en välrenommerad advokatbyrå i Stockholm när hon får reda på att en gammal vän dött i hennes barndomsby Kurravaara i Lappland. Hon beger sig dit för begravningen och börjar strax misstänka att dödsfallet som sett ut som en olycka kanske ändå inte är det.

Den här 8 avsnitt långa serien regisserad av Fredrik Edfeldt känns lite som en Jägarna-light, här med Rebecka Martinsson som återvänder hem till sin barndoms by långt upp i norra Sverige och där hon snubblar över den ena mordgåtan efter den andra samtidigt som hon slits mellan storstadslivet i Stockholm, hennes pojkvän och det norrländska lugnet och hundföraren Krister som hon ganska omgående får starka känslor för.

Historierna är väl helt okey men det är skådespelarna som ändå gör den här serien med en riktigt bra Ida Engvoll som Rebecka och en fantastisk Eva Melander som polisen och småbarnsmamman Anna Maria Mella och en hel del andra både kända och okända ansikten.

Spännande, till och från riktigt våldsamt och bitande kallt.

Gringo (2018)

Den försynte affärsmannen Harold Soyinka börjar känna att både privatlivet och arbetet börjar glida honom ur händerna och han har hört rykten om att hans chefer Richard Rusk & Elaine Markinson kommer att sälja företaget och sparka ut honom inom kort.
Nu ska han ner till sitt affärsområde i Mexiko då han får veta att Richard & Elaine tänker följa med honom vilket kommer att visa sig förändra hela hans liv.

Det var lite svårt att få något stadigt grepp om den här historien som är en ibland hysteriskt rolig komedi men också emellanåt ytterst våldsam, actionfylld och spännande men jag roades ändå rejält även om slutet kan kännas väldigt Hollywoodskt med en sån där scen som man har sett i mängder med filmer förut.

Charlize Theron som den iskalle Elaine Markinson är helt klart filmens stora behållning, hon äger varenda scen hon är med i och är enastående rolig och får alla andra att hamna i skuggan även historiens huvudkaraktär Harold som spelas av David Oyelowo och hans chef Richard Rusk som gestaltas av Joel Edgerton.

Filmens regissör Nash Edgerton har lyckats att blanda ihop alla ingredienser på ett mycket bra, skruvat och underhållande sätt.

Kingsman: The Secret Service (2014)

En av världens mest hemliga spionorganisationer Kingsman ska rekrytera nya agenter och får upp ögonen på gatuligisten Eggsy vars far en gång jobbade inom organisationen.

Harry Hart alias Galahad ska nu med alla tillgängliga medel försöka få ordning på den unge vildbasaren.

En riktigt skruvad actionkomedi med klara referenser till Bondfilmerna förutom att när det handlar om Bond och actionkomedier för övrigt så brukar det mer handla om familjeunderhållning men våldet i den här historien är rätt långt ifrån fredagsmys med barnen.

Här dödas folk i en hastighet som vida överstiger laglighet i vårt land , kroppsdelar flyger och far och blodet sprutar i kaskader i riktigt coolt filmade scenerier.

Filmen är grymt regisserad av Matthew Vaughn och fotot av George Richmond helt strålande, sen kan man ju inte klaga på skådespelare som Michael Caines karaktär Arthur, Samuel L Jackson, Colin Firth som agenten Harry med arbetarnamnet Galahad, Mark Strong som Merlin och så Taron Egerton som är mycket passande i sin roll som den oborstade Eggsy.

Det är roligt, häftigt, våldsamt och riktigt bra.