Tommy
Jarvis som blev inlagd på mentalsjukhus efter händelserna i
Fredagen Den 13:e Del 4 har i flera år plågats av mardrömmar om att Jason ska
återvända.
Nu har han
precis flyttats över till ett öppet rehabiliteringscenter för ungdomar ute på
landet för att om möjligt komma tillbaka till ett normalt liv.
Döden
följer dock honom tätt i hälarna.
Den här
produktionen hade egentligen ingenting av klass, förutom kanske musiken
av Harry Manfredini som ju räddat ett par av dom här filmerna om
Jason,
Skådespelarna
är så där irriterande dåliga så vem som är god och vem som är ond bryr man sig inte om efter en stund.
Regissören Danny
Steinmann har pusslat in lite nakenscener för att om möjligt få upp
intresset lite men det funkar föga och allting blir bara en enda röra där det ju inte ens är Jason själv som står för slaktandet längre.
Jane
Hammond lever sitt liv på en liten gård med man och dotter.
En dag så
rasar hennes man Bill döendein på gården med
flera kulor i kroppen och säger:
-The
Bishop's Boys are coming!
Det
förflutna har kommit ikapp Jane och hon är tvungen att vända
sig till Dan Frost för att be om hjälp, en man som tillhör hennes tidigare liv och som inte vill
veta av henne.
Natalie Portman är enastående
bra som Jane och Joel Edgerton likaså som den buttre Dan
Frost.
Historien
handlar till största delen om hämnd och om att avsluta ouppklarade affärer i
det förflutna som helt plötsligt kommer ikapp våra huvudfigurer.
Det finns
en twist i historien också som förändrar en hel del saker och som gör det hela
lite mer intensivt. Det enda som jag har att invända emot är väl att slutet
blir lite väl förutsägbart och lite för mycket mjukglass.
Regissören Gavin
O'Connor har pusslat ihop denna drama western med känsla och fotot av Mandy
Walker är riktigt snyggt.
Bra
skådespelare, dramatiskt, spännande och bitvis riktigt våldsamt.
Den här
filmen börjar precis där del 3 avslutades.
Polisen har
kommit till gården där Jason mördat ett gäng ungdomar utom den unga
kvinnan Chili som klarat sig och som dessutom satt en yxa
genom huvudet på Jason som polisen nu givetvis tror ha dragit
sin sista suck.
Kroppen
körs till rättsläkaren där Jason självklart vaknar upp efter
en stund, mördar två på nattskiftet för att ånyo bege sig ut till sin
favoritskog runt Crystal Lake.
Till den
här filmen så har regissören Joseph Zito tagit över
taktpinnen och så är det fotografen João Fernandes som håller i kameran och det märks en
väsentlig skillnad mot dom två tidigare produktionerna.
Manuset är
det ju inget speciellt med, det är som vanligt ett gäng kåta ungdomar som
samlas en helg för att dricka och idka sex ute i en stuga på landet vid en sjö
(det där lät ju som en låt av Per Gessle) men det är ett bra mycket bättre flyt
i scenerna, det är raka rör utan krusiduller och det blir aldrig tråkigt och
dessutom så är ju fotot bra mycket snyggare och coolare.
Skådespelarna
har valts ut med bättre omsorg än tidigare och dom sköter sig rätt bra,
det är mer
naket och det är mycket mer kvalitet i dom våldsamma scenerna sen så finns det
en liten psykologisk twist på slutet som är rätt intressant också.
Butiksägaren Harry Grimbridge (Al Berry) kommer en natt skadad in på det lokala sjukhuset skrikandes:
-Dom kommer
att döda oss allihopa!
Under
natten så tar sig en man in på avdelningen där Grimbridge ligger
och dödar honom för att sen ta sitt eget liv.
Läkaren Daniel Challis (Tom Atkins) kan inte släppa den bisarra händelsen och börjar att med Harrys dotter Ellie (Stacey Nelkin) undersöka saken och alla spår dom hittar
leder till den lilla orten Santa Miraoch
leksaksfabriken Silver Shamrocksom styrs av den
mystiske Conal Cochran (Dan O'Herlihy).
Den här
filmen har inte mycket gemensamt med dom två tidigare Halloweenproduktionerna förutom då att händelserna äger rum
under just Halloween.
Någon Michael Myers finns ju inte med och inte heller Laurie som han varit efter i dom två tidigare historierna.
Filmfotografen Dean Cundey som hållit i kameran i dom tidigare filmerna sköter den biten
även här och det är faktiskt tur för att det räddar produktionen något.
Skådespelarna
är rätt dåliga och regin av Tommy Lee Wallace amatörmässigt utförd och visst är musiken som faktiskt även denna gång John Carpenter skrivit metalliskt läskig
men han har ju så gott som enbart använt sig av melodislingor från dom två
första filmerna vilket ju känns rätt sunkigt.
Manuset är
rätt löjligt och av någon outgrundlig anledning så har man blandat in en av dom
jättelika stenarna från Stonehengeockså som om det inte
räckte med alla pumpamasker och en entonig reklamjingle som spelas varannan
minut tills det plingplongar i hela huvudet.
Näe, denna
film var rätt kass förutom fotot och det spelar nog ingen roll oavsett om man är
förtjust i skräckfilm (vilket jag personligen är) eller inte.
Knappt har
del 2 i den här mördarserien avslutats förrän den här historien tar vid.
En samling
ungdomar ska tillbringa en helg i en av tjejernas föräldrars stuga och givetvis
så är det i skogarna runt Crystal Lake där Jason håller till.
Regissören Steve
Miner som ånyo regisserar har lärt sig några knep sen den förra
filmen,
det är lite
mer utstuderat vad det gäller våld, blod och naken hud.
Tyvärr så
är ju skådespelarna rent ut sagt usla och man hoppas att Jason ska plocka dom
lite fortare så att man slipper deras tafatta försök till dialog.
Manuset är
bara fånigt, regin inte så mycket att hurra över (dock bättre än i tvåan),
skådespeleriet är som sagt skrattretande men fotot hyfsat. Det som är bäst är
igen musiken av Harry Manfredini.
Det finns
väl bara en sak i den här filmen som satt några bestående spår i filmhistorien
och det är att det är i denna som Jason sätter på sig sin berömda ishockeymask
som han sen kommer att bära i ett antal historier och som kommer att bli
synonymt med just honom. (Sorry Honken)
Jennyoch Cecilia,
två kvinnor i 60-års åldern som tycker att dom är värda lite mer guldkant i
tillvaron när pensionen nu närmar sig.
Den cancerdöende, fd rånaren Stellansom är inlagd på det sjukhuset där läkaren Ceciliaarbetar tipsar henne om ett vattensäkert rån på en bank i Stockholm med många miljoner i potten.
Dom två vännerna beslutarsig för att göra slag i saken.
En helt
igenom osannolik historia regisserad av Felix Herngren, men vem bryr sig om realism när det inte är det som är grejen.
Mängder med
bra skådespelare är det i denna TV-Serie i 6 avsnitt men det är ju Lotta Tejleoch Sissela Kylesom dom till synes helt
vanliga och ganska grå kvinnorna, Jenny och Cecilia som bär upp alltihopa på
sina axlar.
Deras
samspel är enastående och fantastiskt roligt och då bryr man sig rätt lite
om att det ibland kanske är lite fånigt.
Ralph Carlssonsom spelar Jennys exman i historien är förutom dom två
huvudrollsinnehavarna absolut bäst och lockade till en hel del hysteriska
skratt här hemma i TV-soffan.
Roligt,
spännande och så lite actioninslag på det.
Arkitekten Paul
Kersey får en dag på sitt arbete i New York ett telefonsamtal från sin svärson.
Hans fru
och dotter har blivit rånade och brutalt misshandlade i hemmet av tre okända
gärningsmän.
Hans hustru
dör senare på sjukhuset och hans dotter hamnar i komaliknande chock.
Trots
att Kersey är emot våld av alla slag så växer ett hämndbegär
hos honom när polisen meddelar att dom antagligen aldrig kommer att lösa
fallet.
Regissören Michael
Winners film Death Wish blev mycket uppmärksammad när den kom 1974 både
positivt och negativt.
Dom
negativa rösterna var upprörda för att dom tyckte att våldet glorifierades och
att den uppmuntrade människor till att ta lagen i egna händer.
Personligen
så tycker jag verkligen inte att våldet är speciellt glorifierat i denna film,
det är realisitiskt och nära och man får också vara med när Paul Kersey som
mycket bra gestaltas av Charles Bronson kämpar med sig själv
och sitt samvete. Det är inte en lätt sak för honom att leva med det han gör
eftersom en del av honom mår bra av det och detta strider emot allt han egentligen står för.
Historien
är ju riktigt aktuell även idag med allt våld ute i samhället som bara verkar
öka och bli råare och med en polis som inte har resurser att ta tag i allt.
Som Paul
Kersey säger i filmen:
-Man
betalar skatt för att polisen ska få en att känna sig säker men om dom inte kan
göra det så får man kanske ta tag i det själv.
Filmfotot
är riktigt bra av en nästan dokumentär karaktär av Arthur J.
Ornitz och den coola musiken står Herbie Hancock för.
Skådespelarna
är bra med en strålande Vincent Gardenia som poliskommissarie
Frank Ochoa som ju tillsammans med polisledningen är lite tudelad till att
försöka gripa en person som faktiskt minskat andelen brott i staden med många
procent.
