Org Titel: Death Wish
År: 1974
Land: USA
Genre: Action, Drama
Arkitekten Paul
Kersey får en dag på sitt arbete i New York ett telefonsamtal från sin svärson.
Hans fru
och dotter har blivit rånade och brutalt misshandlade i hemmet av tre okända
gärningsmän.
Hans hustru
dör senare på sjukhuset och hans dotter hamnar i komaliknande chock.
Trots
att Kersey är emot våld av alla slag så växer ett hämndbegär
hos honom när polisen meddelar att dom antagligen aldrig kommer att lösa
fallet.
Regissören Michael
Winners film Death Wish blev mycket uppmärksammad när den kom 1974 både
positivt och negativt.
Dom
negativa rösterna var upprörda för att dom tyckte att våldet glorifierades och
att den uppmuntrade människor till att ta lagen i egna händer.
Personligen
så tycker jag verkligen inte att våldet är speciellt glorifierat i denna film,
det är realisitiskt och nära och man får också vara med när Paul Kersey som
mycket bra gestaltas av Charles Bronson kämpar med sig själv
och sitt samvete. Det är inte en lätt sak för honom att leva med det han gör
eftersom en del av honom mår bra av det och detta strider emot allt han egentligen står för.
Historien
är ju riktigt aktuell även idag med allt våld ute i samhället som bara verkar
öka och bli råare och med en polis som inte har resurser att ta tag i allt.
Som Paul
Kersey säger i filmen:
-Man
betalar skatt för att polisen ska få en att känna sig säker men om dom inte kan
göra det så får man kanske ta tag i det själv.
Filmfotot
är riktigt bra av en nästan dokumentär karaktär av Arthur J.
Ornitz och den coola musiken står Herbie Hancock för.
Skådespelarna
är bra med en strålande Vincent Gardenia som poliskommissarie
Frank Ochoa som ju tillsammans med polisledningen är lite tudelad till att
försöka gripa en person som faktiskt minskat andelen brott i staden med många
procent.
En kul
detalj är ju att Jeff Goldblum här som
22-åring
gör sin filmdebut som riktig råbuse.