Faster Pussycat! Kill! Kill! (1965)

Org Titel:  Faster, Pussycat! Kill! Kill!

År:  1965

Land:  USA

Genre:  Action

Dom tre burleskdansöserna Varla, Rosie och Billie är ute och kör runt i öknen med sina sportbilar när dom stöter ihop med det unga paret Tommy och Linda som också är ute i ödemarken och sladdar runt bland sanddynerna.

Efter att tjejerna utmanat Tommy på en tävling så blossar ett bråk upp och han dödas av Varla.

För att inte Linda ska snacka så tar tjejerna med sig henne, drar iväg och hamnar på en öde gård som bebos av en äldre man i rullstol och hans två söner.

Ett drama av våld och sex bryter ut på den lilla gården mitt ute i ingenstans.

Regissören Russ Meyer som alltid haft en förkärlek för kvinnor med stora bröst har i denna actionhistoria från 1965 tre stycken i dom bärande rollerna.

Filmen har fått riktig kultstatus men jag förstår inte riktigt varför egentligen för det finns ingenting av kvalitet att prata om här, 

förutom kanske fotot som till och från ändå är rätt snyggt men skådespelarna är ju lika torra som landskapet historien utspelas i och manuset är enbart fånigt.

Det räcker inte med några kvinnor med avgrundsdjupa urringningar och karatekunskaper för att rädda en sån här blaskig produktion,

kultstämpel eller ej.

Dessutom är det en jävligt irriterande musik genom hela filmen.

Regi:  Russ Meyer
Manus:  Russ Meyer & Jack Moran
Foto:  Walter Schenk
Musik:  Paul Sawtell & Bert Shefter
Producent:  Russ Meyer & Eva Meyer

Skådespelare:
Tura Satana, Haji, Lori Williams, Ray Barlow, Susan Bernard, Mickey Foxx,
Dennis Busch, Stuart Lancaster, Paul Trinka

Atomic Blonde (2017)

Titel:  Atomic Blonde

År:  2017

Land:  Tyskland, Sverige, USA

Genre:  Action

Det är dom sista skälvande dagarna innan Berlinmurens fall.

MI6 agenten Lorraine Broughton skickas till Berlin för att lösa upp en del trådar vad det gäller mordet på en agentkollega och att leta upp en lista med namn över dubbelagenter i Europa.

Agentfilmer som utspelas i ett grått Östberlin har man ju sett mängder med gånger men få så snygga och coola som just denna.

Till ljudet av 80-talsmusik så ikläder sig en enastående snygg, stenhård och bra Charlize Theron agenten Lorraine Broughton som hanterar skjutvapen, knivar sina armar och fötter lika bra när det gäller att ta hand om KGB, dubbelagenter som Östtyska poliser.

Fotot av Jonathan Sela är enastående coolt och actionscenerna mycket bra och många, några döda sekunder är det svårt att hitta här.

Tajt regi av David Leitch och bra skådespeleri av bla James McAvoy, John Goodman och Bill Skarsgård.

Spännande, våldsamt och riktigt bra.

Jordskott 2 (2017)

Org Titel:  Jordskott II

År:  2017

Land:  Sverige, Finland, England, Norge

Genre:  TV-Serie, Sci-Fi, Äventyr, Thriller, Drama

Eva Thörnblad har återvänt till Stockholmspolisen och lämnat den lilla orten Silverhöjd och dom mystiska krafterna som rådde där bakom sig.

Hon plågas dock fortfarande av mardrömmar om hennes försvunna dotter, måste dricka medicin för sitt Jordskott i kroppen och hon hinner inte arbeta många dagar förrän en döende man dyker upp utanför hennes dörr som visar sig ha kopplingar både till Silverhöjd och hennes mor Agneta.

Skådespelarna i den här andra delen har verkligen vuxit in i sina karaktärer och Moa Gammel som jag tyckte var lite tråkig i den första säsongen känns helt klart mera bekväm här i rollen som den ständigt plågade polisen Eva Thörnblad.

Tyvärr så har den där mystiska mörka naturstämningen försvunnit eftersom dom här mest befinner sig i Stockholm och då blir det ju mera av en ordinär storstadsthriller.

Spännande, dramatiskt, intressant och våldsamt är det dock.

My Bloody Valentine (1981)

Org Titel:  My Bloody Valentine

År:  1981

Land:  Kanada

Genre:  Skräck

Det är några dagar innan Alla Hjärtans Dag i den lilla gruvstaden Valentine's Bluffs och för första gången på 20 år så planeras det en stor fest.

Dom äldre på orten är dock tveksamma till detta och försöker genom en fruktansvärd gammal historia om en mördare få ungdomarna att förstå varför denna helg inte firats på så länge.

Den här historien skiljer sig inte nämnvärt från mängder med andra i den här genren, det är egentligen bara att den till stor del utspelas i och omkring en gruva som är lite annorlunda.

Skådespelarna är som i så många andra skräckfilmer av den här sorten tyvärr riktigt dåliga, regin av George Mihalka är rätt torftig och innehåller en del scener som känns rent av fåniga men fotot av Rodney Gibbons är mycket bra och ett av filmens få höjdpunkter, kanske den enda till och med.

Lite blodiga hemskheter, ibland något spännande men till största delen tråkigt och förutsägbart.

Stilla Natt, Blodiga Natt (1974)

Org Titel:  Black Christmas

År:  1974

Land:  Kanada, USA

Genre:  Skräck

Det är dags att fira Jul och tjejerna på studenthemmet har fullt upp med att planera för helgen när dom börjar få underliga samtal där mannen som ringer blandar snuskigheter med rena dödshot.

Dom tar inte så allvarligt på samtalen förrän en av tjejerna försvinner.

Regissören John Carpenter har sen Halloween 1978 förknippats med den där kameratekniken att få oss tittare att känna oss som om vi är i mördarens kläder men den här filmen som är gjord fyra år tidigare visar att regissören Bob Clark och fotografen Reg Morris faktiskt var först och man undrar ju om inte Carpenter har fått en del ideer härifrån.

Jag såg denna film i början av 80-talet och nu när jag satte mig i fåtöljen för att åter gå igenom den så kom jag på mig själv med att inte komma ihåg vad jag tyckte om den då.

Det spelar dock ingen roll för den är riktigt bra.

Det är en mörk skrämmande stämning som andas Dario Argento över hela produktionen blandat med glada julsånger och pyntade granar och så en galning som mördar urskiljningslöst utan vad det verkar någon som helst mening.

Fotot och regin är som sagt mycket bra, skådespelarna med Olivia Hussey och John Saxon.

Detta är en våldsam skräckhistoria som ändå lunkar fram i ett makligt tempo utan några snabba häftiga klipp och där man egentligen inte får se speciellt mycket blod eller några närgångna våldsscener,

det är det softa kameraarbetet och lekandet med ljus och skuggor som gör allting skrämmande och så givetvis telefonen i huset som spelar en mycket viktig roll.

Stämningsfulla hemskheter mitt i julfirandet.

Sällskapsresan II: Snowroller (1985)

Stig-Helmer reser tillsammans med vännen Ole till dom Schweiziska alperna på skidsemester. Stig-Helmer har stått på skidor en gång i sitt liv som liten och anmäler sig till ortens skidskola där han träffar Lotta som också är nybörjare.

Den här historien ligger ju inom samma ramar som filmen Sällskapsresan där den enda egentliga skillnad är att den istället utspelar sig i Alperna.

Det känns ju som om regissören och manusförfattaren Lasse Åberg har fått en hel del gratis här eftersom han har kunnat flytta över en hel del idéer från just Kanarieöarna till dessa Alper men han gör det ju skickligt så det fungerar ju, det känns inte som några upprepningar på något sätt och har man någon gång varit på en skidsemester här hemma eller i Alperna så kan man inte undgå att roas ordentligt.

Björn Granath som familjefadern Göte Jönsson är helt underbar och den man minns bäst i den här skidslintarhistorien där vi självklart också ser Jon Skolmen som den alltid lika positiva norrmannen Ole och så har vi Staffan Ling som den snusande norrlänningen Hedlund.

Lite ojämnare än den förra filmen men till och från riktigt roligt och bra.

Spielberg (2017)

Titel:  Spielberg

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Dokumentär

Dokumentär om en av filmhistoriens mest inflytelserika och populära regissörer där vi får följa Steven Spielberg från dom tidiga tonåren, hans första hemmagjorda filmer till sitt jobb som regissör för TV i slutet av 1960-talet, långfilmsdebuten Duellen från 1971 och hans genombrott med Hajen 1975 till dom senaste produktionerna.

Mängder med skådespelare, regissörer, manusförfattare, syskon och föräldrar berättar om en man som har levt hela sitt liv genom linsen på en filmkamera.

Strålande och intressant dokumentär, jag hade dock velat gått in lite mer detaljrikt i fler filmer men då hade väl denna två och en halvtimme långa film istället varit två och en halv dag.