Flykten Till Framtiden (2016)

Titel:  Flykten Från Framtiden

År:  2016

Land:  Sverige

Genre:  Komedi

Längd:  1 tim, 39 min

Allting tar sin början 1973 i Stockholm där den hjärtsjuke Svante som jobbar i en skivbutik med Bengan får veta att han har en obotlig hjärtsjukdom och att han kan dö närsomhelst.

Han sitter en kväll och väntar på tunnelbanan och skriker ut sin frustration över alla orättvisor när ett till synes hypermodernt tåg anländer som verkligen inte ser ut att vara från 1970-talet.

Svante kliver av vid nästa station bara för att inse att han befinner sig på samma perrong han lämnade för en stund sedan med den skillnaden att det nu är år 2016.

I ett tillstånd av chockartad förvåning så beger han sig hem till sin lägenhet där hans nycklar givetvis inte längre passar och som nu bebos av den unga Elsa som ju självklart efter Svantes berättelse tror att han rymt från närmaste dårhus.

Att kunna resa i tiden har ju alltid fascinerat och det har ju gjorts mängder med filmer i ämnet och denna som är regisserad av Ulf Malmros och hans fru Jaana Fomin tillför väl kanske inte direkt någonting nytt i den genren.

När det kommer till såna här historier och speciellt i denna där ju allting i det aktuella området finns kvar i båda tidsperioderna så finns det ju hur mycket förvecklingar som helst att leka med och det har ju verkligen filmmakarna gjort också och lyckats ordentligt bra med samtidigt som han vävt in en gullig kärlekshistoria och så lite allvar där ju Svante faktiskt desperat kämpar för sitt liv.

Det är egentligen bara i slutet som det känns som om pusselbitarna inte riktigt passar in i varandra men resan dit är så enastående rolig så denna detalj har jag överseende med.

Elias Palin som Svante är riktigt bra, Bengan som spelas av Henrik Dorsin är hysteriskt rolig och likaså Johan Ulveson som Svantes far och så har vi den otroligt charmiga Victoria Dyrstad som spelar Elsa som blir Svantes ledsagare i den moderna världen.

Riktigt roligt är det speciellt när dom håller till i 70-talet och en minnesvärd dialog mellan Svante och Elsa är ju när dom står i hennes lägenhet och dansar en tryckare då Elsa frågar:
-Vill du ligga?
-Näe, jag kan stå, det går bra, svarar då Svante.

Den Allvarsamma Leken (2016)

Land:  Sverige

Genre:  Drama

Längd:  1 tim, 55 min

Det är i början av 1900-talet i Stockholm. 

Den unga nyinflyttade journalisten Arvid blir under en tur ute i skärgården för tidningens räkning blixtförälskad i konstnärsdottern Lydia.

Deras kärlek är dock omöjlig och dom går efter ett tag skilda vägar och gifter sig på varsitt håll.

Kärleken till varandra är dock så stark att dom fortsätter att träffas i hemlighet.

Enastående drama om omöjlig kärlek regisserat av Pernilla August med fantastiska skådespelare, verklighetstrogna miljöer, ett mästerligt foto av Erik Molberg Hansen och så en historia som ju skrevs av Hjalmar Söderberg redan i slutet av 1800-talet och som då blev uppmärksammad för det vågade erotiska dubbelspelet mellan dom två huvudkaraktärerna.

Sånt är Livet (1996)

Produktionsland:  Sverige, Norge

Genre:  Komedi, Drama

Längd:  2 tim, 11 min

Tin-Tin är en populär barpianist som alltid levt med drömmen om att gifta sig innan hon fyller 30 och få två barn innan 

33-års dagen.

Hennes 30-årsdag närmar sig nu med stormsteg och hon lever ihop med den allt annat än ordentlige radioprataren Paul som varken vill gifta sig eller ha några barn.

Detta är en film där skådespelarna briljerar. 

Rolf Lassgård är magnifik som den tragiske hotellägaren som är olyckligt kär i Tin-Tin, likaså Lena Nyman som hennes mansslukerska till mor och Sverre Anker Ousdal som den rike norske affärsmannen Harald Knoop.

Det är en blandning av tragik och komik som faktiskt fungerar fantastiskt bra.

Det är sorgligt för att sen helt plötsligt bli hysteriskt roligt och denna kokande mix blir till en förbannat underhållande film.

Fifty Shades Of Grey (2015)

Litteraturstudenten Anastasia Steel får hoppa in när hennes bästa vän blir sjuk och intervjua den unga företagaren och miljardären Christian Grey.

Det dröjer inte länge förrän dom två inleder ett förhållande som kommer att förändra båda två på en hel del sätt.

När Anastasia och Christian som rätt bra spelas av Dakota Johnson och Jamie Dornan möts på hans luxuösa kontor så slår det gnistor som sen aldrig överträffas i den här filmen.

Laddningen mellan dom är otroligt stark under denna inledning och det spelar faktiskt ingen roll hur många nakenscener filmen än innehåller sen för det är dessa första minuter som räddar hela historien.

Även om skådespelarna gör ett rätt hyfsat arbete så tror jag att filmen som är regisserad av Sam Taylor-Johnson skulle ha mått bra av att ha gjorts i Europa för det känns alldeles för stelt och plastigt och sexscenerna är inte heller dom speciellt heta utan det blir sådär konstlat och lite fegt som så många gånger när Amerikanarna ska syssla med erotik på bioduken.

Karaktären Christian Grey blir dessutom inte riktigt trovärdig när han i början presenterar sig som en person som aldrig skulle ta ett steg tillbaka från sina principer för att sen efter en mugg kaffe med Anastasia helt plötsligt ändrar på sig totalt. Nog för att kärleken kan vara stark men..Näee.

Snyggt och stiligt visuellt är det men rätt tråkigt.

Winnerbäck: Ett Slags Liv (2017)

Produktionsland:  Sverige, Norge

Genre:  Dokumentär, Musik

Längd:  1 tim, 30 min

Dokumentär där vi får umgås lite med Lars Winnerbäck, en av Sveriges populäraste artister och även en av dom som vi vet allra minst om.

Från pojkrummet med väggarna fyllda av KISS planscher, punkbandet Snoddas och den första replokalen i Linköping så tar Winnerbäck lugnt och eftertänksamt med oss på en musikalisk och grubblerifylld resa genom sitt liv.

Han sitter och diskuterar kändisskap med Per Gessle och texternas vikt med Rolf Lassgård och så blir det ju en del musik också, både på och bakom scenen.

Även om jag personligen aldrig satt mig in riktigt i Winnerbäcks musik så tyckte jag om den här dokumentären väldigt mycket. Det är intressant och fascinerande och blir trots det väldigt lugna och stillsamma tempot aldrig tråkigt på något sätt och visst så fanns det en hel del av vikt att hämta där också om livet, dess toppar och dalar.

Meningen med Livet (1983)

Här har Monty Pythongänget samlat en herrans massa sketcher, längre och kortare som tillsammans ska avslöja meningen med själva livet.

Det är 34 år sedan som denna påkostade historia hade premiär men den håller faktiskt hög klass än idag och man skrattar gott samtidigt som man imponeras av den visuellt, den är sjukt snyggt i all sin påkostade kostym och Michael Palin, Graham Chapman, John Cleese, Terry Gilliam, Eric Idle och Terry Jones är ju som alltid strålande i alla sina karaktärer.

Det är maffigt, sjukt roligt och riktigt bra även om man i slutändan nog ändå inte har fått reda på själva meningen med livet.

Org Titel:   The Meaning of Life

År:             1983

Land:        England

Genre:      Komedi, Fantasy, Äventyr

Längd:     1 tim, 47 min

Regi:            Terry Jones & Terry Gilliam

Manus:        Terry Jones, Terry Gilliam, John Cleese, Eric Idle, Graham Chapman &                            Michael Palin

Producent:  John Goldstone

Foto:            Peter Hannan & Roger Pratt

Musik:         John du Prez

Skådespelare:

Terry Jones, Terry Gilliam, John Cleese, Eric Idle, Graham Chapman, Michael Palin, Carol Cleveland, Simon Jones

Film: Pirates of The Caribbean - Dead men Tell No Tales (2017)

Org Titel:  Pirates of The Caribbean - Dead Men Tell No Tales

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Action, Fantasy, Äventyr

Regi:  Joachim Rönning & Espen Sandberg

Manus:  Jeff Nathanson & Terry Rossio

Foto:  Paul Cameron

Musik:  Geoff Zanelli

Medv:

Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush,

Brenton Thwaites, Kaya Scodelario,

Kevin McNally, David Wenham, 

Orlando Bloom, Keira Knightley

En död skeppsbesättning under ledning av Kapten Salazar är på jakt efter Jack Sparrow för att hämnas och Kapten Barbossa blir en bricka i det spelet.

Den unge Henry Turner letar också efter Sparrow för att om möjligt få tillbaka sin far Will som under en förbannelse sitter fast på Den Flygande Holländaren och under det sökandet så stöter han ihop med Carina Smyth som med hjälp av en antik karta letar efter svunna legender.

Jack Sparrow själv försöker mest hålla sig undan, dricka rom och dela med sig av roliga kommentarer.

Det här med roliga kommentarer lyckas han tyvärr inte med för Johnny Depp känns väldigt oengagerad i den här produktionen och roligt blir det faktiskt aldrig.

Actioninnehållet kan man väl inte klaga över för det är ju fullt ös hela tiden men det blir aldrig intressant utan bara tråkigt trots att det är mängder med häftiga scenerier och visuellt jävligt snyggt.

Den där charmen som gjorde att man älskade den första filmen och alla karaktärer finns det inte ett spår av i denna historia.

Den Norska regissörsduon har säkert haft döroligt under inspelningen men det märker man inte som tittare.

Skådespelarna känns trötta och uttråkade och i slutändan så är det nog bara det snygga fotot av Paul Cameron som höll måttet.

Näe, detta kändes tyvärr som en film för mycket.