Film: Blue Jay (2016)

Org Titel:  Blue Jay

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Drama

Regi:  Alex Lehmann

Manus:  Mark Duplass

Producent:  Xan Aranda & Mel Eslyn

Foto:  Alex Lehmann

Musik:  Julian Wass

Skådespelare:

Mark Duplass, Sarah Paulson, Clu Gulager

Jim (Mark Duplass) har kommit tillbaka till den lilla ort där han vuxit upp för att ta hand om huset efter att hans mor gått bort.

Amanda (Sarah Paulson) har också rest tillbaka till samma ort där hon tillbringade hela sin uppväxt för att hälsa på sin syster.

I den lokala matbutiken springer dessa två på varandra och det visar sig ganska snabbt att dom när dom bodde på orten i många år var ett oskiljaktigt par.

Efter en något nervös och trevande inledning så sätter dom sig i alla fall ned och tar en kaffe på Blue Jay och detta blir början på ett dygn fullt av minnen, skratt och tårar, kärlek och tragik.

Historien är väl inte så speciell, man har sett såna här filmer förut när vuxna människor med nya liv återvänder till sina hembygder bara för att springa på sin ungdomskärlek men samspelet här mellan Mark Duplass och Sarah Paulson är så inihelvete bra och Paulson är helt magnifik i sin karaktär så man blir helt tagen utav henne.

En enkel historia, mycket bra dialog, känslosamt foto och fantastiskt skådespeleri.

Film: Darkland (2017)

Org Titel:  Underverden

År:  2017

Land:  Danmark

Genre:  Drama, Action

Regi:  Fenar Ahmad

Manus:  Fenar Ahmad & Adam August

Producent:  Jacob Jarek

Foto:  Kasper Tuxen

Musik:  Jens Ole Wowk McCoy

Skådespelare:

Dar Salim, Stine Fischer Christensen,

Ali Sivandi, Dulfi Al-Jabouri, Jakob Ulrik Lohmann, 

Roland Möller, B. Branco, Anis Alobaidi, Brian Siva, Hamza Al-Jabouri,

Amany Turk, Marianne Mortensen, Joen Höjerslev, Morten Ruben Sörensen

Said är en framgångsrik kirurg i Köpenhamn, han är gift med Stine som väntar parets första barn.

En dag kommer Said's bror Yasin in på sjukhuset där han jobbar och hans liv går inte att rädda.

Said beslutar sig för att ta reda på vem eller vilka som ligger bakom mordet, kosta vad det kosta vill.

I grund och botten så är ju denna film en rätt ordinär hämndhistoria, en sån där man sett mängder med gånger förut men det finns en tyngd och en känsla av äkthet i den här som gör att den står över det mesta i den här filmgenren.

Foto är strålande, nästan dokumentärt och regin är riktigt tajt och intensiv.

Filmen går ut i ett relativt lugnt tempo men sen så är det som om det sakta men säkert trampas på gaspedalen, det blir bara våldsammare och tätare för varje minut tills allting exploderar i eld, rök, våld och blod.

Enastående skådespeleri, intensivt spännande, brutalt våldsamt och riktigt jävla bra.

Film: Skönheten och Odjuret (2017)

Org Titel:  Beauty and The Beast

År:  2017

Land:  England, USA

Genre:  Äventyr

Regi: Bill Condon

Manus:  Stephen Chbosky & Evan Spiliotopoulos

(Efter en saga från 1740 av Gabrielle-Suzanne Barbot de Villeneuve)

Foto: Tobias Schliessler

Musik:  Alan Menken

Producent:  David Hoberman & Todd Lieberman

Skådespelare:

Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans,

Josh Gad, Kevin Kline, Hattie Morahan, Haydn Gwynne, Gerard Horan,

Ray Fearon, Ewan McGregor, Emma Thompson, Nathan Mack,

Stanley Tucci, Audra McDonald, Gugu Mbata-Raw, Clive Row,

Ian McKellen, Thomas Padden

En högst otrevlig prins får en förbannelse över sig som förvandlar honom till ett odjur och som kommer att hålla i sig för evigt om han inte, innan alla blad från en ros han har på slottet faller lyckas bli kär i en kvinna och inte bara det, hon måste också bli kär i honom också.

Dom flesta tänker kanske på Disney's animerade version från 1991 men sagan skrevs faktiskt redan 1740 av den Franska författarinnan Gabriella-Suzanne Barbot de Villeneuve och nu har den alltså gjorts igen med skådespelare och i huvudrollen som Belle ser vi Emma Watson som ju verkligen har utvecklat sitt skådespeleri sen hon medverkade i Harry Potterfilmerna.

Personligen så är jag inte förtjust i filmer där man blandar in sång och dans men jag måste erkänna att det fungerar bra i denna visuellt vackra och storslagna saga.

Skådespelare och röster är perfekta, fotot strålande och regin proffsig så jag har faktiskt inte mycket att klaga på här, förutom då kanske att det är för snyggt och stilfullt. Hade väl varit lite uppiggande om odjuret i historien hade slitit huvudet av några dumma bönder eller nåt i den stilen.

Men men, man kan ju inte få allt.

Film: Collide (2016)

Org Titel:  Collide

År:  2016

Land:  England, Tyskland, Kina

Genre:  Action, Thriller, Drama

Regi:  Eran Creevy

Manus:  F Scott Frazier & Eran Creevy

Producent:  Rory Aitken, Daniel Hetzer, Brian Kavanaugh-Jones, Ben Pugh & Joel Silver

Foto:  Ed Wild

Musik:  Ilan Eshkeri

Skådespelare:

Nicholas Hoult, Felicity Jones,

Anthony Hopkins, Ben Kingsley, Marwan Kenzari, 

Clemens Schick

Om orsaken är kärlek så är det tillåtet att göra galna saker. Det är själva grunden i den här historien där det unga Amerikanska paret Casey och Juliette boende i Tyskland får nyheten att hon lider av en njursjukdom som innebär att hon måste genomgå en operation som kostar pengar som dom inte har.

Casey vänder sig till gangstern Geran som han förut gjort lite småjobb åt och får ett uppdrag som kommer att ge honom dom pengar som behövs för Juliettes operation.

Casey och hans kompis Matthias ska kapa en långtradare fullastad med kokain som ägs av Tysklands största knarksmugglare Hagen Kahl.

Dom första 15 minuterna av denna historia där man får följa när Casey och Juliette möts och blir kära är också dom enda minuterna i denna film som håller sig inom fartgränserna. Resten är en katt och råttalek i 180 per fot och i bilar och det är riktigt intensivt och svettigt.

Det var länge sen jag såg en hjälte få så mycket stryk som i denna film och talesättet "ur askan in i elden" kan man verkligen använda här, igen och igen.

Visst, Anthony Hopkins och Ben Kingsley som dom två gangstrarna spelar lite över men dom gnistrar ändå så fort dom är med i bild och huvudrollen som Casey spelas oskyldigt snällt naivt och bra av Nicholas Hoult.

Coolt och tajt filmat, intensivt spännande och non-stop action.

Film: Don't Knock Twice (2016)

Org Titel:  Don't Knock Twice

År:  2016

Land:  Wales

Genre:  Skräck

Regi:  Caradog James

Manus:  Mark Huckerby & Nick Ostler

Producent:  John Giwa-Amu & Claire Moorsom

Foto:  Adam Frisch

Musik:  James Edward Barker & Steve Moore

Skådespelare:

Katee Sackhoff, Lucy Bointon,

Richard Mylan, Nick Moran, Pascale Wilson, Pooneh Hajimohammadi,

Sarah Buckland, Jordan Bolger, Ania Marson

Jess (Katee Sackhoff) som bor på ett ungdomshem och hennes pojkvän Danny (Jordan Bolger) utmanar en lokal legend som säger att om man knackar två gånger på dörren till det gamla öde huset där häxan Mary Aminov bott och begått självmord så släpper man lös ondskan.

Givetvis så dröjer det inte länge förrän Danny försvinner spårlöst och Jess som efter flera år nu fått kontakt med sin riktiga mor Chloe (Lucy Boynton) är ju övertygad om att försvinnandet beror på dom två knackningarna dom utförde kvällen innan.

Jess lämnar hemmet för att bo hos sin mor och hennes man som bor i ett enormt hus utanför staden och hoppas att hon ska vara säker men vad det nu är för demon hon släppt lös så hittar den henne där också.

Det märks att regissören Caradog James har gått igenom ett antal skräckfilmer i sitt liv för här använder han sig av så gott som alla klichéer från den genren som tänkas kan.

Jag tycker att det är helt okey om man lyckas pussla ihop det på ett bra sätt men tyvärr så är inte fallet så i den här produktionen.

Skådespelarna är väl okey men dialogerna dom emellan känns alldeles för stela och konstlade och gör att historien liksom ryckigt haltar fram.

Visst finns det en del läskiga scener men eftersom det känns som om man sett dom många gånger förut så vet man ju vad som ska komma så det blir ju aldrig riktigt överraskande.

Det bästa är nog fotot av Adam Frisch. Han leker med skuggor, ljus och mörker på ett riktigt coolt sätt och i vissa scener är det enastående bra.

Hyfsat intressant skräckfilm om än lite stel och med tanke på slutet så är jag säker på att det kommer att dyka upp en del två om inte alltför länge.

Film: Ben-Hur (2016)

Org Titel:  Ben-Hur

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Äventyr, Action, Drama

Regi:  Timur Bekmambetov

Manus:  Keith R Clark & John Ridley (Efter en bok av Lee Wallace)

Foto:  Oliver Wood:

Musik:  Marco Beltrami

Producent:  Sean Daniel, Duncan Henderson & Joni Levin

Skådespelare:

Jack Huston, Toby Kebbell,

Morgan Freeman, Rodrigo Santoro, Nazanin Boniadi, Ayelet Zurer,

Pilou Asbaek, Sofia Black-D'Elia

 

Detta är då en nyinspelning av den gigantiska Ben-Hur från 1959 som tog hem inte mindre än 11 Oscar.

Nu tror jag inte denna produktion kommer att samla på sig några utmärkelser för det saknas alldeles för mycket av kvalitet på alla områden i filmen.

Det handlar ju om fursten Judah Ben-Hur som växer upp i Jerusalem tillsammans med familj och sin styvbror Messala Severus som då är född Romare.

Messala som senare blir officer i den Romerska armén och Ben-Hur hamnar i luven på varandra och Hur blir anklagad för mordförsök på Roms ståthållare i regionen Pontus Pilatus.

Hans familj fängslas och Hur blir placerad som galärslav på ett krigsskepp men lyckas fly efter flera år,

fast besluten att återvända till Jerusalem.

Skådespelarna i den här produktionen är alldeles för trista för att man ska orka bry sig om någon av karaktärerna och Jack Huston som spelar Ben-Hur är nog tråkigast av alla och inte blir det roligare av att se en legend som Morgan Freeman i rastaflätor dela med sig av allehanda goda och visa råd till sin omgivning.

Specialeffekterna håller inte måttet och vissa scener är faktiskt riktigt pinsamma. 

Visst, lite spänning finns det väl under hästkapplöpningarna och även när Ben-Hur sitter fastlåst som galärslav under ett rätt intensivt sjöslag men till slut så var detta spektakel en rätt tråkig och onödig film som antagligen kostade bra mycket mer att göra än den kommer att dra in.

Film: Repmånad - Eller Hur Man Gör Pojkar Av Män (1979)

Org Titel:  Repmånad: Eller Hur Man Gör Pojkar Av Män

År:  1979

Land:  Sverige

Genre:  Komedi

Regi:  Lasse Åberg

Manus:  Lasse Åberg, Bo Jonsson & Lars Molin

Foto:  Hanno-Heinz Fuchs

Musik:  Janne Schaffer

Producent:  Bo Jonsson

Skådespelare:

Lasse Åberg, Janne Carlsson, Ted Åström, Weiron Holmberg,

Lasse Haldenberg, Lennart Skoogh, Ingvar Andersson,

Lena-Maria Gårdenäs, Agneta Prytz, Monica Dominique,

Lars Amble, Örjan Ramberg, Lottie Ejebrandt

Det kan ju vara svårt för en som är yngre än 20 år att ha någon uppfattning om militärtjänst eller repmånad om personen ifråga inte fått höra en massa historier av sin farsa men ändå så känns det ju som om man borde ha varit med om det för att kunna ta in den här filmen till fullo.

När jag nu skulle se den igen efter att ha gjort ett uppehåll på säkert 25 år så var förväntningarna inte så höga. Jag tyckte den var riktigt rolig förr och trodde nog att den inte skulle ha åldrats speciellt väl men jag blev faktiskt positivt överraskad eftersom jag faktiskt hade väldigt roligt åt dessa vuxna män som under en månad förvandlas till tonåringar igen med allt vad detta innebär av alkohol och brudar.

Lasse Åberg spelar den blyge tafatte Helge Jonsson som är en karaktär som Åberg sen tog med sig till Sällskapsresefilmerna och där han egentligen bara bytte ut namnet.

Inte är den en stor nyskapande komisk produktion men det är barnsligt roligt i allt fåneri och eftersom man själv legat ute i tält så finns det en hel del igenkänningskomik.