Film: Skönheten och Odjuret (2017)

Org Titel:  Beauty and The Beast

År:  2017

Land:  England, USA

Genre:  Äventyr

Regi: Bill Condon

Manus:  Stephen Chbosky & Evan Spiliotopoulos

(Efter en saga från 1740 av Gabrielle-Suzanne Barbot de Villeneuve)

Foto: Tobias Schliessler

Musik:  Alan Menken

Producent:  David Hoberman & Todd Lieberman

Skådespelare:

Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans,

Josh Gad, Kevin Kline, Hattie Morahan, Haydn Gwynne, Gerard Horan,

Ray Fearon, Ewan McGregor, Emma Thompson, Nathan Mack,

Stanley Tucci, Audra McDonald, Gugu Mbata-Raw, Clive Row,

Ian McKellen, Thomas Padden

En högst otrevlig prins får en förbannelse över sig som förvandlar honom till ett odjur och som kommer att hålla i sig för evigt om han inte, innan alla blad från en ros han har på slottet faller lyckas bli kär i en kvinna och inte bara det, hon måste också bli kär i honom också.

Dom flesta tänker kanske på Disney's animerade version från 1991 men sagan skrevs faktiskt redan 1740 av den Franska författarinnan Gabriella-Suzanne Barbot de Villeneuve och nu har den alltså gjorts igen med skådespelare och i huvudrollen som Belle ser vi Emma Watson som ju verkligen har utvecklat sitt skådespeleri sen hon medverkade i Harry Potterfilmerna.

Personligen så är jag inte förtjust i filmer där man blandar in sång och dans men jag måste erkänna att det fungerar bra i denna visuellt vackra och storslagna saga.

Skådespelare och röster är perfekta, fotot strålande och regin proffsig så jag har faktiskt inte mycket att klaga på här, förutom då kanske att det är för snyggt och stilfullt. Hade väl varit lite uppiggande om odjuret i historien hade slitit huvudet av några dumma bönder eller nåt i den stilen.

Men men, man kan ju inte få allt.

Film: Collide (2016)

Org Titel:  Collide

År:  2016

Land:  England, Tyskland, Kina

Genre:  Action, Thriller, Drama

Regi:  Eran Creevy

Manus:  F Scott Frazier & Eran Creevy

Producent:  Rory Aitken, Daniel Hetzer, Brian Kavanaugh-Jones, Ben Pugh & Joel Silver

Foto:  Ed Wild

Musik:  Ilan Eshkeri

Skådespelare:

Nicholas Hoult, Felicity Jones,

Anthony Hopkins, Ben Kingsley, Marwan Kenzari, 

Clemens Schick

Om orsaken är kärlek så är det tillåtet att göra galna saker. Det är själva grunden i den här historien där det unga Amerikanska paret Casey och Juliette boende i Tyskland får nyheten att hon lider av en njursjukdom som innebär att hon måste genomgå en operation som kostar pengar som dom inte har.

Casey vänder sig till gangstern Geran som han förut gjort lite småjobb åt och får ett uppdrag som kommer att ge honom dom pengar som behövs för Juliettes operation.

Casey och hans kompis Matthias ska kapa en långtradare fullastad med kokain som ägs av Tysklands största knarksmugglare Hagen Kahl.

Dom första 15 minuterna av denna historia där man får följa när Casey och Juliette möts och blir kära är också dom enda minuterna i denna film som håller sig inom fartgränserna. Resten är en katt och råttalek i 180 per fot och i bilar och det är riktigt intensivt och svettigt.

Det var länge sen jag såg en hjälte få så mycket stryk som i denna film och talesättet "ur askan in i elden" kan man verkligen använda här, igen och igen.

Visst, Anthony Hopkins och Ben Kingsley som dom två gangstrarna spelar lite över men dom gnistrar ändå så fort dom är med i bild och huvudrollen som Casey spelas oskyldigt snällt naivt och bra av Nicholas Hoult.

Coolt och tajt filmat, intensivt spännande och non-stop action.

Film: Don't Knock Twice (2016)

Org Titel:  Don't Knock Twice

År:  2016

Land:  Wales

Genre:  Skräck

Regi:  Caradog James

Manus:  Mark Huckerby & Nick Ostler

Producent:  John Giwa-Amu & Claire Moorsom

Foto:  Adam Frisch

Musik:  James Edward Barker & Steve Moore

Skådespelare:

Katee Sackhoff, Lucy Bointon,

Richard Mylan, Nick Moran, Pascale Wilson, Pooneh Hajimohammadi,

Sarah Buckland, Jordan Bolger, Ania Marson

Jess (Katee Sackhoff) som bor på ett ungdomshem och hennes pojkvän Danny (Jordan Bolger) utmanar en lokal legend som säger att om man knackar två gånger på dörren till det gamla öde huset där häxan Mary Aminov bott och begått självmord så släpper man lös ondskan.

Givetvis så dröjer det inte länge förrän Danny försvinner spårlöst och Jess som efter flera år nu fått kontakt med sin riktiga mor Chloe (Lucy Boynton) är ju övertygad om att försvinnandet beror på dom två knackningarna dom utförde kvällen innan.

Jess lämnar hemmet för att bo hos sin mor och hennes man som bor i ett enormt hus utanför staden och hoppas att hon ska vara säker men vad det nu är för demon hon släppt lös så hittar den henne där också.

Det märks att regissören Caradog James har gått igenom ett antal skräckfilmer i sitt liv för här använder han sig av så gott som alla klichéer från den genren som tänkas kan.

Jag tycker att det är helt okey om man lyckas pussla ihop det på ett bra sätt men tyvärr så är inte fallet så i den här produktionen.

Skådespelarna är väl okey men dialogerna dom emellan känns alldeles för stela och konstlade och gör att historien liksom ryckigt haltar fram.

Visst finns det en del läskiga scener men eftersom det känns som om man sett dom många gånger förut så vet man ju vad som ska komma så det blir ju aldrig riktigt överraskande.

Det bästa är nog fotot av Adam Frisch. Han leker med skuggor, ljus och mörker på ett riktigt coolt sätt och i vissa scener är det enastående bra.

Hyfsat intressant skräckfilm om än lite stel och med tanke på slutet så är jag säker på att det kommer att dyka upp en del två om inte alltför länge.

Film: Ben-Hur (2016)

Org Titel:  Ben-Hur

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Äventyr, Action, Drama

Regi:  Timur Bekmambetov

Manus:  Keith R Clark & John Ridley (Efter en bok av Lee Wallace)

Foto:  Oliver Wood:

Musik:  Marco Beltrami

Producent:  Sean Daniel, Duncan Henderson & Joni Levin

Skådespelare:

Jack Huston, Toby Kebbell,

Morgan Freeman, Rodrigo Santoro, Nazanin Boniadi, Ayelet Zurer,

Pilou Asbaek, Sofia Black-D'Elia

 

Detta är då en nyinspelning av den gigantiska Ben-Hur från 1959 som tog hem inte mindre än 11 Oscar.

Nu tror jag inte denna produktion kommer att samla på sig några utmärkelser för det saknas alldeles för mycket av kvalitet på alla områden i filmen.

Det handlar ju om fursten Judah Ben-Hur som växer upp i Jerusalem tillsammans med familj och sin styvbror Messala Severus som då är född Romare.

Messala som senare blir officer i den Romerska armén och Ben-Hur hamnar i luven på varandra och Hur blir anklagad för mordförsök på Roms ståthållare i regionen Pontus Pilatus.

Hans familj fängslas och Hur blir placerad som galärslav på ett krigsskepp men lyckas fly efter flera år,

fast besluten att återvända till Jerusalem.

Skådespelarna i den här produktionen är alldeles för trista för att man ska orka bry sig om någon av karaktärerna och Jack Huston som spelar Ben-Hur är nog tråkigast av alla och inte blir det roligare av att se en legend som Morgan Freeman i rastaflätor dela med sig av allehanda goda och visa råd till sin omgivning.

Specialeffekterna håller inte måttet och vissa scener är faktiskt riktigt pinsamma. 

Visst, lite spänning finns det väl under hästkapplöpningarna och även när Ben-Hur sitter fastlåst som galärslav under ett rätt intensivt sjöslag men till slut så var detta spektakel en rätt tråkig och onödig film som antagligen kostade bra mycket mer att göra än den kommer att dra in.

Film: Repmånad - Eller Hur Man Gör Pojkar Av Män (1979)

Org Titel:  Repmånad: Eller Hur Man Gör Pojkar Av Män

År:  1979

Land:  Sverige

Genre:  Komedi

Regi:  Lasse Åberg

Manus:  Lasse Åberg, Bo Jonsson & Lars Molin

Foto:  Hanno-Heinz Fuchs

Musik:  Janne Schaffer

Producent:  Bo Jonsson

Skådespelare:

Lasse Åberg, Janne Carlsson, Ted Åström, Weiron Holmberg,

Lasse Haldenberg, Lennart Skoogh, Ingvar Andersson,

Lena-Maria Gårdenäs, Agneta Prytz, Monica Dominique,

Lars Amble, Örjan Ramberg, Lottie Ejebrandt

Det kan ju vara svårt för en som är yngre än 20 år att ha någon uppfattning om militärtjänst eller repmånad om personen ifråga inte fått höra en massa historier av sin farsa men ändå så känns det ju som om man borde ha varit med om det för att kunna ta in den här filmen till fullo.

När jag nu skulle se den igen efter att ha gjort ett uppehåll på säkert 25 år så var förväntningarna inte så höga. Jag tyckte den var riktigt rolig förr och trodde nog att den inte skulle ha åldrats speciellt väl men jag blev faktiskt positivt överraskad eftersom jag faktiskt hade väldigt roligt åt dessa vuxna män som under en månad förvandlas till tonåringar igen med allt vad detta innebär av alkohol och brudar.

Lasse Åberg spelar den blyge tafatte Helge Jonsson som är en karaktär som Åberg sen tog med sig till Sällskapsresefilmerna och där han egentligen bara bytte ut namnet.

Inte är den en stor nyskapande komisk produktion men det är barnsligt roligt i allt fåneri och eftersom man själv legat ute i tält så finns det en hel del igenkänningskomik.

TV: Elven - S1 (2017)

Org Titel:  Elven

Land:  Norge

År:  2017

Genre:  Thriller, Drama

Regi:  Margret Bergheim, Arne Berggren & Kristine Berg

Manus:  Arne Berggren & Kristine Berg

Producent:  Arne Berggren

Foto:  Martin Jörgensen Edelsteen

Skådespelare:

Espen Reboli Bjerke, Ingeborg Raustöl,

Dennis Storhöj, Ánne Mággá Wigelius, Hanne Mathisen Haga

En avhuggen hand hittas i älven i den lilla byn Troms i norra Norge, inte långt från den Ryska gränsen.

Polisen Thomas Lönnhöiden börjar undersöka saken när den unga flickan som hittade handen plötsligt försvinner för att sen hittas död inne på militärens övningsområde.

Det är minsann många skelett i garderoberna hos invånarna i den lilla byn Troms, för att inte tala om inne på militärförläggningen på orten där överbefälhavaren hela tiden vill poängtera att det är andra regler som gäller när man befinner sig på arméns område.

Som om det inte räckte med skumma befäl, poliser, religiösa ivrare, spioner och allehanda filurer på orten så dyker ju även en agent från underrättelsetjänsten upp också för att liksom krydda tillställningen lite extra.

Det är en lite rörig historia som för oss tillbaka till 70-talet och det kalla kriget, 

historia och händelser som försökts tystas ner av makthavare under många år börjar nu komma upp till ytan när likdelar hittas i området.

Det är lite ojämnt skådespeleri men det är ödsligt vackert, mörkt tungt och spännande och våldsamt så det räcker och blir över.

Riktigt bra även om slutet kändes lite för stressat.

Film: Bieffekterna (2016)

Org Titel:  Bieffekterna

År:  2016

Genre:  Thriller, Drama, Sci-fi

Land:  Sverige

Regi:  Andreas Climent & André Hedetoft

Manus:  Andreas Climent & André Hedetoft

Producent:  Andreas Climent & André Hedetoft

Foto:  Nils Croné

Musik:  S. Peace Nistades

Skådespelare:

Rikard Björk, Emelia Hansson,

Sandra Redlaff, Rafael Pettersson

Själva grundhistorien är inte så originell eller ens komplicerad.

Tre unga studenter i en mindre stad någonstans i Sverige håller på med stamcellsforskning när det visar sig att den ene av dom, Erik har långt gången cancer och antagligen bara någon månad kvar att leva.

I ren desperation så själ hans kamrater, Julia och Rebecca utrustning från laboratoriet och pumpar hans kropp full med nya celler som ännu bara testats på möss.

Ja, utan att avslöja för mycket så går det väl inte riktigt som tänkt även om Erik till en början förvandlas till ett fysiskt praktexemplar som slänger upp ett par hundra kilo i bänkpress.

Vad jag förstått så är denna produktion långfilmsdebut för regissörerna tillika manusförfattarna Andreas Climent och André Hedetoft och visst är det en lovande debut även om det känns lite stelt och att skådespelarna är lite för själlösa för att det ska bli intressant.

Jag är ju inte någon expert på cellforskning så jag vet inte hur mycket av dessa detaljer i filmen som är korrekta men det verkar ju som dom två filmmakarna lagt ner ett gediget arbete på att få ihop dom tekniska och medicinska bitarna så att det åtminstone verkar lite trovärdigt.

Visst är det spännande även om man ju ganska tidigt vet ungefär vad som kommer att hända.

Till och från våldsamt och dramatiskt men som sagt lite tråkigt och grått.