Film: War on Everyone (2016)

Titel:  War on Everyone

År:  2016

Land:  England

Genre:  Action, Komedi

Längd: 108 m

Regi:

John Michel McDonagh

Manus:

John Michael McDonagh

Foto:

Bobby Bukowski

Musik:

Lorne Balfe

Producent:

Chris Clark, Hilary Davis, Flora Fernandez Marengo,

Phil Hunt, Stephen Kelliher, Ben Roberts, Compton Ross,

Elliot Ross, Fenella Ross & Natascha Wharton

Skådespelare:

Alexander Skarsgård, Michael Pena,

Theo James, Tessa Thompson, Caleb Landry Jones,

Stephanie Sigman, David Wilmot, Malcolm Barrett,

Paul Reiser

............................................

I samma anda som filmen "Bad Boys" som kom för en herrans massa år sedan rullar den här historien på om dom två poliserna Terry och Bob som inte bryr sig om någonting förutom sig själva,

dom struntar fullkomligt i lagen och andra människor.

Innan jag börjar att gnälla så ska jag säga det att samspelet mellan Alexander Skarsgård och Michael Peña är helt strålande och detta är behållningen i en annars ganska ojämn film.

Grejen är ju det att man inte riktigt vet på vilket ben man ska stå för i början av historien så är verkligen huvudpersonerna ett par riktiga svin som är väldigt svårt att ha några som helst sympatier för men sen efter ett tag så ändras allting och dom börjar att visa upp en helt annan sida och detta känns lite konstigt,

precis som om regissören fått dåligt samvete efter halva historien och känt sig tvungen att göra karaktärerna lite snällare.

Stundtals så är det dock riktigt roligt och det är fullt ös från början till slut.

The Blacklist - Säsong 4 (2016)

Elisabeth Keen fortsätter att leta i det förflutna efter hennes historia och om vem som egentligen är hennes far.

Reddington gör allt för att hålla ihop sin organisation som börjar krackelera samtidigt som han fortsätter att förse FBI med kriminella element.

Efter två lite ojämna säsonger med en del avsnitt som enbart kändes som transportsträckor så lyfter verkligen den här fjärde säsongen och dom sista 10 avsnitten är nog bland det intensivaste och spännande jag sett.

Stranger Things - Säsong 1 (2016)

En ung pojke försvinner spårlöst i den lilla staden Hawkins samtidigt som en mystisk flicka dyker upp i området.

När sheriffen på orten Jim Hopper tillsammans med mamman till den saknade pojken Joyce Byers börjar undersöka saken så leder spåren till ett mystiskt laboratorium beläget i skogen utanför stan och som drivs av den lika mystiska Dr Martin Brenner.

En enastående spännande och välgjord sci-fi, thriller i 8 delar med mycket bra skådespelare, speciellt Winona Ryder som är helt fantastisk som den desperata mamman Joyce Byers.

Historien utspelar sig ju på 80-talet och känslan av den eran är riktigt påtaglig i allting man ser och hör.

Musiken är såna där synthbaserade slingor som John Carpenter gjorde så bra i sina 70 och tidiga 80-tals produktioner och både Stephen King och Steven Spielbergs andar vilar tungt över hela serien.

Slutet innehöll ju en del frågetecken och det bäddar ju helt klart för en andra säsong.

Film: Death Race 2050 (2017)

Titel:  Death Race 2050

År:  2017

Genre:  Action

Land:  USA

Regi:  G.J. Echternkamp

Manus:  G.J. Echternkamp & Matt Yamashita

Foto:  Juan Durán

Musik:  Gunter Brown & Cindy Brown

Producent:  Roger Corman

Skådespelare:

Manu Bennett, Malcolm McDowell, Marci Miller, Burt Grinstead,

Folake Olowofoyeku, Anesa Ramsey, Yancy Butler, Charlie Farrell

..................................

Man kan ju gott säga att denna film är en nyinspelning av 1975-års "Death Race" men även en liten parodi på densamma.

Jorden är en överbefolkad plats år 2050 och för att komma tillrätta med det problemet och samtidigt roa befolkningen så anordnas varje år en biltävling genom USA där det inte enbart gäller att komma först till mål utan även att köra ihjäl så många människor som möjligt utmed vägen.

Det låter ju rätt korkat om man tror att en biltävling om året ska hjälpa till med att hålla vår planets befolkningsantal på rätt nivå men detta är en helt igenom korkad film så det passar väl kanske just här.

Om skådespelarna hade varit bra så hade filmen nog funkat hyfsat men nu när inte ens den forne så gode aktören Malcolm McDowell håller måttet så faller allting pladask.

Effekterna och omgivningarna är ju enastående billigt gjorda men det köper jag eftersom det ska vara en liten flirt med den sortens 70-tals produktioner men när det ska vara roligt så är det bara skrikigt pinsamt och när det ska vara häftig action så är det enbart patetiskt.

Näe, jag hittade bara en rolig detalj vad det gäller denna film och det var att producenten, den nu 81-årige Roger Corman är densamma som producerade föregångaren 1975.

Film: Oblivion (2013)

Amerikanskt

sci-fi, äventyr, action, drama

Regi:  Joseph Kosinski

Manus:  Karl Gajdusek & Michael deBruyn

Producent:  Peter Chernin, Dylan Clark, Duncan Henderson,

Joseph Kosinski & Barry Levine

Foto:  Claudio Miranda

Musik:  Anthony Gonzalez, Joseph Trapanese & M83

Skådespelare:

Tom Cruise, Morgan Freeman,

Olga Kurylenko, Andrea Riseborough, Nikolaj Coster-Waldau,

Melissa Leo, Zoë Bell

Det är år 2077 och Jorden är bara ett minne av vad planeten en gång var.

Dom flesta människorna bebor andra månar, kvar på Jorden finns bara maskiner som suger ut det som finns kvar av tillgångar i marken, några tekniker som ser till att allt maskineri fungerar som det ska och så dom ljusskygga asätarna som gömmer sig i bergen.

Teknikern Jack Harper (Tom Cruise) har bara två veckor kvar av sitt uppdrag men trots att hans hjärna genomgått en minnesradering så har han drömmar om ett möte, en kvinna och en plats som gör att han tvekar om att lämna planeten innan han fått veta mer.

Visuellt så är filmen enastående vacker i all sin tekniska, ödsliga apokalyptiskhet och man kan sitta under den första halvan och bara njuta av bilderna som poetiskt svävar förbi.

Sen så när man sett sig lite mätt på allt detta så ändrar historien karaktär.

Jack Harper möter Beech (Morgan Freeman) och allting ställs nu på ända, både för Jack och för oss som åskådare.

Nu är det historien som tar över från effekterna och det blir spännande intressant för man har inte en aning om vad som ska hända framöver och man kan inte tror på vad man tror förrän allting är över.

Bra skådespeleri, enastående snyggt visuellt och klurigt berättat.

Trailer: Oblivion (2013)

Film: Ensam i Berlin - "Alone in Berlin" (2016)

Engelskt, Franskt, Tyskt

Drama

Regi:  Vincent Perez

Manus:  Achim von Borries, Vincent Perez & Bettine von Borries

Producent:  Stefan Arndt, Christian Grass, Marco Pacchioni,

James Schamus, Uwe Schott & Paul Trijbits

Foto:  Christophe Beáucarne

Musik:  Alexandre Desplat

Skådespelare:  Brendan Gleeson, Emma Thompson,

Daniel Brühl, Mikael Persbrandt, 

Godehard Giese, Uwe Preuss

Berlin, mitt under 2:a Världskriget.

Otto och Anna Quangel har precis fått reda på att deras ende son Hans stupat vid fronten och hela deras liv tar plötsligt tvärstopp.

Otto som har ett bra jobb som arbetsledare på ett snickeri beslutar sig för att försöka få stopp på terrorn genom att skriva små antinazistiska papperslappar som han sedan placerar ut på offentliga platser överallt i staden.

Filmen bygger på en verklig händelse i krigets Berlin där ett äldre par med enbart små handskrivna papperslappar fick Gestapos polisväsende att jobba under högtryck för att om möjligt få fast, vad dom trodde var en större motståndsrörelse.

Den lilla till synes obetydliga människan som visar fingret åt makten är ju ett tema som man bara inte kan låta bli att ta till sitt hjärta och när det, som i denna produktion leds av två så enastående skådespelare som Brendan Gleeson och Emma Thompson så sitter man bara och njuter trots avsaknaden av action, trots att det är grått tungt och ganska deprimerande egentligen.

Mikael Persbrandt spelar en psykopat till SS-Officer och trots att han kanske spelar över lite så är det ju ett kul inhopp ändå.

Fotot är strålande bra, skådespeleriet och regin likaså,

det är dramatiskt spännande och stämningsfullt och som sagt så visar det ju att små pyttiga saker kan få stora maskiner att börja rossla.

-Någon måste väl för fan säga sanningen! som Otto säger i filmen.

Film: Alone in Berlin (2016)

Film: I am Wrath (2016)

Amerikansk

action

Regi:  Chuck Russell

Manus:  Yvan Gauthier & Paul Sloan

Producent:  Robert Carliner & Michael Mendelsohn

Foto:  Andrzej Sekula

Musik:  Haim Mazar

Skådespelare:  John Travolta, Christopher Meloni,

Amanda Schull, Sam Trammell, Asante Jones, Jordan Whalen,

Patrick St Esprit, Rebecca De Mornay, Paul Sloan, Luis Da Silva Jr

Visst har John Travolta varit med i en del riktigt bra filmer och gjort mycket bra ifrån sig i ett antal av dom men han är en skådespelare som måste förlita sig på en bra regissör eller åtminstone bra medskådespelare och i den här produktionen så har han tyvärr inte något utav detta och det innebär att han stapplar omkring med rynkad överläpp och inte riktigt vet vad han ska ta sig till.

Manusförfattarna har ju helt klart fått inspiration från Taken trilogin med Liam Neeson där dom då ser till att Travoltas karaktär, den fd legosoldaten Stanley's fru blir mördad och där spåren leder högt upp i staten Ohio's politiska värld.

Stanley som under många år levt ett lugnt och tillbakadraget familjeliv förvandlas och ur ett hemligt förråd bakom sovrumsgarderoben plockar han fram sina gamla vapen som genast dammas av och används mot stadens bus, allt för att hitta den ansvariga för mordet.

Givetvis så kontaktar han ju en gammal vän och hårding från förr som assisterar honom i jakten där både korrupta poliser, skumma tatuerare och knarkhandlare råkar på dom två.

Näe..

Detta var en riktigt töntig film där tyvärr Travolta visade upp sig från sin allra sämsta sida och i slutet så tyckte jag nog att det var synd att det inte var hans rollfigur som i början av filmen sköts i P-garaget.

Trailer: I am Wrath (2016)