Engelsk komedi från 1979 av Terry Jones med Monty Pythongänget
..................................................................................................
Brian (Graham Chapman) börjar sitt liv med att förväxlas med Jesus som föds i grannhuset. Dom tre vise männen inser dock snabbt att dom tagit fel adress och allt rättas till.
Han växer upp med ett hat mot romarna som styr i Jerusalem och går med i en av dom otaliga Judiska befrielsegrupperna.
Under en flykt undan en samling legionärer så slumpar det sig så att folket i staden får för sig att Brian är en frälsare som sitter inne med hemligheten som ska befria dom från romarnas ok.
Jag vet inte hur många gånger jag sett denna film men det är så pass att man nu kan nästan varje replik och scen in i minsta detalj.
När jag nu såg den ännu en gång så insåg jag att den inte åldrats ett enda dugg under alla år.
Det här med att folk i blindo följer en religion eller en person har ju alltid varit lika aktuellt och humorn och skämten är odödliga.
Monty Pythongänget som ju som vanligt gör en herrans massa olika karaktärer är enastående, omgivningarna är perfekt detaljrika och Terry Gilliam har också fått utlopp för sin egensinniga fantasi i en helt hysteriskt skruvad scen där Brian kidnappas av ett gäng rymdvarelser i en scen som inte har med någonting annat i filmen att göra.
Det finns ett otal scener i den här historien som har blivit klasssiska i humorgenren och som man aldrig blir för gammal för att älska.
Enastående hysteriskt och en av historiens absolut roligaste filmer.
