Cykeltjuven (1948)

Originaltitel: Ladri di Biciclette

https://youtu.be/Ax6eL_Rfv9g?si=CHnHjHjZp0Pd69hk

Arbetslöse Antonio (Lamberto Maggiorani) erbjuds ett jobb på ett villkor, att han tar med sig en egen cykel.

Hans cykel befinner sig dock på pantbanken efter att familjen haft ett par svåra år men han lyckas efter mycket om och men få ihop tillräckligt för att kunna lösa ut sin tvåhjuling och börja på sitt nya arbete med att sätta upp affischer på stans gator.

Redan första dagen händer då det som inte får hända,

hans cykel blir stulen och Antonio ser hela sin tillvaro suddas ut.

Han måste få tag i tjuven och sin cykel, kosta vad det kosta vill.

Den här filmen är en av dom stora klassikerna och kommer alltid upp när det pratas om dom bästa produktionerna genom tiderna.

Det är en oerhört gripande och dramatisk historia där vi får följa Antonio och hans son Brunos jakt genom staden på den tjuv som stulit Antonios cykel.

Hans frustration över att ingen annan, inte ens polisen verkar inse hur viktig den här cykeln är för honom gör att han själv förvandlas till en tjuv som enbart ser till sina egna behov och glömmer bort att det kanske finns andra människor runtomkring honom som kanske har det än värre än han själv.

Filmen har en nästan dokumentär känsla över sig och fotot är oerhört vackert, skådespelarna är utomordentliga och hopp och förtvivlan blandas hejvilt och som tittare så vet man inte vad som ska hända i nästa scen.

En liten nördig detalj om filmen är att Sergio Leone (Mannen som femton år senare skulle skapa genren Spaghettiwestern genom sin film "För en Handfull Dollar" är regiassistent i denna film och dessutom har en liten roll som student. 

Det är spännande dramatiskt, roligt och sorgligt om en liten detalj som en människa förvandlar till en katastrof men där han ändå till slut blir tvingad att stanna upp och titta lite på sitt eget agerande.

Franska Familjehemligheter (2012)

Original titel:  Croniques Sexuelles D'une Famille D'aujord'hui

https://youtu.be/uZq9OfchXEE?si=m-ZGMQn9XC0Daqno

Romain (Mathias Melloul) blir avstängd i skolan efter en vadslagning där han ertappas onanerandes på lektionen samtidigt som han filmer det hela med sin mobil.

Romain är 18 år och oskuld och det är hans största problem i livet.

Det blir inte bättre av att han hela tiden får lyssna på sina äldre syskons sexhistorier, höra sina föräldrar i sovrummet på kvällarna och dessutom får reda på att till och med farfar har en älskarinna.

En vanlig Fransk svenssonfamilj där sex och förhållanden står i centrum tillsammans med en frustrerande 18-åring vars tankar dygnet runt handlar om att bli av med sin oskuld.

Denna historia är inget för den som blir besvärad av naket för den innehåller mycket av den varan och riktigt intima scener. 

Tyvärr så känns det som om filmen inte har så mycket mer att erbjuda än just sexscenerna,

manuset håller inte riktigt för att man ska kunna engagera sig i karaktärerna och alla dessa, egentligen intressanta problem som tas upp.

Det är synd, för skådespelarna är riktigt bra men har ju som sagt inte så mycket att jobba med.

Ganska innehållslös sexuell vardagsrealism med bra skådespeleri.

The Conjuring (2013)

https://youtu.be/ejMMn0t58Lc?si=9YMhzZwWhVk0mU7H

Det är i början av 70-talet när Carolyn (Lili Taylor) och Roger Perron (Ron Livingston) tillsammans med sina barn flyttar in i ett stort gammalt hus ute på landet.

Det dröjer inte länge förrän dom märker att dom inte är dom enda som huserar på platsen och att huset gömmer ett par fruktansvärda hemligheter.

Själva historien om en familj som flyttar in i ett gammalt hus där det visar sig ha hänt både det ena och det andra och där spökena verkar ha fest dygnet runt har man ju sett mängder med gånger men här har faktiskt regissören James Wan lyckats med att få historien att kännas riktigt fräsch trots alla klyschor med mörka källare där elen aldrig fungerar, möbler som flyttas och där barnen ser saker som föräldrarna givetvis bara tror är fantasier.

Manuset bygger på en verklig händelse på 1970-talet med en familj som hette Warren och sånt ger ju alltid lite mer tyngd till historien oavsett om man tror på det eller inte.

Slutresultatet är i alla fall en tung och tät skräckfilm med bra skådespelare, enastående foto och med ett par riktigt obehagliga scener som fick en att skruva på sig i fåtöljen.

Iron Man (2008)

https://youtu.be/8ugaeA-nMTc?si=z_zGDHF_RLnLL_A5

Miljardären, playboyen, en av världens skarpaste tekniska genier och VD för Stark Industries Tony Stark (Robert Downey Jr.) är i Afghanistan för att demonstrera företagets senaste vapen när han blir kidnappad av en grupp rebeller.

Han tvingas bygga missiler men sätter i hemlighet ihop en armerad dräkt som gör att han till slut lyckas fly.

Väl tillbaka i USA så framkommer det att kidnappningen kanske var iscensatt av mäktigare män än dessa rebeller i bergen och Stark kommer nu på andra tankar vad det gäller vapentillverkning och börjar nu istället vidareutveckla dräkten han skapat i fångenskap.

Ett explosivt och mäktigt äventyr med en Robert Downey Jr i absolut högform.

Regissören Jon Favreau har verkligen pusslat ihop en maffig produktion med ett strålande foto av Matthew Libatique och tung musik komponerad av Ramin Djawadi och där tekniknördarna verkligen har en 2 timmars sexuell upplevelse att se fram emot.

Jeff Bridges är elakt bra som den Lex Luthorliknande Obadiah Stane och Gwyneth Paltrow lika änglalikt vacker som dom Afghanska banditerna är onda.

Amerikanska filmmakare vill ju gärna stoppa in en liten seriös allvarlig mening i sina produktioner även om det som här egentligen handlar om ren och skär underhållning men till skillnad från många andra filmer så köper man det i denna eftersom hela grejen med Peace & Love är själva grunden för Ironman's existens och agerande.

Mäktig och imponerande actionunderhållning.

S.W.A.T. (2003)

https://youtu.be/7IoGHLXWs28?si=ovK4L-45HhPgCQZk

Jim Street (Colin Farrell) och Brian Gamble (Jeremy Renner) tillhör den amerikanska polisstyrkan S.W.A.T.

Efter att ett uppdrag gått snett så får Brian sparken och Jim blir förflyttad till vapenförrådet.

Efter en tid så ska en av världens mest ökända brottslingar förflyttas och den pensionerade S.W.A.T. ledaren Hondo (Samuel L. Jackson) kallas in för att samla ihop ett specialteam för detta uppdrag.

Ren och okomplicerad polis action där hjärncellerna inte behöver ansträngas mer än nödvändigt.

Klyschorna staplas på varandra medan muskler spänns, bistra blickar och coola kommentarer kastas omkring i varje scen.

Det smäller, exploderas och kulorna viner omkring lika okontrollerat som skådespelarprestationerna även om man ju alltid kan lita på Samuel L. Jackson son alltid är helgjuten, vilken sunkig film han än deltar i.

Trots att det är fullt ös hela tiden och välgjort så är hela anrättningen rätt tråkig, innehållslös och ointressant.

Something Borrowed (2011)

https://youtu.be/U2p1u13R-eE?si=NAGztWcpwkpxOo_o

Rachel (Ginnifer Goodwin) trivs utmärkt på sitt jobb på en advokatfirma men har det inte alls lika bra privat.

Hennes bästa vän Darcy (Kate Hudson) ska gifta sig inom kort och det skulle väl vara bra om det inte vore så att hennes blivande man Dex (Colin Egglesfield) och Rachel var kära i varann.

Det finns ju en uppsjö av romantiska komedier och det är mycket sällan man får tag i någon som sticker ut från mängden och verkligen etsar sig fast i den där film mappen i huvudet.

Den här gör det inte heller ska jag väl påpeka men den är ändå inte oäven och det mycket tack vare Kate Hudson som spelar den allt igenom odrägliga och självupptagna Darcy på ett alldeles strålande sätt.

Hon lyfter hela den här historien där dom andra skådespelarna faktiskt är rätt tråkiga i sina karaktärer.

Småtrevligt är det, dock förutsägbart som många andra filmer från USA i den här genren men värd att se för Hudsons skådespeleri.

Me and Orson Welles (2008)

https://youtu.be/JVm7t1udP-g?si=jhM79KUHaJ5612Xy

Den unge Richard Samuels (Zac Efron) har bara medverkat i en skolpjäs när han utav en ren händelse får en liten roll i Orson Welles (Christian McKay) uppsättning av Shakespeares Julius Caesar 1937.

På ett ögonblick så befinner han sig mitt i teaterns värld och tillsammans med en av dom stora skådespelarna och regissörerna.

Detta är en riktig feel-good film och Zac Efron som man tidigare mest sett i Disneyproducerade tonårsmusikaler är enastående bra i rollen som den unge Richard som av ren tur ramlar i famnen på Orson Welles och hans teaterensemble.

Det är ett dramatiskt hat-kärlek-förhållande som utvecklas mellan Richard och den själviskt arrogante divan Welles som gestaltas fantastiskt bra av Christian McKay.

Trots att man verkligen mår bra av den här historien så är det ändå inte på något sätt sockersött utan man får på ett realistiskt sätt följa dom hårda förberedelserna för pjäsen på Welles teater och verkligen få vara med på den store regissörens nyckfullhet och humörsvängningar.

Det är utmärkta skådespelare i alla roller och det är på alla sätt en mycket bra liten stor film.