Krigets Unga Hjärtan - Säsong 1 (2013)

Original titel: Unsere Mütter Unsere Väter

https://youtu.be/TmyGPX23px4?si=pMv8X-WPXhAT-6kv

Året är 1941 och andra världskriget rasar i Europa. 

Fem tyska unga vänner träffas på ett ölcafé i Berlin, dom är alla övertygade om att kriget kommer att vara över nästa jul och bestämmer att dom alla ska träffas då på samma plats vad som än händer.

Ödet har dock andra planer för dom fem.

Denna miniserie i tre delar var en av dom absoluta höjdpunkterna i TV under året 2013.

Det är en av dom första gångerna som man får följa kriget ur Tysk synvinkel och även om filmmakarna har tagit till lite Hollywoodknep så köper man som åskådare det för att det är så enormt välgjort.

Det är rått och osminkat in i varje detalj, skådespelarna är utmärkta i sina karaktärer och fotot är imponerande och kan man stå ut med att dom fem huvudpersonerna trots sina fel och brister ändå ibland faller in i den där helyllemallen så har man 4½ timmar av intensiv dramatik framför sig.

Dark Skies (2013)

https://youtu.be/K8iLp1xQtPQ?si=Ud1zKgbez3x04T4q

I en Amerikansk förortsidyll så bor familjen Barrett och förutom en ansträngd ekonomisk situation så lever dom ett till synes behagligt liv.

Det börjar dock hända konstiga saker i huset på nätterna,

möbler och annan inredning flyttas och underliga ljud hörs.

Givetvis så är det barnen i familjen som får skulden men dom vet ju självklart inte vad deras föräldrar pratar om och dessutom så börjar minstingen i familjen tala om en mystisk låtsasvän.

Denna inledning låter ju som tagen från ett otal filmer som man sett genom åren och jag tänkte också lite så efter dom första tjugo minuterna.

Suck! Ännu en historia om en alldaglig familj som får besök av onda andar.

Men icke då..

Håll ut, det blir bättre och det blir inte alls som man tror, det är nämligen inga gamla döingar eller demoner som far omkring i huset på nätterna och möblerar om.

Dessa besökare är något helt annat.

Denna lilla vändning i historien gör ju att den här filmen som först verkade bli rätt tråkig blir rätt intressant ändå.

Skådespelarna är riktigt bra och man får lära känna karaktärerna ordentligt innan det börjar hända alltför mycket underligheter.

Kompositören Joseph Bishara som gjort mycket musik till ruskiga filmer har även här knypplat ihop en rätt intensivt läskig ljudmatta som gör att stämningen blir lite tätare än den egentligen är.

Det är inte speciellt mycket effekter och våldet lyser med sin frånvaro, här är det människorna och stämningen som ligger i fokus och regissören och manusförfattaren Scott Stewart har lyckats riktigt bra med det.

Mission to Lars (2012)

https://youtu.be/edmPRLN5d8E?si=c1c4VHdP5CihRPBu

Tom Spicer har svår autism och är beroende av sina invanda mönster. 

Han har musik som sitt stora intresse och då speciellt Metallica och hans största idol är trummisen Lars Ulrich som han sagt att han vill träffa i flera års tid.

Hans syster och bror bestämmer sig för att ta med Tom på en resa genom USA i Metallicas fotspår för att om möjligt få Toms dröm att gå i uppfyllelse.

Det är en varm och gripande dokumentär om livslånga drömmar men också om dåligt samvete som faktiskt visar sig vara en stor anledning till själva resan till USA.

The Borgias - Säsong 1 (2011)

https://youtu.be/ItLou92CsEM

År 1492 så väljs Spanjoren Rodrigo Borgia till påve i Vatikanen och blir därmed den beryktade Alexander VI.

Han har massor med fiender runtomkring sig mest för att han som Spanjor fått det högsta ämbetet i Rom men också för hans leverne med hustru och älskarinnor.

Familjen Borgia får kriga för att behålla sin position och drar sig inte för att undanröja den som står i vägen.

En fantastiskt påkostad och maffig serie av Neil Jordan med en enastående Jeremy Irons i huvudrollen som påven Alexander VI.

Visuellt är den otroligt vacker och imponerande och skådespelarna utomordentligt bra.

Manusförfattaren Jordan har också hållit sig ganska bra till dom verkliga historiska personerna och händelserna som ligger till grund för berättelsen.

Det är våldsamt rått och blodigt. Erotiskt, dramatiskt och spännande.

Serien innehåller det mesta för att man ska sitta som fastnaglad vid varje avsnitt.

Skenbart (2003)

https://youtu.be/pI6r7xpesl4?si=foYD1p8wh_KjyK8e

Det 2:a Världskriget är precis över och Gunnar, (Gustaf Hammarsten) en man med en dröm om att bli en stor författare har beslutat sig för att ta tåget till Berlin för att göra en god gärning och hjälpa till att få den sönderbombade staden och dess invånare på fötter igen.

Denna resa som helt är inspelat i svart/vitt blir dock en mardröm för alla inblandade.

Gunnar som bara vill väl är en vandrande domedagsmaskin som ödelägger allt i sin väg och den psykopatiske läkaren Henry (Magnus Roosmann) som planerat mörda sin hustru på resan med hjälp av sin älskarinna ter sig som en ängel i jämförelse.

Den som råkar mest illa ut för Gunnars framfart är en hemvändande soldat (Robert Gustafsson) som nog hade det lugnare under kriget.

Det är en samling enastående skådespelare som regissören tillika manusförfattaren Peter Dalle samlat ihop till denna filmade buskis,

karaktärerna är skarpa och dialogen riktigt bra och vissa scener är hejdlöst roliga i all sin svarta absurditet och våldsamhet.

En ovanlig Svensk komedi och en ovanligt bra sådan.

Snön på Kilimanjaro (2011)

Original titel: Les Neiges Du Kilimandjaro

https://youtu.be/sOki5YmEHHc?si=joIDw0OLt-tNx47H

Hamnarbetaren och fackordföranden Michel (Jean-Pierre Darroussin) står inför den tunga uppgiften att dra dom namn som tyvärr måste lämna sin anställning på grund av företagets nedskärningar.

Solidarisk som han ändå är så lägger han även dit en lapp med sitt eget namn trots att han inte behöver det och givetvis så drar han den lappen och ger alltså sig själv sparken.

Michel som spelas fantastiskt bra av Jean-Pierre Darroussin märker ju ändå rätt snart att det är rätt behagligt som förtidspensionär i Marseille där han och hans fru Marie-Clare (Ariane Ascaride) bor.

Marie-Clare jobbar som hemhjälp och dom klarar sig riktigt bra på hennes lön och hans pension.

Jean-Pierre hjälper sin svåger att bygga altan och passar barnbarn när han inte sitter på sin uteplats och njuter av ett glas vin.

Regissören Robert Guédiguian har satt ihop ett enastående drama om drömmar som går i kras men som ändå förändrar liv till det bättre trots att ingenting blev som det var tänkt och definitivt inte som någon trodde att det skulle bli.

Människor som levt i en lite skyddad värld blir plötsligt exponerade för det grova våldet och tvingas börja tänka på ett helt annat och nytt sätt, ett för många obehaglig förändring.

Jean-Pierre Darroussin och Ariane Ascaride spelar fantastiskt bra tillsammans och deras förhållande känns lika äkta som om det skulle vara på riktigt.

Det är roligt, dramatiskt och lite otäckt men hjärtligt och med mycket kärlek när vi får följa Michel och hans familj och det är njutningsfullt hela vägen.

The Last Exorcism II (2013)

Efter händelserna i den första berättelsen där Nell (Ashley Bell) förlorade sin familj och där det visade sig att en satanisk sekt i bygden hade med det hela att göra så har hon nu hamnat på ett sjukhus i storstaden utan minnen utav det som tidigare hänt.

Hon får börja om på nytt i ett hem för tjejer med speciella psykiska behov och ska försöka att anpassa sig till ett normalt liv igen men mörka saker från hennes förflutna börjar så sakteliga ta form i hennes medvetande igen.

Regissören Ed Gass-Donnelly som inte hade någonting med den första filmen att göra har här gjort en vanlig klassisk spelfilm istället för som i den första filmen där det mera skulle verka som en dokumentär sådan och där man också på ett riktigt bra sätt fick känslan av att det var det.

Ashley Bell som spelade den besatte Nell i den första historien är med även här och hon går in i sin karaktär mycket realistiskt.

Glider från oskuldsfull tonåring till ett besatt vilddjur bara genom att till synes göra några små enkla grimaser.

Det är spännande och filmen genomsyras av en ganska obehaglig känsla men det är ändå väldigt lite blod och våld precis som i den första berättelsen.

Tyvärr så håller inte slutet här, det blir nästan lite skrattretande och det som började så bra och verkade så lovande faller pladask dom sista fem minuterna.

Det som håller upp historien är ändå Ashley Bell i huvudrollen och som får detta att bli en hyfsad skräckthriller.