Walled In (2009)

En thriller där arkitektur står i centrum.
Mischa Barton spelar den precis nyutexaminerade ingenjören Sam som ska gå i sin faders och bröders fotspår och stolt föra vidare familjeföretaget som sysslar med demolering av gamla och stora byggnader.

Hennes första uppdrag blir att gå igenom ett gammalt hyreshus ute på landsbygden som ritats och konstruerats av den kände arkitekten Malestrazza.
Hon möter Mary (Deborah Kara Unger) som är den som sköter om huset och dess få boende som finns kvar, bland annat hennes son som verkar både fascinerad och besvärad över Sam's besök.

Det visar sig ju givetvis efter en stund att den här designade betongklumpen bär på en hel del otäcka hemligheter och Mary som kyligt spelas av Deborah Kara Unger och hennes son vet mer om detta än vad dom vill påstå.

Själva historien är rätt platt och filmen i sig är lika stel och tråkig som den byggnaden som ju egentligen har huvudrollen här.
Skådespelarna är trista och oengagerade och det är faktiskt fotografen Karim Hussain's förtjänst att det finns något som håller den lite läskiga stämningen uppe.

The Conspirator (2010)

Amerikanska inbördeskriget har precis tagit slut, den 28 årige krigshjälten Frederick Aiken (James McAvoy) har slutat vid armén för att jobba som advokat när plötsligt presidenten Abraham Lincoln mördas under en teaterföreställning av skådespelaren James Wilkes Booth.
Booth hittas och skjuts men sju andra blir åtalade för medverkan i denna konspiration och Aiken tar nu motvilligt uppdraget att sköta försvaret av Mary Surratt (Robin Wright) som misstänks vara en av ledarna.

Den här filmen bygger på den sanna historien om rättegångarna som följde efter presidentmordet men just den här vinklingen hör inte till dom som man ofta får höra eller läsa om.

Robert Redford har satt ihop en mycket komplex film och den håller otroligt hög kvalitet i alla beståndsdelar, speciellt skådespeleriet som är lysande.
Det är spännande när det inte händer något och dramatiskt när det väl gör det och ändå så vet man ju hur det ska sluta för dom inblandade.

En njutningsfull och mäktig iscensatt historia.

Bee Movie (2007)

Barry B. Benson (Jerry Seinfeld) har precis gått ut college och alla förväntar sig att han ska börja jobba med honung inuti bikupan som alla andra bin.

Men Barry drömmer om ett liv i världen utanför.

Han lämnar kupan, råkar ut för ett regnoväder och räddas av floristen Vanessa Bloome (Réene Zellweger).

Dom blir goda vänner och tillsammans så upptäcker dom hur människan utnyttjar bina till sin egen vinning.

  
Jag såg den här filmen när den kom 2007 men då gav den inte mig några bestående intryck direkt, nu när jag såg om den så tyckte jag att den var riktigt bra och rolig.

Det här är ju Jerry Seinfelds skapelse, han har varit med och skrivit, producerat och dessutom så gör han ju rösten till Barry.

Han har fått med sig en hel samling bra skådespelare och andra storheter till större och mindre roller och alla röster fungerar strålande och speciellt Chris Rock som glänser som myggan Mooseblood.

Själva historien är väl inte så mycket att bry sig om förutom att det ändå är ett litet försök att få folk att tänka på miljön vilket ju alltid är bra vilket forum det än handlar om. Det är dock figurerna och detaljerna som lyfter den här färgglada produktionen.

Julia's Eyes (2010)

Original titel: Los Ojos de Julia

Julias (Bélen Rueda) tvillingsyster Sara har begått självmord genom att hänga sig och nu har Julia och hennes man Isaac (Lluis Homar) flyttat in i huset för att ta hand om hennes begravning.
När Sara dog så var hon blind på grund av en ärftlig sjukdom som även Julia bär på och den gör att hon gradvis kommer att få sämre syn för att till slut förlora den helt.
På plats i huset så börjar Julia känna att någon förföljer henne och hon börjar att misstänka att det kanske inte var ett självmord ändå men det är ingen som tror henne.

Att kalla denna historia för en skräckfilm är kanske att ta i lite det är väl mera en thriller i såna fall.
Att regissören Guillem Morales älskar Alfred Hitchcock ser man ganska snart, han snor eller lånar scener och ideer ganska friskt men han har ändå gjort det rätt bra.
Filmen håller uppe spänningen bra till en början men tyvärr så är slutet alldeles för långdraget och man tröttnar då lite.

Det finns en del twistar, några som överraskar och andra som inte gör det.
Fotot av Óscar Faura är det som håller spänningen uppe tycker jag, han arbetar strålande bra med ljus och skugga, annars så ligger själva läskigheten i det här att veta att någon förföljer en och att man minut för minut håller på att förlora synen.

Det är hyfsat spännande underhållning om än lite för lång.

Captain America: The first Avenger (2011)

Det är 1941 och 2:a världskriget rasar för fullt i Europa.
Det värvas nya soldater i USA hela tiden men Steve Rogers (Chris Evans) som är den som kanske mest av alla vill åka får inte på grund av att han har astma och allmänt anses vara för klen.
Vid en värvning så möter han vetenskapsmannen Dr Abraham Erskine (Stanley Tucci) som erbjuder honom en chans att få delta i kriget om han går med på att testa ett nytt serum som ska göra honom till den perfekta soldaten.

Det är Amerikanskt så det nästan svämmar över ibland men det gör ingenting, den här historien bygger på en tecknad serie så jag (som för övrigt älskade dom här serierna som ung) förlåter detta.

Allt är ju överdrivet till max.
Hjälten är helylle ut i fingerspetsarna och skurken är ondare än ondast och givetvis så är det USA som till slut räddar världen från alla busar.

Chris Evans kanske är lite tråkig som Captain America men dom andra skådespelarna är bra och speciellt Hugo Weaving som den nazistiske galningen Johann Schmidt är ju helt enastående.
Tekniskt sett är den ju formidabel gjord, fotot är strålande och musiken mäktigt medryckande och så har filmmakarna givetvis pusslat in en liten omöjlig kärlekshistoria i allt också.

Det är ett imponerande matinéäventyr där det pangas, slåss och exploderar. Det är mäkta underhållande för den vuxne som fortfarande har lite barn i sig.

Blood: The Last Vampire (2009)

  
Året är 1970 i Japan och den 400 år gamla demonjägaren Saya (Gianna Jun) har sänts till Kanto High School som är belägen på en Amerikansk militärbas i Tokyo.

Hon har i århundraden tillhört ett hemligt sällskap som jagat blodsugande demoner och nu är hon ute efter den farligaste av dom alla, Onigen som för länge sedan mördat hennes far.

På skolan möter hon Alice McKee (Allison Miller) som ofrivilligt blir inblandad i jakten.

Det första jag tänkte när jag var mitt i filmen någonstans var att vampyrer är ett ord som används lite fel här, det känns inte riktigt passande.

Det är ju blodsugande monster dom har att tampas med men demoner pratar dom om och det känns som en bättre beskrivning på dessa monstruösa varelser.

Action är det minsann, det hoppas, flygs och svingas med svärd så det står härliga till och actionscenerna är mycket bra visuellt gjorda.

Fotot är strålande men effekterna hänger inte riktigt med och dom tillsammans med dom västerländska skådespelarna drar ned på betyget på en annars riktigt cool film.

Den är värd att ses för fotot och dom riktigt coola fighting scenerna med den lilla skoluniformsbeklädda Saya som hugger av huvuden, armar och ben lika lätt som en annan drar ett andetag.

Bad Teacher (2011)

Elisabeth Halsey (Cameron Diaz) har bara ett mål i livet och det är att hitta en man som försörjer henne så att hon slipper göra någonting förutom att shoppa och festa.
Hon har precis blivit dumpad av sin rika pojkvän och måste nu gå tillbaka till sin gamla skola för att jobba som lärare.
En dag så börjar den nya läraren Scott Delacorte (Justin Timberlake) som tillhör en rik släkt och Elisabeth bestämmer sig genast för att snärja honom men för detta så behöver hon nya och större bröst och detta kosta pengar, vilket hon inte har.

Cameron Diaz är ju klippt och skuren för den här rollen, hon har aldrig varit bitchigare än som läraren Miss Halsey som inte bryr sig om någon eller någonting förutom sig själv.
Ändå så går filmen rätt mycket på rutin både vad det gäller manus och regi och det blir aldrig sådär riktigt roligt förutom en och annan hysterisk scen.

För att vara en Amerikansk komedi så är det ett rätt grovt språk som används men det är ju bara uppfriskande och jag läste också att den i USA var lite klippt på bio.

Dom bästa och roligaste i filmen är faktiskt dom två kvinnliga lärarna, den osäkre men otroligt nyfikne på livet Miss Davies och så Miss Squirrell som i all sin maniska ordningsnoja hela tiden ligger på gränsen till ett sammanbrott och så Miss Halsey's rumskompis Kirk som spelas av Eric Stonestreet.

Hyfsad underhållning men för ojämn.