Den här serien är definitivt ingen färgglad historia, det är en enda mörkgrå värld vi som tittare kastas in i.
Veronika (Alexandra Rapaport) är en tablettmissbrukande kriminalassistent som går igenom livet som i ett töcken, knappt medveten om vare sig arbete eller familjen som består av Tomas (Tobias Santelmann) och barnen Liv (Sarah Rhodin) och Simon (Eddie Eriksson Dominguez).
En dag så hittar Veronikas hund en nedgrävd kropp i skogen vilket visar sig vara en ung kvinna som försvunnit för flera år sedan och nu börjar Veronika att se döda människor i tid och otid vilket gör att både hon och omgivningen börjar tvivla ordentligt på hennes psykiska status.
Hennes syner gör dock att hon börjar koppla ihop flera dödsfall och spåren leder flera år tillbaka i tiden till hennes egen barndom. Nu gäller det bara att hitta någon som tror henne.
Det är en mörk liten håla någonstans i Sverige vi befinner oss i, man kan knappt skönja ett leende någonstans, det är en plats där depression verkar vara en del av vardagen.
Det som till en början är ett mörkt psykologiskt drama förändras efter ett antal avsnitt till en intensivt spännande och obehagligt grym mordgåta.
Serien är skriven av Katja Juras och Anna Ströman Lindblom, regisserad av Jonas Alexander Arnby och det deprimerande vackra fotot står Niels Thastum för. I rollerna, förutom dom jag nämnt här ovan så kan vi se Arvin Kananian, Anders Mossling, Per Graffman, Sten Ljunggren och Olle Sarri. Det är riktigt bra och jag tycker att Alexandra Rapaport är bättre här än vad hon har varit dom senaste åren i Gåsmamman och Morden i Sandhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar