Seka, en av 70 och 80-talets stora inom sexfilm spelar här sig själv där hon söker hjälp hos en känd psykolog för att få hjälp med att gå in i sig själv och locka fram den sexlust som helt har försvunnit.
Föga originell historia och det finns inget annat i den här filmen som har något originellt eller ens spännande erotiskt heller. Det är utslätat och tråkigt rakt igenom.
Om man tyckte att dom tre tidigare säsongerna varit rätt kaosartade så är det ingenting jämfört med denna, fjärde säsongen. Allting går käpprätt åt helvete för i stort sett alla inblandade från det första avsnittet då Eddie håller på att bränna ner Martin och Simas lägenhet till det sista avsnittet då ett antal förhållanden inte bara knakar i fogarna utan rasar okontrollerat. Det är egentligen bara Katjas sambo Henrik som glider igenom hela säsongen som en helylleperson och helt oskadad av allting som bokstavligt rämnar runtomkring honom.
Om dom tidigare säsongerna hade humorn som grundsten så väger nog det allvarliga dramat tyngre här även om det finns rikligt med dråpligt komiska delar. Skådespelarna är precis som förut riktigt bra och Christer Lindarw som ju egentligen inte är en ren aktör imponerar verkligen.
Säsongen känns dock lite för mycket. Man hoppas att det ska kunna gå bra för åtminstone någon av dom inblandade men lyckan är inte direkt närvarande här.
En alldeles strålande första säsong med sanslösa sketcher som inte bara är hysteriskt roliga utan också är inlindade i någon form av deprimerande grådaskighet med karaktärer som kanske inte befinner sig så långt ifrån verkligheten.
Allting ackompanjeras av hård synthmusik som för tankarna till 80-talets Berlin vilket också bidrar till stämningen i serien.
Två yngre campare blir vittne till ett grymt mord på en kvinna vid en sjö och gärningspersonen som inser sig ha blivit iakttagen ger sig ut på jakt efter dom.
Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor får två mord samtidigt att pussla med och det verkar också som om Chefsåklagare Yngve Brockman är förföljd av någon hotfull person.
En ganska rak och lättillgänglig historia men definitivt inte mindre intressant och spännande. Som vanligt så är det en ynnest att få ta del av Björn Hellbergs språkhantering och karaktärerna i Staden känner man ju vid det här laget väl.
Efter att ha gjort slut med sin otrogna pojkvän så tar den arbetslösa journalisten Hanna sitt pick och pack och flyttar från Stockholm tillbaka till sina föräldrar och yngre bror i Alingsås. Hon får en praktikplats på SVT:s lokala nyheter samtidigt som hennes pappa som är präst i staden avslöjar en hemlighet.
En riktigt bra film med enastående skådespelare i alla mindre och större roller. Det är roligt, pinsamt och allvarligt dramatiskt och även om slutet är så där typiskt Hollywoodskt, "och så levde dom lyckliga i alla sina dagar" så gör det absolut ingenting.
En hundälskande äldre man blir påkörd och avlider under en promenad i Staden en kväll. Föraren av bilen smiter från platsen men blir iakttagen av en annan flanör. Detta blir inledningen till ett antal grymma våldsdåd med dödlig utgång och en mängd spretiga ledtrådar för Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor att ta tag i.
En historia med en diger samling tillfälligheter som en och en inte verkar ha med någonting att göra men som ändå i slutändan knyts ihop på ett alldeles strålande sätt av författare Hellberg som på sitt vanliga sätt behandlar det Svenska språket på ett imponerande sätt.
Lasse och Maja har hittat en kista som tillhört den gamle kompositören Alexander Von Broms som nu står uppställd till allmän beskådan i Valleby's kyrka men ingen har ännu lyckats öppna kistan. Allting ändras dock när tre av Von Broms släktingar kommer på besök, kistan försvinner plötsligt och tre ringar kommer att ha en betydande inverkan på mysteriet.
Även om barnen i denna film inte riktigt håller lika hög klass som den förra så är detta en välgjord, rolig och spännande historia som borde kunna roa alla i familjen oavsett ålder.
