Ett tvåårigt barn hittas övergiven i baksätet på en bil som står vid en busshållplats. Det visar sig att pappan till barnet är försvunnen och mamman befinner sig på ett mentalsjukhus, allt annat än kontaktbar. Den här inledningen med ett övergivet barn och en saknad förälder förvandlas ganska fort till ett fall med sexuellt utnyttjande, barnprostitution och självmord där en av skolorna i trakten visar sig vara själva centralpunkten. Det är en mörk och tragisk historia där skådespelarna med Krister Henriksson i spetsen som vanligt är ett nöje att se.
Polen är ett land som har en maritim gräns till Sverige i Östersjön och räknas därför i vissa fall som ett grannland till oss men ändå så vet vi svenskar inte mycket om Polen trots att vår historia gått hand i hand under lång tid och att det faktiskt en gång suttit en svensk kung på landets tron.
I den här maffiga boken så tar Herman Lindkvist upp det mesta av det mesta om Sverige och Polens samarbeten och dispyter från Medeltiden till nutid där det varit lika mycket av krig och våldsamheter som djup kärlek.
Efter den fantastiska succén med filmen Älskade Spion så gasade filmbolaget här på ordentligt och producerade en av dåtidens dyraste produktioner och eftersom Sci-Fi var på modet så begav man sig ut i rymden. En rymdskyttel stjäls och när James Bond börjar undersöka fallet så leder spåren till den enormt rika Hugo Drax som är ägare till Drax Industries som tillverkat samma skyttel. Personligen så tycker jag den här filmen är en av dom sämsta, den håller i sisådär 25 minuter innan den spårar ut och enbart blir fånig. Michael Lonsdale fungerar bra som storskurken Hugo Drax men hans skrikiga hantlangare Chang är bara jobbig och Bondbruden Dr. Holly Goodhead som gestaltas av Lois Chiles är riktigt tråkig. Det är kul att Jaws, även här gestaltad av Richard Kiel kommer tillbaka beväpnad till tänderna och sugen på att en gång för alla ta hand om Agent 007 men det räcker tyvärr inte för att rädda den här ganska smaklösa soppan.
"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen". Så inleds romanen av August Strindberg från 1887 och så inleds även den här serien i tre delar från 1966. Allan Edwall är enastående bra som Carlsson som från storstaden beger sig ut till Hemsö i Stockholms Skärgård för att hjälpa till med änkan Madame Flods jordbruk. Han hamnar genast i konflikt med sonen Gusten som gestaltas av Sven Wollter och som inte tycker Carlsson har på gården att göra. Det är en fantastisk skildring av 1800-tals livet i Skärgården med allt vad detta innebar av hårt arbete, kärlek, religion, jakt och död och allting pusslas ihop strålande bra av regissören Bengt Lagerkvist och det stämningsfulla fotot av Bertil Wiktorsson och skådespelarna med Allan Edwall, Sif Ruud, Sven Wollter, Edvin Adolphson och Håkan Serner i dom bärande rollerna är en ren fröjd att skåda.
En Engelsk och en Rysk atomubåt försvinner plötsligt samtidigt och dom båda länderna inser snart att det är någon utomstående ond kraft som ligger bakom och beslutar sig för ett samarbete. James Bond och den ryske agenten Trippel X hittar spår som leder till den stormrike skeppsredaren och marinbiologen Karl Stromberg. Efter att den föregående filmen Mannen med Den Gyllene Pistolen gått så dåligt så var det oklart om det ens skulle filmas någon mer Bondhistoria men efter mycket problem med både rättigheter, manus och avhoppade regissörer så kom i alla fall Lewis Gilbert som ju regisserat Man Lever Bara Två Gånger tio år tidigare tillbaka och gjorde här en riktigt bra film som gjorde att Bond fick en nytändning. Det är visuellt väldigt snyggt filmat, bra med action och även om superskurken Stromberg är rätt blek så presenteras ju här Bondfilmernas kanske kändaste mördare Jaws som sätter sina ståltänder i allt han kan komma åt. En intressant detalj är att när filmen slutat så står det: James Bond kommer tillbaka i Ur Dödlig Synvinkel men när producenterna såg hur populärt det blivit med Science Fiction så beslutade dom i sista sekunden att istället göra film på manuset Moonraker som då blev nästa film.
Den andra Bondfilmen med Roger Moore som Agent 007 och den sista filmen i serien som regisserades av Guy Hamilton. James Bond får här en kula i rent guld på posten med 007 ingraverat och spåren leder genast till Asien och en av världens mest eftersökta lönnmördare Scaramanga. Den här filmen är väl underhållande men ganska medelmåttig och ett steg neråt sen den förra trots en del intressanta detaljer. Det är en av få filmer i Bondserien där 007 inte använder sig av någon uppfinning av Q, inte en enda gång så dricker han någon Dry Martini och han dödar bara en enda person i hela filmen. Christopher Lee spelar den ondskefulle mördaren Scaramanga och gör det bra, dom två svenskorna Maud Adams och Britt Ekland står för dom vackra feminina inslagen men är väl inte lika bra när det kommer till agerandet och så finns det givetvis en obehaglig hantlangare till filmens buse också som är dvärg och går under namnet Nick Nack. Filmen är som sagt sisådär, Roger Moore är ju inte direkt en fysisk skådespelare så det krävdes nog en riktigt sjyst koreograf i slagsmålsscenerna för att få honom att se smidig ut. Scenerna på karateskolan där Bond briljerar känns faktiskt rätt fåniga och regissören Guy Hamilton har också senare sagt att dom scenerna pusslades in enbart för att kampsport var väldigt populärt just då. Inte speciellt spännande och dramatiskt men hyfsat underhållande med ett spektakulärt bilstunt som blev berömt och så en del vackra vyer.
Den välkände mordutredaren Evert Bäckström får en dag besök av grannpojken Edvin som efter att ha varit ute i Stockholms Skärgård med scouterna hittat ett kranium med skotthål i på en obebodd ö.
Efter att ha låtit rättsläkare titta på fyndet så visar det sig tillhöra en Asiatisk kvinna som enligt uppgift ska ha dött i Tsunamikatastrofen 2004.
Bäckström här enastående porträtterad av Kjell Bergkvist är lika populär som ifrågasatt, en person som går sin egen väg och som inte bryr sig nämnvärt om vad hans chefer säger. Han tar sig an mordgåtor med samma intensitet och hjärta som kvinnor, mat och dryck.
Det är spännande, klurigt, dramatiskt med bra skådespelare och trots en del scener som drar ned på allt lite så är det mycket tack vare Bergkvist väldigt underhållande.
