Kriminalkommissarie
Thomas Andrén är en polis med lite annorlunda värderingar och arbetsmetoder,
Mahmud är Irakiern som kommit ut från fängelset och nu försöker ta sig upp i
den kriminella hierarkin, Niklas är en fd legosoldat som startar ett personligt
krig mot kvinnomisshandlare och alla lever dom i ett Stockholm där den undre
världen styrs av den iskallt grymme Radovan.
Den lilla humor som
fanns i boken Snabba Cash har här tonats ner. Det är mörkt, hårt och
skoningslöst och riktigt bra även om fingertoppskänslan saknas lite från den
förra berättelsen.
Z 4195 är en arbetsmyra i en stack med flera miljoner individer men han är inte som dom andra myrorna, han förstår inte det här med att arbeta för kollektivet utan att ifrågasätta systemet. Han vill förverkliga sig själv och upptäcka andra saker, något som hans vän soldatmyran Weaver har svårt att förstå.
Det roligaste med den här filmen är ju att huvudfiguren Z och hans kompis Weavers röster görs av Woody Allen och Sylvester Stallone och är animerade efter dessa skådespelares karaktärer, annars så är humorn lite tillbakadragen och där det istället är ganska våldsamt där faktiskt myror dör och torteras. Lite stelt är det men det är en historia som fungerar där det kommunistiska militära tänket får flytta på sig till fördel för individen som istället lyfts fram.
June's dotter Nichole befinner sig nu på säker mark i Kanada men hon själv vägrade följa med över gränsen. Fred och Serena gör allt i sin makt för att få tillbaka Nichole samtidigt som June förflyttas till den nya familjen Lawrence där mannen i huset Joseph är en av landets mäktigaste män, allt är dock inte riktigt som man tror i den familjen.
Det är fortsatt fingertuggande spänning i den här tredje säsongen även om man som i den andra säsongen även här sitter och irriterar sig på June's underliga och konstiga beslut och agerande men hade hon inte gjort som hon gjort så hade det väl å andra sidan inte var lika nervpirrande. En och annan ny karaktär får vi lära känna samtidigt som några andra får mindre plats och så slutar givetvis säsongen med en massa frågetecken som man ju vill ha klarhet i så en fjärde säsong är ju med all sannolikhet att vänta inom kort.
Den här andra säsongen av Pakt äger rum nåt år efter den första och här så har journalisten Piotr Grodecki inlett ett förhållande med politikern Anna Wagner och kommer i kontakt med korruption där spåren leder till vapenhandel, säkerhetspolisen och maktens absoluta toppar i landet där mord används som ett steg på väg mot målet. Det är ett enormt nystan av trådar som Piotr som även i denna säsong jädrigt bra spelas av Marcin Dorocinski försöker trassla ut och han märker ju snart att han inte kan lita på någon. Vi får en beskrivning av ett land där alla kan köpas och där endast en och annan journalist verkar stå för sanningen. Det är nervslitande spänning och våldsamt, det är dramatiskt och svart med en pumpande tung synthig musik i bakgrunden av Lukasz Targosz när Piotr tar sig runt i ett mörkt Warszawa bland lönnmördare och makthavare och där jag nog inte en endaste gång såg honom dra på smilbanden.
Den avgrundsdjupa
mardrömmen fortsätter i landet som en gång var USA men som nu styrs av gruppen
Jakobs Söner och lyder under namnet Gilead. June (Elisabeth Moss) är nu höggravid med
familjen Waterfords chaufför och livvakt Nick (Max Minghella) och gör allt i sin makt
för att få träffa sin dotter som hon har med Luke (O-T Fagbenie) som själv lever som
amerikansk flykting i Kanada.
Det är fortsatt
intensivt spännande och våldsamt brutalt men på ett annat sätt i den första
säsongen där spänningen låg i det man inte visste. Här byggs spänningen upp av
alla dumma och idiotiska beslut som huvudkaraktären June tar och det gör att
man sitter och biter på naglarna och samtidigt är jävligt förbannad och så har
här manusförfattarna givetvis lagt in en cliffhanger i slutet av varje avsnitt
så att man bara måste se vad som händer bakom nästa hörn, ja eller i nästa
avsnitt då.
Nu har det ju gått så
långt i landet och det är så pass många som flytt vilket gör att omvärlden
mycket väl vet vad som försiggår så en sån här sak av denna storlek skulle ju
aldrig kunna ske, inte där. Det är ändå en jädrans skickligt ihopsatt och
väldigt skrämmande bild av ett samhälle som tyvärr många, framförallt
makthungriga och själsligt svaga män skulle kunna tänka sig.
Polsk serie i 6 delar
där journalisten Piotr Grodecki enastående bra spelad av Marcin Dorocinski
undersöker ekonomisk brottslighet på ett stort företag där det visar sig att
hans bror är inblandad och där Piotr snart ser sig ha öppnat dörren till en
gammal pakt som har förgreningar högt upp bland makthavarna i landet och där barn offras
för att hålla allting hemligt.
Nervpirrande spänning
där denna konspiration bara växer för varje avsnitt och man som tittare inte
har en aning om vem man kan lita på eller vad som ska hända härnäst och
dessutom så lämnas ett och annat obesvarat frågetecken i det sista avsnittet
som jag hoppas får en förklaring i den andra säsongen.
Brutalt och spännande,
bra skådespelare, säkert regisserat av Marek Lechki och strålande mörkt foto av
Pawel Flis.
I en dystopisk framtid
så har ett inbördeskrig rasat i USA och en totalitär religiös grupp kallad
Jakobs Söner tagit över styret. Landet har nu fått namnet Gilead, kvinnor har förpassats till att vara andra
klassens medborgare där dom fertila hålls fångna som barnaföderskor och resten
arbetar som tjänstefolk om dom inte råkar vara gifta med någon i samhället högt
uppsatt man.
June har separerats
från sin man och dotter och hålls nu fången hos paret Fred och Serena
Waterford där
hon regelbundet våldtas för att om möjligt kunna ge paret ett barn eftersom Fred själv är steril.
En riktigt obehaglig historia som
har blivit en lika obehaglig TV-Serie och som är lite av en varning med tanke
på att den religiösa och politiska extremismen ökar i hela världen, det gör ju
också att den kanske inte känns så långt ifrån en händelse som i en framtid
mycket väl skulle kunna ske.
Serien är skapad av Bruce Miller som har ett antal serier i bagaget, bland
annat Cityakuten från tidigt 2000-tal och den här första säsongen är riktigt
bra och lade sig som en grå och tung, deprimerande och skrämmande filt över en
som tittare. Mycket bra skådespelare med Elisabeth Moss som June, ödesmättad musik av Adam Taylor och
öststatsvackert kameraarbete designad Colin Watkinson.