Originaltitel: Ladri di Biciclette
Arbetslöse Antonio (Lamberto Maggiorani) erbjuds ett jobb på ett villkor, att han tar med sig en egen cykel.
Hans cykel befinner sig dock på pantbanken efter att familjen haft ett par svåra år men han lyckas efter mycket om och men få ihop tillräckligt för att kunna lösa ut sin tvåhjuling och börja på sitt nya arbete med att sätta upp affischer på stans gator.
Redan första dagen händer då det som inte får hända,
hans cykel blir stulen och Antonio ser hela sin tillvaro suddas ut.
Han måste få tag i tjuven och sin cykel, kosta vad det kosta vill.
Den här filmen är en av dom stora klassikerna och kommer alltid upp när det pratas om dom bästa produktionerna genom tiderna.
Det är en oerhört gripande och dramatisk historia där vi får följa Antonio och hans son Brunos jakt genom staden på den tjuv som stulit Antonios cykel.
Hans frustration över att ingen annan, inte ens polisen verkar inse hur viktig den här cykeln är för honom gör att han själv förvandlas till en tjuv som enbart ser till sina egna behov och glömmer bort att det kanske finns andra människor runtomkring honom som kanske har det än värre än han själv.
Filmen har en nästan dokumentär känsla över sig och fotot är oerhört vackert, skådespelarna är utomordentliga och hopp och förtvivlan blandas hejvilt och som tittare så vet man inte vad som ska hända i nästa scen.
En liten nördig detalj om filmen är att Sergio Leone (Mannen som femton år senare skulle skapa genren Spaghettiwestern genom sin film "För en Handfull Dollar" är regiassistent i denna film och dessutom har en liten roll som student.
Det är spännande dramatiskt, roligt och sorgligt om en liten detalj som en människa förvandlar till en katastrof men där han ändå till slut blir tvingad att stanna upp och titta lite på sitt eget agerande.
