En sak kan man nog fastslå på en gång efter att ha sett den här första säsongen och det är att hade inte serien The Walking Dead varit så framgångsrik och hade inte en pandemi dragit över världen för bara några år sedan så hade nog inte den här serien skapats.
Dom två detaljerna ligger dock inte som en börda på den här serien för den är så pass bra att den ändå står och går på egna ben.
På ett forskningscenter någonstans i Asien så har en, för människan helt ofarlig svamp muterat och helt plötsligt blivit en dödlig parasit som använder levande varelser som värddjur för att växa och utvecklas och givetvis så sprids denna utanför laboratoriet och effekten är enorm och fruktansvärd snabb.
Hela världen är på bara några dagar drabbat.
Vi kommer in i handlingen när planeten levt med detta dödliga hot i 20 år och sen så får vi som tittare följa med i ett antal tillbakablickar för att få förklaringar till varför saker och ting är som dom är, varför människor beter sig på ett visst sätt och vilken historia dom bär på. Fedra är den myndighet som styr det nya landet men det gör den på ett så diktatoriskt sätt att motståndsrörelsen Eldflugorna inte har svårt att rekrytera nya medlemmar.
Den fjortonåriga Ellie (Bella Ramsey) är något så ovanlig som immun mot den dödliga svampen och detta vill givetvis både Fedra och Eldflugorna utnyttja för att om möjligt skaffa fram ett vaccin.
Smugglaren Joel (Pedro Pascal) som bär på sorgen av att ha förlorat sin dotter i början av pandemin får i uppdrag att tillsammans med sin partner Tess (Anna Torv) föra Ellie till ett sjukhus tvärs över landet där läkare och kirurger väntar på henne.
Det är en Walking Dead men mycket gripande, skådespelarna är enastående bra och samspelet mellan Bella Ramsey och Pedro Pascal är fantastiskt. Det är känslosamt, sorgligt, dramatiskt och dessutom hysteriskt roligt.
Det är våldsamt och brutalt, dramatiskt spännande och det är svårt att inte bli tagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar