Harry Hole - Säsong 1 (2026)

 

https://youtu.be/lbMSC7kXBzE?si=niYFb5nwRF8gHwRR

Regi: Öystein Karlsen & Anna Zackrisson

Manus: Jo Nesbö

Foto: Ronald Plante

Musik: Nick Cave & Warren Ellis

Scenografi: Hallvard Hellem, Cecilie de Lange & Sandra Szpytko

Kostym: Karen Fabritius Gram

Producent: Tor Arne Övrebö

Kriminalkommissarien Harry Hole (Tobias Santelmann) är fullblodad alkoholist, han kedjeröker, är osocial och allmänt ganska otrevlig mot människor runtomkring honom och ändå så beundrar och respekterar andra män honom och kvinnor dras till honom av ett gåtfullt sug.

Han är norges bästa kriminalare, en legend inom polisorganisationen och den ende som utbildats hos FBI i USA och det gör att han är så viktig för Oslopolisen att hans överordnade sett mellan fingrarna med hans personlighet under alla år.

Hans kollega och vän Ellen Gjelten (Ingrid Bolsö Berdal) hittas död och det verkar vara den ökände knarklangaren Sverre Olsen(Arthur Hakalahti) som ligger bakom dådet. Harrys kollega Tom Waaler (Joel Kinnaman) är den som hittade Ellen och som också i självförsvar skjutit ihjäl Olsen men Harry har svårt att tro på den historien och inleder en egen undersökning för att försöka trasa sönder Waaler's vittnesmål.

Samtidigt så hittas en kvinna brutalt mördad i en dusch med en röd stjärnformad diamant under ena ögonlocket och nu inleds en jakt på en mördare där spåren drar åt flera håll där både smugglare och poliser verkar kunna vara inblandade.

Visst kan det kännas lite klyschigt men Harry Hole skiljer sig ändå lite grann från dom gängse poliserna i litteratur och på TV som dricker lite för mycket, äter lite för osunt och är lite för osocial och otrevlig för hans karaktär går lite lämgre, han ligger på gränsen i allt vad han tar sig till vilket gör att galenskap och ett bra hälsotillstånd ligger väldigt nära varandra. Mitt i allt så försöker också Harry att hålla ihop ett nytt förhållande till Rakel (Pia Tjelta) och hennes son Oleg (Maxime Baune Bochud).

Tobias Santelmann är enastående bra som Harry Hole och Joel Kinnaman strålande som psykopaten och galningen Tom Waaland och i andra mycket bra karaktärer kan vi se Ellen Helinder, Frank Kjosås, Agnes Kittelsen, Ane Dahl Torp, Simon J. Berger & Peter Stormare.

Dramatiskt spännande och brutalt våldsamt.

Catalana av Anna Lihammer och Ted Hesselbom (2020)

 

Året år 1937 och kriminalinspektör Carl Hell befinner sig i Paris på semester i sällskap med Elsie, den gifta kvinna som han drömmer om att få tillbringa resten av sitt liv med men som han innerst inne vet att han aldrig kommer att få.

I Stockholm så sker ett bombdåd där också en ung spansk kvinna hittas död och där det verkar som att hon mördats innan explosionen. Polissyster Maria Gustavsson börjar rota i dödsfallet men hindras av sin chef Anders Sandström som menar på att explosionen handlar om en gasläcka och att dom inte heller har tid att engagera sig i en utländsk kvinnas död samtidigt som hon också blir hotad av okända män om att sluta undersöka detta fall.

En chefredaktör mördas och Carl Hell kallas hem av Sandström, en mor i Barcelona som längtat efter sin dotter i Stockholm har stämt möte med henne i Paris samtidigt som Maria Gustavsson och hennes kollegor får en fruktansvärd nyhet på hemmaplan.

Där dom tidigare böckerna om kriminalinspektören Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson varit väldigt tajta och kompakt skrivna så tycker jag att denna berättelse spretar betänkligt och blir lite rörig. Det känns som om dom två huvudkaraktärerna har lite mer av statistroller och där författarna inte riktigt kan bestämma sig för vart dom vill lägga sitt fokus på.

Det är ändå bra skrivet och man känner verkligen att dom båda (kanske mest Anna Lihammer) är väldigt tajt med historiska händelser och fakta.

 

The Punisher - Säsong 2 (2019)

 

https://youtu.be/jrLhP5sK2wI?si=_wKmWpII9V4jS4se

Regi: Jim O'Hanlon, Jeremy Webb, Jet Wilkinson, Jamie M. Dagg, Alex Garcia Lopez,

Stephen Kay, Iain MacDonald, Meera Menon, Michael Offer,

Stacie Passon & Salli Richardson-Whitfield

Manus: Steve Lightfoot, Ken Kristensen, Angela LaManna, Dario Scardapane,

Felicia D. Henderson, Christine Boylan, Bruce Marshall Romans &

Laura Jean Leal

Foto: Petr Hlinomaz & Francis Spieldenner

Musik: Tyler Bates

Scenografi: Scott P. Murphy, Kendall Anderson & Lindsay Stephen

Kostym: Lorraine Calvert & Meghan Corea Raymond

Producent: Jared Goldman

I den här andra säsongen så har Frank Castle (Jon Bernthal) lämnat New York och reser nu runt under namnet Pete. Han har tänkt att lämna allt våld bakom sig men detta försök går ju om intet när han på en bar stöter ihop med den unga och jagade Amy Bendix (Giorgia Whigham) där hennes förföljare är några som inte vill henne väl.

Frank blir ofrivilligt Amy's räddande ängel och ser sig nu också vara jagad av gänget som leds av den mystiska och iskalla mördaren John Pilgrim (Josh Stewart) men Frank vet fortfarande inte varför John och hans anhang vill åt Amy.

Samtidigt i New York så genomgår Billy Russo (Ben Barnes) som överlevde händelserna vid nöjesparken terapi med Dr. Krista Dumont (Floriana Lima) som tror att Russo kan repa sig och bli en god människa, få tillbaka sitt minne och förstå vad som hänt. Polisen Dinah Madani (Amber Rose Revah) som också rehabiliterar sig efter att ha blivit skjuten av just Russo är dock övertygad om att han fejkar sin minnesförlust och att han lurar alla för att slippa låsas in för all framtid.

Mitt i allt så dödar Russo dom poliser som övervakar honom på sjukhuset och flyr samtidigt som Frank och Amy kommer till New York med John Pilgrim strax bakom sig.

Franks försök att leva ett lugnt liv gick inte så bra, våld och död verkar leta upp honom var han än befinner sig och här har han flera hot runtomkring sig på en och samma gång. Han får avgörande hjälp av sin gamla armékompis Curtis Hoyle (Jason R. Moore) och även Dinah Madani i jakten på Billy Russo och även mördaren John Pilgrim som verkar ha både en religiös och politisk koppling.

Intensivt spännande och brutalt våldsamt i en otroligt tajt och välskriven historia med bra skådespelare i alla mindre och större roller.   

200-årsmannen (1999)

 

https://youtu.be/ejym4NeQCRQ?si=0GyCEf2XQQ7HseZH

Original titel: Bicentennial Man

Regi: Chris Columbus

Manus: Nicholas Kazan

Efter en berättelse av Isaac Asimov & Robert Silverberg

Foto: Phil Meheux

Musik: James Horner

Scenografi: Norman Reynolds & Anne Kuljian

Kostym: Joseph G. Aulisi

Producent: Michael Barnathan, Chris Columbus, Gail Katz,

Laurence Mark, Neal Miller, Wolfgang Petersen & Mark Radcliffe

År 2005 så skaffar Richard Martin (Sam Neill) en NDR-Hushållsrobot (Robin Williams) till familjen som ska utföra hushålls- och underhållsuppgifter. Roboten får namnet Andrew, den äldsta dottern Grace (Lindze Letherman) föraktar denna maskin, modern Rachel (Wendy Crewson) är tveksam men den yngsta dottern Amanda (Hallie Eisenberg) eller Little Miss som Andrew kallar henne skapar en speciell relation till honom. Efter ett tag så upptäcker Richard att Andrew verkar äga en kreativitet, en lust att skapa och att kunna lära sig nya saker och få nya känslor för saker och ting.

Han tar med Andrew till företaget NorthAm Robotics för att höra sig för om detta verkligen är en del i programmeringen och får då veta av företagets VD Dennis Mansky (Stephen Root) att det måste vara något fel och att dom enast ska ta tillbaka Andrew och skrota honom.

Richard vägrar, tar med Andrew hem igen och börjar istället att uppmuntra honom att utforska sin kreativitet och andra allmänbildande ämnen.

Andrew börjar bygga klockor och tjänar efter ett tag en förmögenhet och efter många år så ber han Richard att få köpa sin frihet för dessa pengar vilket blir en vändpunkt för alla runtomkring Andrew och där han beger sig ut på en resa där han bland annat kommer att möta vetenskapsmannen Rupert Burns (Oliver Platt) som kommer att förändra allting.

Jag blev verkligen positivt överraskad av detta framtidsdrama av Chris Columbus, det är en fantastiskt varm och kärleksfull resa vi får vara med om när roboten Andrew vandrar genom livet där han blir mer och mer mänsklig för varje år som går och där han till slut har fått så mycket känslor att han när han möter Richard och Rachel's barnbarn Portia (Embeth Davidtz) känner äkta kärlek och då också inser att alla runtomkring honom som han älskar kommer att dö men att han lever för evigt.

Det är en historia om livet, att älska, åldras och att dö och att det inte bara är mänskligt att göra fel utan även ett måste. 

Skalpjägarna (1968)

 

https://youtu.be/i2JmtBuvrn8?si=bFaSyUmLf3A4esjd

Regi: Sydney Pollack

Manus: William W. Norton

Foto: Duke Callaghan & Richard Moore

Musik: Elmer Bernstein

Producent: Arthur Gardner, Arnold Laven & Jules V. Levy

Pälsjägaren Joe Bass (Burt Lancaster) har tillbringat vintern i landets norra delar där han samlat på sig en massa skinn som han nu är på väg söderut för att sälja. På vägen så möter han en grupp Kiowa-indianer ledda av Two Crows (Armando Silvestre) som tar hans pälsar och istället lämnar över den föredetta slaven Joseph Lee (Ossie Davis) som dom i sin tur stulit från en grupp Comancher.

Bass vägrar ge upp sina surt förvärvade pälsar och förföljer indianerna med Lee i släptåg som till Bass förvåning visar sig vara, en för den tiden väldigt välutbildad färgad man som både kan läsa och skriva samt ha kunskaper om litteratur, historia och språk men som är ganska grön vad det gäller att överleva ute i vildmarken.

När Bass och Lee kommer ikapp indianerna så ser dom dessa bli överfallna av en grupp skalpjägare ledda av Jim Howie (Telly Savalas) som dödar alla utom Two Crowes som lyckas undkomma. 

Efter en konfrontation så tillfångatas Lee av Howie och hans gäng och dom har nu även fått tag i Bass alla pälsar.

Bass fortsätter förföljandet av sin last men Lee har nu av Howies kvinna Kate (Shelley Winters) fått veta att ligan är på väg till Mexiko vilket passar honom alldeles utmärkt eftersom han fått veta att där är slaveriet förbjudet och att han skulle kunna leva som en fri man vilket innebär att han inte är så sugen längre på att bli fritagen av Bass.

Burt Lancaster spelar här en klassisk westernkaraktär, en hård och cynisk man som kan träffa en örsnibb med sin bössa på hundra meters håll (vilket Jim Howie får lära sig) men som också har ett ganska stort hjärta innanför den skitiga skjortan. Lee som tidigare visar sig ha varit slav hos en välbärgad familj är verkligen Bass motsats, överlägsen i kunskap och att föra sig men som ändå befinner sig på samhällets botten som färgad i den tidens USA.

Regissören Sydney Pollack har gjort en film som i grunden är en komedi som driver lite med alla westernklichéer som tjoande indianer som rider omkring och skjuter besinningslöst i luften, en hård principfast men till gränsen envis man, en brutal psykopat till buse som ovetandes styrs av sin tuffa cigarrökande kvinna och så en färgad man som alla ser ned på men som är den smartaste av allihopa.

Det är en svår balansgång att blanda komik med brutala inslag och den mixen ligger verkligen på gränsen här men det finns en smart del i historien där Lee som själv är utsatt för diskriminering och förtryck ändå väljer att följa ett gäng som i sin tur agerar på detta sätt mot urbefolkningen och det gör han ju med den egoistiska tanken att få sin egen frihet.

Det är ändå en rätt underhållande film med vissa allvarliga inslag och där slutet och det som komma skall efter sluttexterna blir riktigt roligt.

Underjorden av Lina Bengtsdotter (2025)

 

Innan semestern avslutats så blir Kriminalinspektör Sakka Pienni inkallad till jobbet. En sjuttonårig flicka har ett tag varit försvunnen och nu har precis en kvinnokropp hittats i en sjö i Stockholm. 

Det visar sig dock ganska snabbt att kroppen inte tillhör den försvunna flickan men vem hon är förblir en gåta och det finns ingen anmälan om någon försvunnen kvinna som passar in på den döde.

När Sakka och hennes kollegor börjar att rota i detta så hittar dom likheter med ett 18 år gammalt mordfall där den dömde mördaren fortfarande sitter inlåst men det finns också spår som leder till Heaven, en ökänd sexklubb i Stockholm.

Detta är den andra boken om Sakka Pienni där hon nu lever som singel igen, separerad från Philip som lämnade henne efter att ha fått reda på att hon varit otrogen.

Sakka brottas fortfarande med sina egna demoner samtidigt som hon försöker förstå andras och få klarhet i alla dessa frågetecken som bara blir fler och fler i den här obehagliga historien om människohandel, makt och mörka drivkrafter hos till synes vanliga normala människor.

The Killer Elite (1975)

 

https://youtu.be/25AnnLkULVc?si=864MteWmwoeW8NAi

Regi: Sam Peckinpah

Manus: Marc Norman & Stirling Silliphant

Efter en roman av Robert Syd Hopkins

Foto: Philip H. Lathrop

Musik: Jerry Fielding

Scenografi: Ted Haworth & Rick Gentz

Kostym: Ray Summers

Producent: Martin Baum & Arthur Lewis

Mike Locken (James Caan) och George Hansen (Robert Duvall) är privata vänner sedan gammalt och även agenter för ComTeg, en privat underrättelsetjänst som hanterar hemliga uppdrag för bland annat CIA.

Under ett rutinuppdrag så förvandlas Hansen till en förrädare då han dödar deras skyddsobjekt och skjuter Locken i knäet och armbågen vilket gör att han hamnar på sjukhus där läkarna efter en komplicerad operation meddelar honom att han aldrig mer kommer att kunna använda benet och armen ordentligt.

Lockens chef Cap Collis (Arthur Hill) pensionerar honom men Locken vägrar att ge upp och efter flera månaders rehabilitering och kampsportsträning tillsammans med sjuksköterskan Amy (Kate Heflin) som han också inleder ett förhållande med så har han bara som mål att få hämnas på Hansen.

CIA tjänstemannen O'Leary (Tom Clancy) anlitar Locken för att skydda den Taiwanesiska politikern Yuen Chung (Mako) och samlar ihop sina gamla vapendragare Jerome (Bo Hopkins) och Mac (Burt Young) samtidigt som Hansen fått i uppdrag att mörda just Yuen av deras gamla chef Collis.

Som vanligt när det handlar om en film signerad Sam Peckinpah så sker en explosion i samma sekund som hans namn dyker upp i förtexterna. Tyvärr så är det bland det häftigaste som sker i den här ganska trötta och väldigt ojämna filmatiseringen av Robert Syd Hopkins bok Monkey in The Middle. James Caan är väldigt bra som agenten Mike Locken men det känns som om han hela tiden arbetar i motvind med en regissör som inte riktigt vet hur han ska lägga upp scenerierna och där han av någon underlig anledning blandat in en massa fajtingscener med ninjor som han inte riktigt klarar av att utföra på ett bra sätt.

Det är dom goda skådespelarna James Caan, Robert Duvall, Burt Young och Bo Hopkins, musiken av Jerry Fielding samt en komisk scen (ovanligt för Peckinpah) med en MC polis och en bilbomb som ändå gör att filmen fungerar sisådär.