Historien kretsar kring dom sex ungdomsbrottslingarna Nisse, Jingis, Erik, Fisken, Slaktarn och Pyret som alla ingår i ett socialt experiment där dom tillsammans med handledaren Krister bor i en förfallen våning kallad Pensionatet Sakligheten där tanken är att dom ska utvecklas under fri fostran.
Den här filmen blev väldigt uppmärksammad när den kom och släpptes först efter att regissören Vilgot Sjöman klippt ner den med några scener med sexuella inslag, i Norge så fick den inte visas förrän på 1970-talet. Den här filmen är intressantare än bra, den är ju nyskapande på många sätt och känns i vissa delar rätt obehaglig även idag, 54 år senare. Skådespeleriet och fotot synkas bra med varandra och ger filmen en dokumentär touch som ju Vilgot Sjöman ju tog med sig när han senare gjorde "Jag är Nyfiken-filmerna".
Den här boken kom som en liten jubileumsutgåva 2018 eftersom familjen Bernadotte dåsuttit på den svenska tronen i 200 år. Författaren Herman Lindqvist kan ju det här med svenska kungar och drottningar väldigt bra och han är ju dessutom en duktig och medryckande berättare och den här berättelsen om familjen Bernadotte är intressant, rolig och fascinerande men tyvärr så blir det lite mycket av Herman Lindqvist själv under den senare delen av boken. Han är ju personlig vän med dagens kungafamilj och det får vi ju som läsare veta på var och varannan sida och det är ju också i slutet på boken som han verkar mer engagerad i berättandet och det handlar väl helt enkelt om att han personligen suttit och hört familjen berätta dessa historier och inte behövt ha suttit dagar på biblioteket med näsan i en oändlig samling dokument. Sen så har han ju tidigare skrivit så pass mycket om våra regenter så han kan ju ta en hel del information från sina egna böcker och därmed ta en genväg i skrivandet.
En rolig och intressant bok för den som kanske inte läst alltför mycket historia tidigare är det i alla fall.
Från att Martin Beck och hans grupp fått ta hand om internationell terrorism och en massmördare i dom två tidigare filmerna så är den här historien mer åt ett "Morden i Midsummer" i storstan. Jag vet inte om det beror på att författarparet Cilla & Rolf Börjlind som ju skrivit manuset till en mängd Beck-filmer här lämnat över skrivmaskinen till Mikael Syrén eller om det beror på att Mårten Klingberg som ju i ett antal avsnitt spelat polisen Nick här har tagit över registolen från Harald Hamrell & Kjell Sundvall.
Vad det än beror på så är det en bra film i deckargenren med ett mordfall som känns realistiskt och aktuellt där en ung kvinna hittas mördad på ett hotell i Stockholm, en kvinna som det visar sig ha umgåtts med en del mindre trevliga människor i samhällets övre klass i och runtomkring krogarna vid Stureplan.
Den här filmen spelades in fem år efter den förra så det är ju en del fler gråare hårstrån på skådespelarna men det gör ju allting bara trovärdigare när dom faktiskt även åldras framför kameran.
I den här endast 48 minuter långa filmen regisserad av Lars Molin så får vi följa bonddottern Märta (Eva Gröndahl) som bor med sin gamla far Johansson (Ingvar Hirdwall) och sköter om familjens gård som är belägen i en liten norrländsk by. Johansson önskar ju inget hellre än att dottern ska hitta en man att gifta sig med som kan hjälpa till med gården när han nu själv börjar bli gammal och trött men det är ju inte så lätt i en liten by där dom trevliga och framförallt snygga karlarna är få om ens det. Men så ändras allting givetvis en dag då den nyinflyttade Sture (Rolf Lassgård) glider in på gårdsplanen för att sälja potatis.
En enastående varm och rolig film där Rolf Lassgård, Eva Gröndahl och Ingvar Hirdwall briljerar framför kameran i sina karaktärer som man helt enkelt inte kan låta bli att älska.
Personligen så önskar jag att historien kunde ha varit lite längre för jag skulle vilja ha mera utav dessa figurer och deras vardagliga liv.
I en sandlåda på en lekpark så hittas en nedgrävd träkista där den kände åklagaren Annika Runfeldt ligger död och det verkar som om hon begravts levande.
Martin Beck och hans grupp misstänker ett MC-gäng eftersom Runfeldt jobbat en tid med ett fall rörande dom men när ledaren för det gänget också hittas död i en kista någon dag senare så ändras spaningsriktningen i fallet. Den här filmen i Beck-serien skiljer sig lite från dom övriga eftersom den är lite rysligare, den innehåller ju den här massmördardetaljen som ju gör det hela lite obehagligt sen så tar det ju en bra stund innan man får koll på anledningen till vad som händer också plus det här att Martin Beck själv får känna på skräcken av att veta att man antagligen strax kommer att dö. Oscar som ju i ett antal filmer nu imponerat sett upp till Gunvald tar i den här historien ett jättekliv upp på modighetsstegen och får spela hjälte vilket han ju är väl värd.
Rikard är 30 år, autistisk och född med en svår fysisk missbildning. Han bor på ett gruppboende, har Boule som sitt allra största intresse. Han är medlem i klubben Tre Kulor och så gott som varje dag är han i klubblokalen med sin bästa vän Roland och spelar. Målet är dom nordiska mästerskapen som snart ska äga rum i Köpenhamn.
Detta är grundstenen i den här fantastiska filmen av Johannes Nyholm, en film som är en blandning av drama, dokumentär och fantasy och som verkligen griper tag i tittaren med ett själsligt hjärngrepp. Nästan alla skådespelare är amatörer och det bidrar till den här nästan dokumentära realistiska känslan som genomsyrar hela historien och sen så är ju Christian Andrén som oigenkännligt sminkad gör karaktären Rikard helt enastående och då säger han egentligen bara ett enda ord i hela filmen, Zughi. Ett ord som vi aldrig får veta vad det betyder men som blir en adrenalinkick mellan Rikard och Roland i deras mål att vinna NM i Boule och dessutom så döper dom ju sin egna nystartade klubb till Zughi också. Rikard som blev separerad från sin mor vid födseln för att hon drabbades av en psykos har aldrig släppt drömmen om att någon gång åter få känna hennes omfamning, psykiskt och fysiskt och vi får även se att även mamman (Anna Bjelkerud) längtar efter sin son trots att hon vet att hon antagligen inte skulle kunna klara av ett möte. I svåra stunder så flyttar Rikard i tankenöver sig själv till sitt alter ego, en jätte som vandrar över landskapet högt över allt ont och gott och där han allt som oftast beger sig till Norrlands oändliga fjällvidder.
En fantastiskt gripande film med mycket humor och kärlek, vänskap och utanförskap, drömmar och tragik och som sagt med en enastående Christian Andrén i rollen som Rikard och Johan Kylén som hans bäste vän Roland och dessutom strålande musik av Björn Olsson.
En kvinna hittas död och bränd i en tunnel i Stockholm. Säpo tar tag i fallet eftersom det visar sig att den döde är efterlyst internationellt av MI6. Säpo vill dessutom ha tag i Gunvald Larsson som verkar ha någonting med kvinnan att göra.
I den här filmen så står Martin Beck lite i bakgrunden och det är Gunvald som är historiens huvudperson, han får visa upp sina nästan superhjältekunskaper när det gäller att köra bil genom ett trafiktätt Stockholm i 180 utan att skada vare sig själv, eller någon annan. Beck går mest omkring och snorar med rynkad panna och är förbannad på Gunvald för att han inte kan lyda order någon endaste gång och så blir det ju givetvis ett besök på balkongen för en stänkare med grannen, fattas bara annat. Gunvald får ju i denna film också veta någonting som kommer att förändra hans liv för alltid. Den här historien skiljer sig från dom övriga i filmserien på så sätt att den är mera internationell, det är lite Johan Falk över den och jag tycker att regissören Harald Hamrell lyckats riktigt bra med det, det känns som om Beck här fått en liten ansiktslyftning trots att slutet kanske inte riktigt håller måttet och att dom här miljömedvetna terroristerna känns lite väl töntiga. Det är spännande, snyggt och välspelat.
