12 Rounds 2 - Reloaded (2013)

Ambulanssjukvårdaren Nick Malloy (Randy Orton) och hans partner åker iväg på ett till synes vanligt rutinuppdrag.

Dom har dock lurats in i ett bakhåll där Nicks partner dödas och där han själv helt plötsligt befinner sig mitt inne i en katt och råttalek där han och andras liv står på spel.

En helt okey actionfilm där den före detta brottaren Randy Orton spelar huvudrollen som den muskulöse trygge sjukvårdaren Nick Malloy.

Han gör väl det han ska och så mycket han mäktar med, actionscenerna är rätt sjysst filmade, det är rätt spännande till och från och manuset är inte så pjåkigt med den här twisten om en gammal händelse som har stor betydelse för vad som sker nu.

Hyfsad underhållningsaction för stunden.

The Host (2013)

I en inte alltför avlägsen framtid så har utomjordingar tagit över vår planet.

Dom har till synes skapat en perfekt värld av vår problemfyllda glob utan krig, miljöförstöringar eller andra fel.

Tittar man lite närmare så är det dock inte så glatt ändå, dessa aliens i perfekt skurna och designade kläder har tagit över människornas själar och styr dom med järnhand.

När det kommer till Melanie Stryder (Saoirse Ronan) så lyckas dom dock inte radera allt och hon lyckas fly ut i öknen till ett gömställe där en samling människor skapat ett hemligt samhälle under ledning av Jeb (William Hurt).

Stephenie Meyers som skrev dom otroligt populära Twilight böckerna ligger bakom denna postapokalyptiska historia där hon då bytt ut vampyrerna mot vackra unga utomjordingar som ser ut ungefär som barbiedockor i vita Armanikostymer.

Det är snyggt och stilfullt men så utomordentligt tråkigt och stelt. Skådespelarna verkar ha tankarna på helt andra håll och till och med en sådan rutinerad räv som William Hurt verkar gå på tomgång.

Näe, detta var inte underhållning för mig.

http://youtu.be/SRKjf8b4f2E

Jack The Giant Slayer (2013)

Den fattige bondpojken Jack (Nicholas Hoult) och Prinsessan Isabelle (Eleanor Tomlinson) lever i två helt olika världar men dom har en sak gemensamt och det är fascinationen av den gamla sagan om dom magiska bönorna och jättarnas land som ska finnas ovan molnen.

På grund av att prinsessan ska bli bortgift med den onde Roderick (Stanley Tucci) och Jack samtidigt får ett par mystiska bönor av en munk så korsas deras vägar och ett fantastiskt äventyr tar vid.

Den här filmen blev en ekonomisk flopp på biograferna men jag hoppas att nya fantasyälskare hittar den för det är den värd.

Det är ett enastående visuellt äventyr och den har allt man kan önska av en maffig fantasy historia.

Den arme bondpojken som blir kär i prinsessan som är bortlovad med en av Kungens onda män, jättar som äter människor, ädla riddare i skinande rustningar och storslagna scenerier.

Det är magnifik underhållning trots att Nicholas Hoult och Eleanor Tomlinson är lite stela i huvudrollerna.

Stanley Tucci däremot är strålande som den falske Roderick och likaså Evan McGregor som helylleriddaren Elmont.

Underhållande, fantasifull, spännande, storslagen och riktigt snyggt filmad historia.

The Incredible Burt Wonderstone (2013)

https://youtu.be/kn1wR1V9dqs?si=9S7CzD5K5yrV_vpJ

Magikern Burt Wonderstone (Steve Carell) och hans partner Anton Marvelton (Steve Buscemi) har trollat ihop ända sen barnsben och har nu haft en show i Las Vegas under många år.

Deras uppträdande går dock nu mest på rutin och likaså deras vänskap och när den galne magikern Steve Gray (Jim Carrey) dyker upp i stan med en samling bisarra nummer så ser Burt och Anton sin publik sakteliga försvinna.

Detta är egentligen en perfekt film, det är en samling enastående skådespelare, det är snyggt fotat och manuset är det heller inget fel på men tyvärr så blir det nästan för bra, lite tråkigt.

Historien lyfter aldrig riktigt och det blir inte mer än en trevlig filmupplevelse.

Några sekvenser är enastående roliga men följs genast upp av några mindre bra, det känns inte som om regissören Don Scardino vågat ta ut svängarna ordentligt utan hela tiden bromsat sig själv för att det inte ska bli för mycket.

Synd för filmen för slutresultatet är lite för lite av allting så i slutändan så blev det bara trevligt.

För Några Få Dollar Mer (1965)

Original titel: Per Qualche Dollaro in Piu

Två prisjägare är ute efter bankrånaren och mördaren Indio (Gian Maria Volonte).

Monco (Clint Eastwood är ute efter den enorma prissumman men Överste Mortimer (Lee Van Cleef) har personliga skäl till jakten på honom.

Dom två, till en början bittra rivalerna upptäcker dock efter ett tag att ett samarbete skulle löna sig och utvecklar en form av arbetsmässig vänskap i denna människojakt.

Det är det här samspelet mellan Eastwood och Van Cleef som är själva stommen i filmen och som hela tiden för historien framåt.

Gian Maria Volonte gör karaktären Indio mycket bra och hela den här filmen är faktiskt på alla plan snäppet bättre än "För En Handfull Dollar" som kommit året innan.

Historien mer genomarbetad, fotot strålande och det är mycket mer påkostat.

Grymt bra westernunderhållning.

Krigets Unga Hjärtan - Säsong 1 (2013)

Original titel: Unsere Mütter Unsere Väter

https://youtu.be/TmyGPX23px4?si=pMv8X-WPXhAT-6kv

Året är 1941 och andra världskriget rasar i Europa. 

Fem tyska unga vänner träffas på ett ölcafé i Berlin, dom är alla övertygade om att kriget kommer att vara över nästa jul och bestämmer att dom alla ska träffas då på samma plats vad som än händer.

Ödet har dock andra planer för dom fem.

Denna miniserie i tre delar var en av dom absoluta höjdpunkterna i TV under året 2013.

Det är en av dom första gångerna som man får följa kriget ur Tysk synvinkel och även om filmmakarna har tagit till lite Hollywoodknep så köper man som åskådare det för att det är så enormt välgjort.

Det är rått och osminkat in i varje detalj, skådespelarna är utmärkta i sina karaktärer och fotot är imponerande och kan man stå ut med att dom fem huvudpersonerna trots sina fel och brister ändå ibland faller in i den där helyllemallen så har man 4½ timmar av intensiv dramatik framför sig.

Dark Skies (2013)

https://youtu.be/K8iLp1xQtPQ?si=Ud1zKgbez3x04T4q

I en Amerikansk förortsidyll så bor familjen Barrett och förutom en ansträngd ekonomisk situation så lever dom ett till synes behagligt liv.

Det börjar dock hända konstiga saker i huset på nätterna,

möbler och annan inredning flyttas och underliga ljud hörs.

Givetvis så är det barnen i familjen som får skulden men dom vet ju självklart inte vad deras föräldrar pratar om och dessutom så börjar minstingen i familjen tala om en mystisk låtsasvän.

Denna inledning låter ju som tagen från ett otal filmer som man sett genom åren och jag tänkte också lite så efter dom första tjugo minuterna.

Suck! Ännu en historia om en alldaglig familj som får besök av onda andar.

Men icke då..

Håll ut, det blir bättre och det blir inte alls som man tror, det är nämligen inga gamla döingar eller demoner som far omkring i huset på nätterna och möblerar om.

Dessa besökare är något helt annat.

Denna lilla vändning i historien gör ju att den här filmen som först verkade bli rätt tråkig blir rätt intressant ändå.

Skådespelarna är riktigt bra och man får lära känna karaktärerna ordentligt innan det börjar hända alltför mycket underligheter.

Kompositören Joseph Bishara som gjort mycket musik till ruskiga filmer har även här knypplat ihop en rätt intensivt läskig ljudmatta som gör att stämningen blir lite tätare än den egentligen är.

Det är inte speciellt mycket effekter och våldet lyser med sin frånvaro, här är det människorna och stämningen som ligger i fokus och regissören och manusförfattaren Scott Stewart har lyckats riktigt bra med det.