tisdag 13 januari 2026

Skördebarn av Hans Rosenfeldt (2025)

 



Efter att Hanna Wester återvänder till jobbet som polis efter att ha varit sjukskriven nästan ett år efter att hennes man Thomas skjutits ihjäl av den ryska yrkesmördaren Katja så blir hon så gott som direkt indragen i ett fall där ett spädbarn hittats död på den gamla kolerakyrkogården i Salmis utanför Haparanda.
Vem är mamman och vart har hon tagit vägen?

En känd svensk politiker och hans fru som i många år försökt bli föräldrar har nu i desperation anlitat en ljusskygg grupp som garanterar ett nyfött barn som inte kan spåras.

Katja återvänder från Ryssland till Haparanda för att hitta två höggravida kvinnor som är på rymmen från den så kallade Gården.

Alla dessa händelser binds ihop till en mörk berättelse som inkluderar människohandel och en surrogatindustri i norra Sverige och där polisen Hanna Wester återigen får brottas med funderingarna kring sin egna dotter som försvunnit spårlöst många år tidigare och som om inte allt detta räckte så har hennes far som hon har ett komplicerat förhållande till bestämt sig för att göra sig av med Hannas arv efter sin mor.

Uppföljaren till Vargasommar är spännande och tät med en massa intressanta karaktärer, allt ihopsatt av en av våra bästa berättare.




Fartblinda - Säsong 3 (2025)

 


Production Design: Elin Peedu
Producent: Jan Marnell & Helena Franck


I den här tredje säsongen om journalisten Bea Farkas (Julia Ragnarsson) så har konceptet ändrats från att röra sig om ett uppdrag till att här vara tre berättelser fördelat på 6 avsnitt.
Den unga Karim (Maxwell Cunningham) kommer till Dagbladet och chefredaktör Anders Rapp (Johan H:son Kjellgren) sätter honom direkt att jobba tillsammans med Bea som motvilligt tar sig an honom.

Ett korrumperat telecom företag med internationella uppdrag, en konsultfirma som suger ut så mycket pengar det bara går ur den svenska sjukvården och så ett fall med en ljusskygg byggfirma som håller på att bli en personlig katastrof för både Bea och Karim.

Bra och spännande historier med en hel del bra skådespelare i mindre och större karaktärer sen så tyckte jag rätt bra om det här med tre olika historier men ändå med vissa detaljer som gick igenom i alla tre, det höll uppe tempot på ett bra sätt.




måndag 12 januari 2026

The Ritual (2017)

 



Manus: Joe Barton
Efter en bok av Adam Nevill
Musik: Ben Lovett
Production Design: Adrian Curelea


Om man funderar på att vandra i dom svenska fjällen så ska man definitivt inte titta på den här filmen.

På en pub så sitter dom fem vännerna Phil (Arsher Ali), Dom (Sam Troughton), Hutch (Robert James-Collier), Luke (Rafe Spall) och Rob (Paul Reid) och gör upp planer för den kommande sommaren.
Rob föreslår en vandring i dom svenska fjällen men får avslag direkt, Las Vegas är ett förslag som verkar mer populärt.
Efteråt så stannar Luke och Rob till vid en affär för att köpa en flaska vodka samtidigt som butiken rånas varav Rob dödas av en av busarna.

6 månader senare så har gänget samlats i norra Sverige för att ära sin bortgångne kamrat Rob och göra ett par dagars fjällvandring utmed Kungsleden.
Efter ett tag så skadar Dom sitt knä och Hutch föreslår då att dom ska lämna fjällområdet och ta en genväg genom skogen istället.
Väl nere i den mörka skogen så hittar dom snart en upphängd älg där inälvorna plockats ut och dessutom ett antal mystiska symboler inristade på träden runtomkring.
Under ett skyfall senare så söker dom skydd i en övergiven stuga och därinne hittar dom likadana symboler som tidigare samt en docka i mänsklig storlek gjord av grenar och kvistar med horn som händer men utan huvud. Nerverna på dom fyra börjar bli mer och mer spända, irritationen växer och det är ingen positiv stämning när dom lägger sig för att sova i stugan.

Alla som varit uppe i den svenska fjällvärlden under sommaren vet att det är ljust 24 timmar om dygnet, dom brittiska filmmakarna kanske inte tänkte på detta när dom lade inspelningsplatsen till Karpaterna i Rumänien för här är det mörkt till kolsvart så gott som hela tiden.
Men om man bortser från den detaljen så är det en rätt obehaglig historia och fotot är läskigt stämningsfullt. Det är vått och kallt, mörkt och rått och som tittare så känner man sig nästan lika utlämnad som dom fyra vandrande polarna vars vänskap verkligen sätts på prov utmed denna mardrömslika semester.

Vad och vilka är det som lurar därute i den svenska norrländska skogen och man får väl inte ett riktigt klart svar på detta utan filmen lämnar en del frågetecken som jag gärna skulle vilja veta lite mer av.

Spännande och obehagligt är det i alla fall.







Novocaine (2025)

 



Production Design: Kara Lindstrom
Klippning: Christian Wagner



Nathan Caine (Jack Quaid) arbetar som bitädande chef på en bank och han har en förmåga eller kanske mera en förbannelse. Han kan inte känns smärta. Detta har gjort att han isolerat sig från omvärlden och rör sig egentligen enbart utomhus när han ska till och från jobbet.
Han har klätt in alla vassa kanter i lägenheten, äter nästan bara flytande mat eftersom han är rädd att bita av sig tungan och den enda person han har kontakt med är Roscoe (Jacob Batalon) som han aldrig träffat men som han spelar med på nätet.

En kväll så är han för första gången på en dejt med sin kollega Sherry Margrave (Amber Midthunder) och det slutar med att dom hamnar i säng vilket för med sig att Nathan blir dödligt förälskad.
Dagen efter på jobbet, precis när Nathan har tagit mod till sig och ska prata med Sherry så rusar ett gäng rånare utklädda till tomtar in i lokalen.
Dom skjuter Nathans chef eftersom han vägrar att öppna valvet och tar Sherry som gisslan vilket gör att Nathan avslöjar koden.

Under det kaoset som följer när polisen anländer så skjuter rånarna vilt omkring sig, tar med sig Sherry och flyr i två bilar.
Nathan reagerar utan att tänka, stjäl en av polisbilarna utanför och förföljer rånarna.

Detta är en rolig idé och det skulle kunnas göras hur mycket som helst med en person med sjukdomen CIPA som Nathan Caine i filmen lider av men det slarvas bort lite tyvärr. Det är en blandning av humor och action men våldet är så rått och blodigt att man nästan sätter dom roliga sekvenserna i halsen. Jag kan tänka mig, eftersom det handlar om två regissörer att den ena har haft hand om dom roliga bitarna och den andra koncentrerat sig på actiondelen.

Jack Quaid är bra och passar alldeles utmärkt i sin karaktär men det är lite för rörigt runtomkring honom och filmskaparna skulle nog ha bestämt sig innan om att antingen göra en komedi eller en ren actionfilm.










Bio min Bio

 

Jag vill här rekommendera en fantastiskt intressant och rolig filmpodd som drivs av Edward af Sillén och Anders Jansson där dom på ett avslappnat, roligt, varmt, nördigt och kunnigt sätt tar upp filmer på bio och filmer på diverse streamingkanaler.

Varje fredag så släpps ett nytt avsnitt och däremellan kan det också komma en hel del specialavsnitt.

Podden kanske finns på olika ställen men jag hämtar den på https://poddtoppen.se/



lördag 10 januari 2026

The Running Man (1987)

 



Efter en bok av Stephen King
Production Design: Ron Cobb & Jack T. Collis
Producent: George Linder & Tim Zinneman


Det känns lite konstigt att se den här filmen nu 2025 när det är en historia som utspelas i framtiden, år 2017.
Men det får man ta eftersom den ändå gjordes 1987.

Arnold Schwarzenegger spelar polisen Ben Richards som efter att ha vägrat döda oskyldiga kvinnor och barn under en raid mot en folksamling hamnat i fängelse. Han lyckas dock rymma efter ett tag tillsammans med medfångarna Laughlin (Yaphet Kotto) och dataexperten Weiss (Marvin J. McIntyre).

Det överlägset populäraste TV programmet i landet vid den här tiden är en show som heter The Running Man och som leds av den karismatiska Damon Killian (Richard Dawson). Interner får här en chans att bli frisläppta om dom klarar sig levande i programmet där dom släpps ut men jagas av ett antal gladiatorliknande busar med allehanda underliga vapen.
När våra rymmare blir tagna så placeras dom tillsammans med den unga Amber (Maria Conchita Alonso) som Ben stött på under sin flykt på bästa sändningstid i TV-showen och nu handlar allt om att leva eller dö.

Den här filmen har ett för den tiden nytt och ganska kritiskt sett att se på TV och media där det gäller att sälja och chockera för att få så många tittare som möjligt och det kom ju en hel del andra filmer efter denna med liknande innehåll. Tyvärr så är skådespelarna här riktigt usla och räddningen är väl att den ändå är gjord med glimten i ögat, Arnold slänger ur sig ett antal giftiga kommentarer med cigarren i mungipan och bara det att han springer omkring i en dräkt som gör att man tänker på skridskoåkare roar ju en del.








fredag 9 januari 2026

Last Man Down (2021)

 



Regi: Fansu Njie
Producent: Fansu Njie & Daniel Stisen


Någon gång i framtiden så har ett virus slagit den största delen av befolkningen i Europa och det har gått så långt att regeringsstyrkor helt enkelt avrättar dom som är smittade.
John Wood (Daniel Stisen) vars fru dödades av den brutale befälhavaren Stone (Daniel Nehme) har flytt civilisationen och lever nu som en enstöring långt ute i ödemarken där han lever på fiske och jakt.
Den unga Maria Johnson (Olga Kent) visar sig vara immun mot viruset och nu vill regeringar åt hennes blod men hon har andra tankar, flyr och råkar av en händelse hamna vid den stuga där John bor.

En historia man tycker att man sett och hört många gånger förut med det där viruset och så den där bittra Rambotypen som inte vill ha med människor och deras problem att göra men som ändå tvingas att ta till vapen, något som han då givetvis har så det räcker i sin lilla stuga. 

Skådespelarna är riktigt usla och dom scener med Daniel Stisen som spelar John Wood går mest ut på att visa hans imponerande muskelmassa medan hans dialog mest handlar om: Öhh, Ahh, Ohh.

Näe, den här filmen hade kanske kunna fått 1 Ölsejdel i betyg om den hade gjorts med glimten i ögat men när filmskaparna verkar ha tagit detta på fullaste allvar och inte har dom kunskaper som då krävs, ja då blir det bara dåligt.





Sayen: The Huntress (2024)

  https://youtu.be/_fUUSDUFF5s?si=vto8QLJOPtIdVWld Regi: Alexander Witt Manus: Diego Ayala, Loreto Caro-Valdéz, Camila Jorguiera Stagno, Pat...