Daredevil - Säsong 2 (2016)

 

https://youtu.be/nLS3ejfv-tI?si=lFMywkZm0e7nc0H4

Regi: Phil Abraham, Stephen Surjik, Peter Hoar, Ken Girotti,

Euros Lyn, Andy Goddard, Floria Sigismondi & Michael Uppendahl

Manus: Luke Kalteux, Whit Anderson, Sneha Koorse, Douglas Petrie,

Marco Ramirez, Lauren Schmidt Hissrich, Mark Verheiden & John C. Kelley

Foto: Martin Ahlgren & Petr Hlinomaz

Production Design: Scott P. Murphy

Musik: John Paesano

Producent: Kati Johnston, Sonay Hoffman & Evan Perazzo

Advokatbyrån Nelson & Murdock lever nu på konstgjord andning, mest på grund av att Matt (Charlie Cox) som ju också är brottsbekämparen Daredevil på nätterna inte har tid att lägga ner tid på byrån under dagtid. Foggy (Elden Henson) vet varför men Karen (Deborah Ann Woll) är frustrerad eftersom hon inte har en aning om Matts andra identitet, dessutom börjar hon få starka känslor för honom.

Wilson Fisk (Vincent D'Onofrio) sitter nu inlåst men det är han som styr och ställer i fängelset och har ett finger med i spelet även utanför murarna.

En man kallad The Punisher (Jon Bernthal) har dykt upp i området Hell's Kitchen och han har som mål att utrota dom kriminella gäng som styr där och till skillnad från Daredevil som ändå är en human själ så lämnar The Punisher bara blodiga spår och död efter sig.

Den mystiska och ytterst hemliga kriminella organisationen Handen börjar att ta över mer och mer i staden samtidigt som Matt får ett oväntat besök av en kvinna från sitt förflutna. Elektra (Elodie Yung) har precis som Matt uppfostrats av Stick (Scott Glenn) och är nu på jakt efter Nobu (Peter Shinkoda) som misstänks vara den som styr Handen men även Stick dyker upp igen med målet att ta livet av Elektra.

I allt detta våldsamma kaos så försöker Foggy och Karen och även sjuksköterskan Claire (Rosario Dawson) att hålla ihop dom rester som Daredevil och The Punisher lämnar efter sig.

Det är en mängd olika lösa trådar som ska fästas ihop i denna säsong och det är till och från svårt att hålla koll på allt som händer. Daredevil som fortfarande försöker att vara en så god brottsbekämpare som möjligt och låta bli att ha ihjäl folk får svårare och svårare med just detta. Jag har aldrig varit med om en superhjälte som fått så mycket stryk som Daredevil, han måste nästan ensam se till att dom företag som gör plåster och bandage i staden går med vinst.

Den här säsongen är lite trögstartad men när den väl kommer igång efter några avsnitt så är det fullt jädrans ös. Skådespelarna känns mer bekväma här i sina karaktärer, det är spännande och till och från riktigt våldsamt och blodigt speciellt när The Punisher går fram som en stridsvagn på uppåttjack. 

Tomten är Far till alla Barnen (1999)

 

https://youtu.be/fdF1M7hJbVA?si=Ucfu3ehTi_jz-6-I

Regi: Kjell Sundvall

Manus: Monika Rolfner, Harald Hamrell & Eva Callenbo

Foto: John Christian Rosenlund

Production Design: Lasse Westfelt

Musik: Bent Åserud & Geir Böhren

Producent: Lars Blomgren & Börje Hansson

Det ska firas Jul hemma hos Sara (Katarina Ewerlöf) och Janne (Peter Haber) och den här helgen så har Sara bjudit in sina fyra ex med respektive för att alla barnen ska få umgås med alla sina mammor och pappor. Janne är väl inte överlycklig över detta men accepterar ändå denna idé.

Under middagen så avslöjar Sara plötsligt att hon är gravid vilket ställer till det ordentligt eftersom Janne i hemlighet har steriliserat sig.

En enastående dramakomedi under en Julafton där förvecklingarna staplas på varandra, familjehemligheter avslöjas, svek och lögner i samma mängd som mat och dricka på det överfulla Julbordet.

Fantastiska skådespelare i en av dom roligaste svenska filmer som gjorts. 

Columbo - A Matter of Honor (1976)

 

Regi: Ted Post

Manus: Brad Radnitz

Foto: Gabriel Torres

Production Design: Rafael Suárez

Musik: Bernardo Segall

Producent: Everett Chambers

Den unge matadoren Curro Rangel (A. Martinez) vaknar upp på ett sjukhus i Mexiko efter att ha blivit svårt skadad av den i landet kända tjuren Marinaro dagen innan.

På ranchen där allt hände så ger den äldre legendariska matadoren Luis Montoya (Ricardo Montalban) sin personal ledigt och kallar till sig sin mångårige assistent tillika Curros far Hector (Robert Carricart). Han säger att han nu kommer att avliva tjuren eftersom han är säker på att Curro ånyo kommer att utmana honom när han kommer ut från sjukhuset och att han behöver Hectors hjälp till detta.

Hector verkar inte vilja göra detta men går motvilligt med att hjälpa till.

Kommissarie Columbo (Peter Falk) är på semester i Mexiko med sin fru (som man givetvis även denna gång aldrig får se) när han råkar krocka med en annan bil. Polisen blir inblandad och innan Columbo hinner blinka så är hans bil beslagtagen. Polischefen Emilio Sanchez (Pedro Armendáriz Jr.) kommer till platsen och Columbo är säker på att han nu kommer att få följa med till stationen men Sanchez är bara glad att få träffa den berömda kommissarien från Los Angeles.

Sanchez frågar om inte Columbo vill följa med till The Montoya Ranch där precis den äldre Hector Rangel hittats död i tjurfäktningsarenan för att ge sin syn på saken.

Columbo vill helst bara ha tillbaka sin bil, hämta sin fru och återvända till USA men hans nyfikenhet håller honom kvar ett tag till, det kostar ju ingenting att ta en titt dessutom har Sanchez också lovat att påskynda återlämnandet av kommissariens bil om han vill assistera i detta fall.

Den här filmens positiva delar är tre, Ricardo Montalban är riktigt bra som den slipsstyve och stolta matadoren Luis Montoya men det är samspelet mellan Peter Falk och Pedro Arméndariz Jr. som spelar polischefen Sanchez som är drivet här och som för historien framåt och det är tur det för manuset är filmens svaghet och något som tyvärr inte håller måttet.

Det här är tredje gången som Columbo får lösa ett fall utanför Amerikas gränser och nog första gången som han har en sådan hjärtlig relation med en annan polis som här. Med full respekt för sin kollega så delar han med sig tidigt av sina misstankar om vem som är mördaren trots att den misstänkte är en legend i hemlandet och en man med mäktiga kontakter.

Det märks att denna film är inspelad innan det globala motståndet mot tjurfäktningar vuxit ordentligt för här pratas det fortfarande om stolta matadorer som ärofyllt nedkämpar kraftfulla tjurar där tjurfäktning också omnämns som sport och Columbo visar heller inga som helst tendenser om att ogilla företeelsen. Lika tråkigt är det att se dom stereotypa mexikanare som visas här, är det inte tequilafyllerister så är det trumpetande musiker eller bedragare.

Njae, förutom dom tre skådespelare jag nämnt så är denna film inte så bra och motivet till mordet ställer jag mig ocks¨frågande till.

Vi Kommer i Fred (2025)

 

https://youtu.be/_CNZN1MzLhw?si=qEKZYvQTkOGjNy3a

Regi: Mani Maserrat-Agah & Jens Jonsson

Manus: Lars Lundström

Foto: Joesphine Owe & John Strand

Production Design: Ulrika von Vegesack

Musik: Raf Keunen

Producent: Piodor Gustafsson

Jag uppskattar verkligen intentionen att göra en sci-fi/thriller för vi är ju verkligen inte bortskämda med svenska produktioner i den genren och den här serien inleds också väldigt lovande med en hel del coola visuella effekter och en sån där mystisk "vafanärdetsomhänderspänning".

Ett enormt föremål, likt en manet hovrar plötsligt en dag över Stockholm och hela världens blickar är på några minuter riktade mot vår huvudstad. Att detta är något som kommit från yttre rymden slår statsministern Moa Halmgren (Agnes Rase) och hennes ledningsgrupp fast ganska snabbt men vad det kan vara och vad som ska göras härnäst har dom i sann politisk anda inte en aning om.

Statsministern vill vänta in i det längsta med att agera för att få vetskap vad dessa besökare är för några, vad dom vill och kommer ifrån medan ministern Petra Vigh (Suzanne Reuter) vill ta till vapen genast och förgöra dom.

Efter en del krokiga vägar och oändliga möten så blir biologen och mykologen Zandra (Evin Ahmad) och Elias Charbel (Fares Fares) från Myndigheten för Civilt Försvar inblandade och då börjar det hända saker och en kontakt med besökarna sker.

Visst har filmskaparna här hämtat inspiration från ett antal amerikanska filmer i den här genren såsom ET, Närkontakt av Tredje Graden och Independence Day och det gör väl ingenting om man plockar idéer både här och där ifrån om man gör det bra men som jag sa i början av denna recension så fungerar det bara bra i början sen så tappas det mesta av regi, foto och klippning tills det bara återstår en fånig soppa av någonting som doftade bra mycket bättre än det smakade.

Skådespelarna gör väl det dom ska men dom får ju tyvärr jobba i rätt hård motvind i en historia där koncentrationen inte bara handlar om dessa utomjordningar utan även en politisk skandal som hotar statsministern och hennes närmaste och så även en pappa-son relation som eskalerar när YouTube influencers tar över uppfostran av en vilsen tonåring.

Det verkar också som om man fått spara in på pengar för det som såg rätt påkostat ut till en början ser ganska billigt ut i slutet.

Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton (1975)

 

Regi: Per Åhlin

Manus: Tage Danielsson

Foto: Pelle Svensson

Musik: Gunnar Svensson

Tage Danielsson skrev berättelsen som sen tecknaren och animatören Per Åhlin överförde till film som blev en helt fantastisk tidlös saga som det är omöjligt att inte älska.

Den unge Karl-Bertil (Per Andrén) drömmer om att vara som sin idol Robin Hood som stjäl från dom rika och ger till dom fattiga och eftersom han jobbar extra på posten under Julhelgen så bestämmer han sig för att förverkliga sin dröm.

Han lånar sin far Tykos (Toivo Pavlo) taxeringskalender för att kunna se vad folk i staden tjänar och så spar han dom paket som ska till samhällets överklass och låter resten gå i dom vanliga postsorteringssäckarna.

Hans far blir rosenrasande när han får veta att hans son tagit Julklappar från rika i staden och gett till dom fattiga och hans ömma mor (Marianne Stjernqvist) vet inte vad hon ska ta sig till medan dom fattiga ser Karl-Bertil som en Julens gode fe.

Tage Danielsson berättar själv här sin historia och han har en fantastisk röst som ingen annan hade kunnat gjort bättre och Per Åhlins enastående animeringar får varje scen bli levande, rolig och gripande om ett ämne som nog aldrig kommer att bli omodernt.

Troll 2 (2025)

 

https://youtu.be/Hzk4ovnGOyw?si=7OvCVnLqWlFWhT5Q

Regi: Roar Uthaug

Manus: Espen Aukan & Roar Uthaug

Foto: Oskar Dahlsbakken

Production Design: Pål PP Bergvik & Koja

Musik: Johannes Ringen

Producent: Espen Horn & Kristian Strand Sinkerud

Ett nytt hot dyker upp när det visar sig att regeringen i hemlighet har sysslat med ett projekt långt ner i berget där dom under ett antal år haft ett jättelikt troll i dvala. Paleontologen Nora Tidemann (Ine Marie Wilmann), statsministerns förre rådgivare Andreas Isaksen (Kim Falck) och Major Kristoffer Holm (Mads Sjögård Pettersen) får nu uppleva hur trollet vaknar till liv och hotar landet och speciellt staden Trondheim som han ämnar jämna med marken.

Nu visar det sig dock att det inte bara är regeringen som haft hemligheter, Nora har också ett troll fast ett snällt sådant som hon besöker till och från och det trollet ber hon nu om hjälp för att hindra det onda trollets framfart.

Om den här historien låter fånig så beror det på att den är det. Filmen är långt ifrån föregångaren vad det gäller manus och framförallt humorn som tyvärr är helt borta i den här andra filmen och det här med att det onda trollet utmanas av det goda trollet blir bara löjligt trots att filmen ändå är snygg och välgjord.

Skådespelarna gör det dom måste men inte mer och det gör att hela produktionen känns rätt menlös.

 

Parterapi i Gagnef (2025)

 

https://youtu.be/sGyASi3w21s?si=ubaqnqkyrw89sqaa

Regi: Lisa James Larsson

Manus: Wilhelm Behrman

Foto: Erik Persson

Production Design: Jovanna Remaeus Jönson

Musik: Edvin Nahlin

Producent: Rachel Bodros Wolgers

Efter en dag av kaos på arbetet så glömmer psykologen Nisse Stenhammar (Joel Spira) en klients sekretessbelagda journaler på bussen vilket för med sig att han förlorar jobbet. Hans far Harald (Gustav Levin) som är en internationellt känd psykolog ser till att han får ett nytt jobb men då måste han flytta till den lilla byn Gagnef i Dalarna.

Nisse och hans fru Ebba (Maia Hansson Bergqvist) som jobbar hemifrån köper ett nedgånget hus strax utanför byn och flyttar upp.

Nisse har precis börjat sitt nya jobb på Vårdcentralen i Gagnef när hans fru meddelar att hon vill skiljas för att hon har blivit kär i mäklaren som sålde huset till dom vilket får Nisses liv att ännu en gång rasa ihop. Med hjälp av sina nya kollegor Marika (Maria Sid), Linn (Elsa Forsberg) och Arash (Ramtin Parvaneh) så försöker han ändå hålla humöret uppe och i samma veva så möter han sin närmaste granne, hantverkaren Micke (Magnus Krepper) som trots att han är en butter och bitter man hjälper Nisse att renovera hela huset och erbjuder dessutom honom att vara inneboende hos honom medan huset fixas.

När Nisse en dag besöker den lokala järnaffären så möter han Rebecca (Josefin Asplund) som han genast får känslor för men allting kompliceras av att just Rebecca och hennes sambo Andreas (Björn Elgerd) bokar tid hos honom för parterapi.

Joel Spira är helt enastående bra som Nisse, som känner sig ensammast i världen med en fru som lämnat honom, en far som inte bryr sig det minsta och en kvinna han älskar men som planerar att gifta sig med en annan. Det är till och från hysteriskt roligt men där det även finns plats för lite drama och där alla skådespelare är riktigt bra.

Roligt, dramatiskt och riktigt jädrans bra i sina mer eller mindre bonniga men varma karaktärer.