Regi: Mårten Klingberg
Manus: Mårten Klingberg & Oskar Söderlund
Foto: Mats Olofsson
Musik: Jean-Paul Wall
Producent: Christer Nilson
Den lilla bruksorten Stenfors är verkligen på dekis. Pappersbruket är nedlagt, folk är arbetslösa och deprimerade och det en gång så stolta fotbollslaget som för 29 år sedan låg i Allsvenskan är nu på väg att åka ur division 6. Trots mörkret på orten så är det just fotbollslaget som håller invånarna samlade där spelarna Anders (Jonas Karlsson) och Kent (Göran Ragnerstam), Tommy (Torkel Petersson), Peter (Björn Bengtsson), Branko (Georgi Staykov) och Fredrik (Mats Blomgren) fortfarande drömmer om framgång.
Den driftiga kommunalrådet Kent har av en händelse lyckats med konststycket att engagera den gamle Liverpoolspelaren Duncan Miller (Brendan Coyle) även om hans bäst-före-datum gick ut för över tio år sedan.
Lagledaren Anders gör nu allt för att rädda laget, den alkoholiserade Millers ära, sitt äktenskap med Åsa (Anja Lundqvist) som också är på väg utför stupkanten och dessutom ett lite problematiskt förhållande med sin pappa Boston (Ingvar Hirdwall).
Fotboll, kärlek, alkoholism, äktenskapsproblem, arbetslöshet, invandringsproblematik och far och son relationer. Det är mycket på en gång i den här dramakomedin och det finns ingredienser så att det nog skulle ha räckt till en serie i runt 8 avsnitt.
Det är en sådan där svensk må-bra-film med helyllekänsla, en historia utan några överraskningar där man vet hur saker och ting kommer att sluta men dramadelen som ändå är allvarlig och ganska mörk fungerar väldigt bra och det beroende mest på att skådespelarna med Jonas Karlsson i spetsen är så förbannat bra och trovärdiga.
Humor och drama i en riktigt bra blandning ihopsatt av regissören och manusförfattaren Mårten Klingberg där man efter filmens slut satt där med ett leende i fejset och det var väl meningen det.



























