Omen III - De Sju Knivarna (1981)

 

https://youtu.be/WoiZD_KxLvk?si=P3AWna45q-RDLNnt

Om del två i den här serien om Damien var en hyfsad fortsättning så är denna film inte i närheten. En ganska intressant inledning dock där en arbetare hittar sju gamla dolkar som han sen pantsätter som sedan hittas och köps av en antikhandlare bara för att sen hamna på en auktion och efter det i händerna på en Abbot i ett Italienskt kloster. Vi får i det ögonblicket som Abboten ber en bön vid dolkarna veta att det är just dessa dolkar som ska användas för att döda Antikrist som vi nu känner som Damien. 

Damien (Sam Neill) är nu en vuxen man, VD för storföretaget Thorn Industries och god vän med Amerikas president (Mason Adams) och med planer på att bli USA:s ambassadör i London. För att ta sig dit han vill så utnyttjar han alla i sin omgivning och här är det bland annat journalisten Kate Reynolds (Lisa Harrow) och hennes son Peter (Barnaby Holm) som hamnar i hans klor.

Efter en rätt intressant början på den här filmen så är det hela rätt tråkigt och till och från riktigt fånigt. Regissören Graham Baker som inte gjort några intressanta filmer varken för eller efter denna lyckas inte att hålla ihop det hela. Det enda som fungerar bra är Sam Neill i huvudrollen som Damien, han gar det den där diaboliska mimiken som passar perfekt i den karaktären. 

Någonstans i Sverige (1974)

 

I den här serien i 7 avsnitt så får vi följa ett gäng killar som när Tyskland går in i Polen 1939 blir inkallade för att bilda ett beredskapskompani för att upprätthålla Sveriges neutralitet. Mannarna leds av Kapten Karl-Gustav Borgman (Ove Tjernberg) med Fänrik Krister Anker (Per Ragnar) och Korpral Hugg (Tommy Johnson) som sina förlängda armar.

I början så blir kompaniet placerade högst upp i Sverige vid den Finska gränsen där dom ska lära sig skjuta, gräva bivacker och åka skidor men vartefter kriget pågår och Tyskarna intar Norge så blir gränsen i Värmland nästa placering.

Det här var ju en otroligt populär serie när jag växte upp på 70-talet där bland annat Janne Carlsson blev Loffe med hela Svenska folket och där en stor del av landets skådespelarelit medverkade. Vi får följa detta kompani ute i fält där dom till största delen har tråkigt och bara väntar på att någonting ska hända, för att sen få komma hem några veckor där många av dom faktiskt saknar sina kamrater och sin lilla förläggning ute på landsbygden.

 

Jan Olof "JOLO" Olsson som skrev historien hymlar verkligen inte om vad han hade för åsikt om Tyskland och Sveriges så kallade neutralitet och dom inkallade mannarna som kanske har lite tveksamheter om allt ändrar på detta när dom blir tvingade att bespisa Tyska soldater och deras officerare som har fri lejd att åka tåg genom Sverige trots att dom intagit våra grannar Norge, Danmark och Finland.

Bra och realistisk serie regisserad av Bengt Lagerkvist som blandar inspelade scener med skådespelare och dokumentära sekvenser från kriget. Hade jag skrivit om denna serie när den kom så hade nog recensionen varit lite bättre men tiden har gnagt på den lite för mycket så till och från så känns den lite tråkig, dialogerna något krystade och vissa scener alldeles för långa.

En rolig detalj är att det inte är svårt att se var Lasse Åberg tagit karaktären Oscar Löfgren i sin film Repmånad ifrån. Janne "Loffe" Carlsson som också spelar den rollen är nästan på pricken densamme som 111:an Olsson som han gör i den här serien.

Knutby: Säsong 2 - Kristi Brud (2024)

 

https://youtu.be/fW0j6IGMjoo?si=I6I6brVPM6s7d7aP

Efter mordet och rättegångarna som följde i dess spår så är det mycket medial fokus på den religiösa sekten i Knutby. Eva (Aliette Opheim) njuter av uppmärksamheten och framställer sig själv som enbart en i församlingen medans psykologen och journalisten Lillemor Lundén (Eva Funck) misstänker att hon är dess egentlige ledare.

Örjan (Alexander Jubell) anländer till Knutby och flyttar inom kort in i det hus där det fruktansvärda mordet skett bara något år tidigare och han avancerar otroligt snabbt i församlingen och är snart Evas allra närmaste man och med hjälp av honom så håller nu Eva församlingsmedlemmarna i ett järnhårt grepp.

En fristående fortsättning på serien Knutby där vi får följa församlingen på den lilla orten där ingen verkar ha tagit det som hänt på allvar och anar att det är någonting mörkt och sjukt som gror bland dom. Den verklige ledaren i sekten visar sig nu ordentligt och håller församlingen på knä med våld och övergrepp. Tvivel börjar att gro bland medlemmarna men mod saknas att stå upp och höja rösterna.

Den här serien, liksom den första säsongen bygger ju på verkliga händelser men namnen på dom inblandade har bytts ut. Nu känns denna detalj ganska onödig eftersom det går lätt att bara googla fram vilka det handlar om men det är väl gjort för att produktionsbolaget ska slippa en massa stämningar kan jag tro.

Det är dramatiskt och väldigt obehagligt, man blir upprörd över att detta faktiskt hänt i modern tid här i Sverige men blir då också påmind om att vi minsann inte är skonade från dessa galna sekter där ledare manipulerar sina medlemmar med att förtrycka dom med fysisk och psykisk misshandel.

Arrangerade äktenskap, otrohet och rent slavarbete är en del av vardagen för Knutbysektens medlemmar och allt sker i enlighet med guds ord och överinseende.

Fångstgropen av Erik Thulin (2024)

 

Östgöten tillika Kriminalkommissarien Edvard Nordenmark har flytt arbetet i Norrköping och flickvännen Amina, bosatt sig tillsammans med sin trogna följeslagare Golden Retrievern Bollan i en liten stuga i Västernorrland där han för tillfället hjälper den lokala polischefen Tora Stålnacke med att lösa diverse enklare uppgifter samt ägnat kvällarna åt självömkan över sin impotens som är ett resultat av den lättare hjärtinfarkt han drabbades av efter det senaste fallet.

När en avliden man hittas i en gammal fångstgrop ute i skogen så blir Edvard ansvarig för fallet men hans chef Tora är väldigt snabb med att lägga händelsen i mappen: olyckor och det verkar inte som om hon vill att Edvard ska rota mer i detta utan låta det bero. Även om Edvards nedre region för tillfället är slapp så är inte hjärnan det och han tänker inte släppa detta som han redan är säker på handlar om mord.

Erik Thulins kanske mest kompakta berättelse hittills och här har han placerat sin enastående karaktär Edvard Nordenmark i ett vintrigt Norrland där han sen omger denne polis med alla klassiska deckardetaljer i typisk engelsk anda.

Det är spännande och klurigt, våldsamt och fantastiskt roligt.

Damien - Omen II (1978)

 

https://youtu.be/57SQ9bDhxDY?si=z2xwVPaJSDFG5sqh

7 år har gått sedan Damiens far försökt att döda honom. Nu bor han hos sin fars bror Richard Thorn (William Holden), hans fru Ann (Lee Grant) och deras son Mark (Lucas Donat). Den nu 13-årige Damien (Jonathan Scott-Taylor) börjar så smått fundera på vem han egentligen är, han känner sig annorlunda än sin halvbror och sina vänner. I samma veva som Damien och Mark börjar på militärakademien så blir Richard kontaktad av Journalisten Joan Hart (Elisabeth Shepherd) som menar på att hon har någonting viktigt att avslöja om Damien. Från denna stund så förändras allting för familjen Thorn och Damien.

Döden blir nu mer och mer närvarande i Damiens omgivning och han börjar förstå vem han är och att det finns människor runtomkring honom som både vill honom väl men också ont.

Den här filmen är bättre som uppföljare till The Omen från 1976 än som en egen skräckfilm. Den är inte dålig på något sätt men den har inte det där extra som behövs för att det ska bli riktigt läskigt sen så har väl tiden gnagt lite väl hårt i kanterna på produktionen också.

Kompositören Jerry Goldsmith som vann en Oscar för musiken till den första filmen har här försökt att upprepa musik i ungefär samma stil men resultatet är långt ifrån lika obehagligt och regissören Don Taylor, hur erfaren han än var vid detta tillfälle hade väl inte riktigt rutin på just skräckfilm.

Liksom i den första filmen så har filmskaparna här valt ett par riktigt rutinerade aktörer som dom två vuxna i Damiens närhet, William Holden, Lee Grant och så Sylvia Sidney som Aunt Marion och resten av skådespelarna sköter sig bra också och Jonathan Scott-Taylor som spelar Damien ser ju verkligen så där obehaglig ut som han också är.

Välgjord diabolisk skräck för stunden, helt okey uppföljare men som inte riktigt håller i alla detaljer.

The Boogeyman (2023)

 

https://youtu.be/cFqCmIU0-_M?si=Y6HOxMaU-wqKmy__

Det finns ett uråldrigt mörker som lever på dom svaga och utsatta och död är det enda spår det lämnar efter sig.

Terapeuten Will Harper (Chris Messina) har precis förlorat sin fru i en bilolycka och nu försöker han och döttrarna Sadie (Sophie Thatcher) och Sawyer (Vivien Lyra Blair) att komma tillbaka på benen igen och leva ett så normalt liv det bara går trots att sorgen ligger tung över deras hem och liv.

Will som har sin mottagning i hemmet får en dag besök av den mystiske Lester Billings (David Dastmalchian) som berättar om sina barns död och på ett sådant sätt att Will får för sig att det är Lester själv som mördat dom. Medan han smiter ut i köket för att ringa polis så går Lester upp på övervåningen där Sadie som hör ett antal underliga ljud strax efteråt hittar honom hängd i garderoben i hennes mors ateljé.

Det är en allt annat än lugn inledning för oss tittare och för familjen Harper som inte bara behöver bearbeta en massa saker efter mammans död utan nu också har ett mystiskt, till synes självmord i deras hem av en för dom helt okänd man att jobba med.

Efter denna händesle så sker en förändring i Harpers hem. Den yngsta dottern Sawyer börjar att höra konstiga ljud och se underliga saker i mörkret medan Will och Sadie menar på att det bara är mardrömmar och fantasier efter allt som hänt men ju längre tiden går så börjar fler och fler oförklarliga detaljer leta sig in i Sadies medvetande som gör att hon till slut beger sig till det hus där Lester Billings förut bott med sin familj.

Regissören Rob Savage och fotografen Eli Born har satt ihop en riktigt obehaglig film där verklighet och fantasi på något sätt går hand i hand och där man som tittare inte riktigt är säker på vad som är vad, inte ens när filmen är över faktiskt. Utan att avslöja för mycket så finns det ju ett monster med i berättelsen men den varelsen får man inte se så mycket av och det tycker jag filmen tjänar på för det håller den otäcka spänningen vid liv.

Historien som är skriven av Scott Beck, Bryan Woods och Mark Heyman bygger på en kortare berättelse av Stephen King men personligen så har jag inte läst denna och har därför inga jämförelser att komma med. Utan att ha läst originalhistorien så tyckte jag i alla fall att det här var en riktigt bra dramatisk och otäck skräckfilm. Är det ett litet barn som skapat ett monstruöst mörker för att fylla ett tomrum i själen, ett mörker som sen tar sig ut och parasiterar omgivningen i form av ett fysiskt monster eller är det fantasier?

The First Omen (2024)

 

https://youtu.be/lmN1Op8ygno?si=sZXYmQbV91tZvicm

För att kunna ta till sig alla detaljer i den här filmen så ska man nog ha sett filmen The Omen från 1976. Den här historien utspelar sig strax innan den filmens inledning och dom båda berättelserna vävs ihop riktigt bra av regissören och manusförfattaren Arkasha Stevenson som här gör sin långfilmsdebut.

Den unga Margaret som enastående bra spelas av Nell Tiger Free kommer till Rom ledsagad av sin gamle handledare, Kardinal Lawrence (Bill Nighy) för att tjänstgöra i en kyrka tillika kloster som även är en inrättning för ensamma barn. Till en början så verkar allting vara perfekt. Abedissan och dom övriga nunnorna är välkomnande och Margarets rumskompis Luz (Maria Caballero) är en positiv fläkt som gärna går ut och festar på kvällen.

Margaret kommer snart i kontakt med den unga flickan Carlita (Nicole Sorace) som inte är som dom andra barnen, hon anses vara labil och hålls allt som oftas inlåst och när Margaret ställer frågor om henne så är det ingen som egentligen vill säga någonting.

En dag så begår en av nunnorna självmord och samma eftermiddag så blir Margaret kontaktad av en Fader Brennan (Ralph Ineson) som menar på att ondskan håller på att vakna i klostret och att han vill att Margaret ska ta fram gömd information i ett arkiv som kommer att bevisa hans farhågor.

Det är vågat att ge sig på en klassisk skräckfilm även om den här historien utspelar sig innan originalfilmen men det spelar inte så stor roll när det är riktigt bra och det är det verkligen. Historien vandrar till en början på i ett ganska lugnt tempo och som tittare så får vi tid att bekanta oss med alla inblandade innan allt obehagligt börjar hända. Det är riktigt läskigt utan att för den skull innehålla massa specialeffekter och litervis med blod, stämningen är ondskefull så det räcker ändå och på slutet så pusslas denna historia ihop med originalfilmen på ett enastående sätt och dessutom så finns det ju en detalj som bäddar för att det skulle kunna bli en uppföljare på denna.