Komodo vs. Cobra (2005)

 

På en liten ö i Söderhavet så ligger en topphemlig forskningsanläggning som övervakas av den amerikanska militären.

En grupp miljöaktivister har anlitat skepparen Mike A. Stoddard (Michael Paré) för att ta sig till ön men väl på plats så hittar dom anläggningen övergiven och dessutom så verkar det vara någonting ohyggligt som rör sig i djunglerna.

Riktigt dålig film regisserad och skriven av Jim Wynorski där det inte finns någonting att glädjas över förutom kanske effekterna som man faktiskt skrattar rätt gott åt.

Vendetta av Jan Guillou (1991)

 

Som vanligt när det kommer till berättelser av Jan Guillou så är allting skrivet med yttersta noggrannhet in i varje liten detalj. Det spelar ingen roll om Carl Hamilton här ska klättra i berg, dyka, använda vapen eller ta sig fram bland gränderna i någon stad i ett annat land och som läsare så tror man på varje ord.

När posten på UD i Stockholm gås igenom så hittas ett snyggt avkapat finger i ett kuvert. Fingret tillhör en svensk medborgare som en maffiafamilj på Sicilien kidnappat. Fingrets ägare visar sig inte vara den enda som sitter fast hos maffian och nu kontaktas Carl Hamilton för att han ska ta sig ner och med hjälp av diplomati försöka få med sig svenskarna hem.

Det går dock inte som planerat och det som skulle bli en fredlig lösning förvandlas till en våldsam och blodig vendetta.

Spännande och dramatisk historia där vissa stycken har en tendens att bli lite tråkiga.

Ghosts - Säsong 1 (2019)

 

https://youtu.be/5e0nB1mSd9Q?si=hdgAed-e1JPdOyjv

Alison (Charlotte Ritchie) och hennes man Mike (Kiell Smith-Bynoe) letar desperat efter någonstans att bo när hon en dag får ett telefonsamtal från en advokat som meddelar att hon är den enda kvarvarande släktingen till familjen Button och har nu ärvt deras stora slottsliknande hus och tillhörande egendomar ute på landet.

Alison och Mike flyttar in i ett, vad dom tror är ett tomt hus men som bebos av ett gäng spöken som under olika tidsepoker har dött i eller utanför huset och sen av någon anledning blivit kvar.

Alison råkar en dag ut för en olycka, slår i huvudet och hamnar på sjukhus. Vid hemkomsten så har hon helt plötsligt fått förmågan att kunna se dessa spöken vilket förändrar allting både för henne och dessa döingar.

När jag började titta på den här serien så kändes den lite fånig men det gick över väldigt fort och jag hade riktigt roligt åt alla dessa mer eller mindre skruvade karaktärer, både levande och döda.

Den Stora Flykten (1963)

 

https://youtu.be/r9Q_WESQUVw?si=L_VnLS_ufWNelsxC

Handlingen utspelar sig mitt under Andra Världskriget. Tyskarna har byggt ett läger för dom mest rymningsbenägna krigsfångarna och lägerchefen Von Luger (Hannes Messemer) gör det klart för dom nyanlända engelsmännen och amerikanarna att han inte tänker acceptera några som helst rymningsförsök. Det dröjer dock bara några timmar innan dom flesta fångarna ledda av Bartlett (Richard Attenborough) börjar planera att gräva sig ut från lägret.

Den här filmen regisserad av John Sturges bygger på den verkliga händelsen där 70 allierade krigsfångar rymde från lägret Stalag Luft III genom att gräva sig ut. Man kan verkligen inte klaga på skådespelarna som John Sturges samlat ihop till den här spännande flyktfilmen, bland dom rymningssugna krigsfångarna ses bland annat Steve McQueen, James Garner, Charles Bronson, 

Donald Pleasence, James Coburn och David McCallum.

Det är dramatiskt, spännande men också med en hel del humor. Snyggt foto av Daniel L. Fapp och maffig musik designad Elmer Bernstein.

Hereditary (2018)

 

https://youtu.be/V6wWKNij_1M?si=UWdbl4QsH0BJoaGr

En riktigt obehaglig film, faktiskt en av dom läskigaste jag sett på länge. Det är lite av 70-tals känsla över den, Exorcisten och Omen i någon konstig mix. Regissören Ari Aster och fotografen Pawel Pogorzelski har fått ihop en intensivt spännande och psykiskt tung och svettig historia.

Annie (Toni Collette) har precis förlorat sin mor som hon haft ett något stelt förhållande till. Tillsammans med sin man Steve (Gabriel Byrne), barnen Peter (Alex Wolff) och Charlie (Milly Shapiro) så försöker dom leva sina liv som vanligt efter begravningen men det är någonting i huset och någonting i Annie och framförallt hennes dotter Charlie som inte känns som vanligt. Ett mörker hotar men Annie vet inte varifrån tills en fruktansvärd tragedi drabbar familjen som kommer att förändra allting och öppna upp en kolsvart avgrund som allihopa riskerar att försvinna i.

Slutet känns lite hafsigt men det är bara en liten detalj i det stora hela, filmen är så pass bra och skräckfaktorn så hög att det inte stör mycket.

 

Sagan om ringen: Maktens ringar - Säsong 2 (2024)

 

Original titel: The Lord of The Rings: The Rings of Power

https://youtu.be/c9fsBy45YTQ?si=wOeysBjthT2jjEav

Den här andra säsongen av Maktens Ringar är mäktigare, maffigare och mer imponerande visuellt än den förra säongen. Det är ondskan på en sida och godheten på den andra men där emellan så samlas både filurer med tvivelaktiga agendor och hjältar i det fördolda.

Sauron (Charlie Vickers) har lurat alven Galadriel (Morfydd Clark) att tro att han är den gode kungen Halbrand från Sydlandet och försöker nu infiltrera staden Eregion och alvsmeden Cerebrimbor (Charles Edwards) för att få honom att smida dom ringar som ska ge honom fullständig makt.

Samtidigt som detta sker så är det en maktkamp i dvärgarnas värld Khazad-dûm där Prins Durin (Owain Arthur) mer och mer inser hur hans far Kungen (Peter Mullan) måste kliva ner från tronen och även i staden Númenor där Drottningen Míriel (Cynthia Addai-Robinson) hotas att störtas av den maktgalne Pharazôn (Trystan Gravelle).

Ett krig närmar sig och Sauron ser sig nu hotas av både alverna med Galadriel och Elrond (Robert Aramayo) och hans forna allierade Adar (Sam Hazeldine) och hans Orcher. Utan att veta någonting om dessa händelser, på en annan plats i världen så vandrar trollkarlen utan namn (Daniel Weyman) tillsammans med dom två Hobbitsläktingarna Nory Brandyfoot (Markella Kavenagh) och Poppy Proudfellow (Megan Richards) till synes planlöst omkring men där vi tittare anar vem denne trollkarl verkligen är.

Det är mörkt och mäktigt, dramatiskt och spännande även om det är en jädrans massa karaktärer att hålla reda på.

Fascisten (1970)

 

https://youtu.be/w2djvGyhZ-k?si=LweAKRFhpKlUTzzw

Marcello Clerici (Jean-Louis Trintignant) är en man som gör allt för att passa in i den värld som diktatorn Mussolini skapat i Italien under 1930-talet. Han tar värvning hos säkerhetspolisen och gör allt för att imponera på sina chefer och visa att han är en hängiven och lojal tjänare i fascismens namn. Samtidigt så ska han snart gifta sig med Giulia (Stefania Sandrelli) som är hans raka motsats. Hon är frigjord, spontan och oberäknelig.

Marcello får ett uppdrag att spåra upp och likvidera hans gamla universitetsprofessor Quadri (Enzo Tarascio) som flytt från Mussolinis Italien till Paris. 

Marcello tar med Giulia på resan som tror att det enbart handlar om en kärleksweekend i den franska huvudstaden.

Marcellos lojalitet och samvete ställs dock på prov ordentligt när han träffar sin gamle lärare och hans unga fru Anna (Dominique Sanda). Anna förför både Marcello och Giulia samtidigt som den smarte professorn testar Marcello för att ta reda på vad han egentligen står och vad han är kapabel till.

Vad krävs egentligen för att bryta sönder en stark och fast ideologi hos någon, kan det räcka med något till synes så trivialt som åtrå för att få en man att vända ryggen till sina egna principer och riskera allt han byggt upp? 

Den här filmen av Bernardo Bertolucci är gjord 1970 men känns ganska aktuell fortfarande och skulle väl kunna utspela sig i någon auktoritär stat som NordKorea till exempel.

Det är en fascinerande och dramatisk historia och visuellt helt enastående. Fotografen Vittorio Storaro har skapat fantastiska bilder med ljus, skugga, kameravinklar och lek med färger och det är nästan så att man till och från glömmer bort själva handlingen för att man fastnar i dom fantastiska scenerierna.