Den här filmen som regisserats av John Luessenhop inleds precis där Tobe Hoopers klassiska film från 1974 slutar. En samling invånare på den lilla orten Newt beger sig till familjen Sawyers hus där dom skjuter ihjäl alla och bränner ner stället.
En några veckor gammal baby överlever dock och tas om hand om av ett par som var med i lynchmobben.
Heather Miller (Alexandra Daddario) fär en dag veta att hon är adopterad och att hennes riktiga Farmor precis dött i en liten stad med namnet Newt och att hon där har en del saker att ärva. Hon lämnar sina adoptivföräldrar som hon inte verkar gilla överhuvudtaget och beger sig iväg på en roadtrip för att ta reda på vad hon ärvt och vem den Farmor var som hon inte visste fanns.
Väl framme så visar det sig att Heather ärvt ett fullt möblerat enormt hus men det är inte allt, en av de saker hon ärvt finns i källaren bakom ett antal väl låsta dörrar.
Som tittare så vet vi direkt när Heather och hennes vänner anländer till huset att det finns någonting annat än bara det och anar också vem som också antagligen då överlevde massakern många år tidigare och det här blir ju en intensiv obehaglig spänning i sig. Skådespelarna är rätt dåliga men jag gillade filmen trots att filmmakarna slarvat med en del detaljer. Slutet öppnar verkligen upp för en fortsättning och beviset för att blod verkligen är tjockare än vatten.
