Äntligen en Marvel-produktion som sticker ut lite och som livar upp lite i deras superhjälte universum som dom senaste åren börjat att kännas lite tråkigt.
Steven Grant (Oscar Isaac) är en rätt vanlig man med ett rätt vanligt jobb i presentbutiken på ett historiskt museum i London. Det som är lite ovanligt i hans liv är att han lider av en allvarlig sömnstörning som gör att han varje kväll låser dörren med flera säkerhetslås, tejpar dörrlisten, har flera kilo sand strött runt sängen och dessutom låser fast sin ena fot vid en av sängstolparna.
Som om detta inte vore nog i Stevens liv så börjar han att vakna upp på olika platser med blod på händerna och ibland döda människor runtomkring sig och efter ett tag så börjar han inse att han kanske inte är den han tror att han är eller att han kanske bär på en till personlighet.
Som tittare så kastas vi direkt in i Stevens värld helt utan förklaringar till vad som händer, dessa kommer så sakteliga vartefter han börjar lära känna sin andra personlighet, Marc Spector som då givetvis också gestaltas av den enastående Oscar Isaac.
Historien inleds i London men utspelar sig sen mest i Egypten bland antika gudar och gravammare och så ständiga flummiga resor i Stevens drömmar där man ibland inte har en aning om vad som är verklighet eller inte.
Det finns givetvis en buse och en vacker mystisk kvinna med i berättelsen också. Ethan Hawke spelar Arthur Harrow, en man som ämnar återuppväcka den Egyptiska demonen Ammit och så Layla El-Faouly (May Calamawy) som är Marcs fru men som sen inte riktigt vet om hon ska ty sig till honom eller Steven som ju allt som oftast är en och samma person.
Snyggt visuellt, ibland riktigt roligt och samtidigt ganska våldsamt. Det är mystiskt och flummigt och det är ingen historia som man kan sitta och slötitta på, här gäller det att hänga med i alla krummeluriga svängar som manuset bjuder på. Man får en liten inblick i vad den psykiska sjukdomen DID innebär samt en lektion i Egyptisk mytologi om man nu inte nöjer sig med att enbart bli underhållen.
