Morden i Sandhamn - I Fel Sällskap (2018)

 

En historia som höjer sig över resten i den här serien på grund av Linus Wahlgren som är enastående obehaglig som bilförsäljaren André som kontinuerligt misshandlar sin fru och som bokstavligen går över lik för att få som han vill.

Morden i Sandhamn - I Sanningens Namn (2018)

 

Den unge Benjamin tillbringar motvilligt sommarlovet på ett seglarläger i Skärgården. Två andra killar på lägret har utsett Benjamin till hackkyckling och mobbar honom systematiskt samtidigt som en mystisk man rör sig i området.

Den enda historien i den här serien där faktiskt ingen dör.

Cjamango (1967)

 

En sak är säker och det är att utan dom två Dollarfilmerna med Clint som kom några år tidigare så hade denna aldrig gjorts för här har regissören Edoardo Mulargia fyllt historien med scener som om dom vore utklippta ur dom ovan nämnda filmerna.

Tyvärr så är han inte skicklig nog att pussla ihop detta så slutresultatet blir bara fånigt och inte blir det bättre av att dubbningen från Italienska till Engelska är riktigt dålig.

Cjamango vinner en massa pengar vid pokerbordet men bir bestulen på allt och när han ska återta dom så hamnar han mitt emellan två rivaliserande familjer, en vacker kvinna, en liten pojke och så finns där också en mystisk främling klädd i svart som man inte riktigt har någon koll på.

Ni som har sett "För en Handfull Dollar" och "För Några Få Dollar Mer" känner nog igen dessa detaljer.

Morden i Sandhamn - I Maktens Skugga (2018)

 

Det är i början av sommaren, paret Carsten (Alexander Karim) och Celia (Kaisa Hammarlund) har precis byggt klart ett jättehus på Sandhamn och bjuder in alla nya grannar på en invigningsfest.

Carsten är dock skyldiga en del skumma filurer pengar och dessutom så är inte alla grannar glada över det nya husbygget på ön och båda kategorierna samlas givetvis på kalaset.

Lagom mysig stämning som i dom andra historierna i denna serie. Alexander Karim är bra som Carsten som lever på gränsen och som kämpar för livet för att hans familjs liv utåt ska se så bra ut som möjligt.

Höstdåd av Anders De La Motte (2017)

 

En sommarkväll 1990 så är fem barndomsvänner ute och tältar vid ett gammalt nedlagt stenbrott utanför en liten ort i Skåne. Efter en kväll med alkohol och droger så hittas en av dom död i vattnet när morgonen gryr.

27 år senare så kommer mordutredaren Anna Vesper till orten där hon ska börja sitt nya jobb som kriminalkommissarie och det dröjer inte länge förrän honn får höra talas om det gamla fallet.

En händelse som ingen på bygden verkar komma ihåg men något som ingen kan glömma.

En intensivt spännande historia med många intressanta karaktärer och med ett slut som vrider och vänder på sig mer än en gång innan allting är över.

Hämndens Blodiga Spår (1971)

 

Original titel: La Vendetta e' Un Platto Che Si Serve Freddo

Ännu en av dessa otaliga så kallade spaghettiwesterns från Italien som kom mellan 1965 och 1975 och ännu en av dessa som inte har någonting nytt att erbjuda.

Den här filmen, skriven och regisserad av Pasquale Squitieri är också som så många andra dubbad till engelska vilket gör det väldigt svårt att få nåt grepp på skådespelarna där bland annat Klaus Kinski gör rollen som den känslokalle Prescott.

När den unge Jim Bridger (Leonard Mann) blir vittne till hur hela hans familj blir brutalt mördad av indianer så föds ett hat som gör att hans liv framöver ägnas åt att jaga, döda och skalpera indianer oberoende av stam.

Han stöter dock på den vackra indianskan Tune (Elisabeth Eversfield) som för med sig att sanningen om hans familjs död kommer att ändras.

En western som inte lämnar några bestående minnen förutom kanske ett hyfsat sjyst foto av Angelo Lotti.

Flykten från Stalins Läger av Slavomir Rawicz (1956)

 

Original titel: The Long Walk

Slavomir Rawicz var en ung polsk kavalleriofficer som 1939 häktades av ryssarna för att sen efter en löjeväckande rättegång dömas till 25 års straffarbete i Sibirien.

Efter några år i det fruktansvärda lägret så flydde Slavomir med sex andra medfångar 1941 och i den här boken så får vi följa dom när dom till fots tar sig 6.500 km från Sibirien, genom Gobiöknen, Tibet, Himalaya för att sen komma till Indien 1942.

Slavomir kom sen till England där han levde till sin död 2004.

Under senare år så har sanningshalten i denna berättelse ifrågasatts av flera experter men hur det än är med den saken så är det en fantastisk äventyrshistoria som verkligen tar andan ur en.