Här i den femte säsongen så kommer Rick och gruppen i kontakt med mänsklighetens allra mörkaste sidor när dom anländer till samhället Terminus som dom tror ska vara deras räddning men istället visar sig vara bebodd av kannibaler.
Efter en strid på liv och död så söker dom slutligen skydd i en kyrka som vaktas av prästen Gabriel som visar sig ha en hel del hemligheter.
Intensivt spännande och grymt våldsamt och fortfarande riktigt bra.
När Rick och hans grupp äntligen verkar få lite lugn och ro i fängelset där dom
byggt upp en hyfsad normal tillvaro så bryter givetvis ett dödligt virus ut och
dom måste ut på vägarna för att akut hitta antibiotika och då passar ju
självklart Guvernören som nu hittat en ny skock följare på
att hämnas med full kraft vilket innebär att våra hjältar splittras och beger
sig iväg åt olika håll.
Man har ju som tittare
lärt sig vid det här laget att när det är som lugnast så finns det nåt
djävulstyg bakom nästa hörn och i den här säsongen så har verkligen
manusförfattarna dragit detta till sin spets. Dom har dessutom gjort ett smart
drag genom att splittra gruppen för då kan dom dra ut på serien lite extra
genom att man får följa en grupp per avsnitt, vilket gör det ännu mera olidligt
för oss i TV-fåtöljen.
Gruppen hittar ett till
synes övergivet fängelse där dom söker skydd men samtidigt som Lori ska till att föda så upptäcker Rick och dom
andra att det fortfarande finns fångar kvar som gömmer sig i byggnaden.
Allting intensifieras i
och omkring den lilla gruppen när dom också inser att ett hot bestående av
mannen som kallas Guvernören och som leder samhället Woodbury i
närheten närmar sig och att dom nu på allvar får lära sig att det inte bara är dom
levande döda som står för grymheter och våld.
Det är fortfarande våldsamt
spännande och än har man ju inte tröttnat på att se kulor, yxor, svärd och
knivar göra slarvsylta av dom vandrande döda. Några karaktärer som tidigare
stått lite i bakgrunden tar här ett kliv framåt och en och annan som man trodde
var borta dyker helt plötsligt upp.
Den andra säsongen
inleds direkt där den första avslutades och gruppen, nu med den självklara
ledaren Rick fastnar bland en massa övergivna bilar på väg ut
från staden där Sophia försvinner och där letandet efter henne
resulterar i att Carl blir allvarligt skottskadad när en
nervös snubbe från en gård i närheten slarvar med bössan.
Hershel som är ålderman på gården tar hand om Carl och snart så befinner sig hela
gruppen på bondgården där Hershel och hans familj bor. Nu när dom är rätt många
på samma plats så bildas det givetvis grupperingar och Rick's ledarskap
ifrågasätts och dessutom så verkar det som om familjen på gården har en
hemlighet som dom inte vill avslöja.
Den här säsongen är lika spännande och än
mer våldsam och brutal och frågan om att använda vapen och vem som ska dödas är
en fråga som är en viktig del i historien.
John Marlott har i den här andra säsongen förlikat sig med att inte tillhöra den mänskliga delen av befolkningen längre och jagar besinningslöst Lord Daniel Hervey som är den skyldige till hans tillstånd. I jakten så korsas hans väg av hans tidigare kollega Poliskonstapel Nightingale som inte tror sina ögon när mannen som han såg hängas står framför honom.
Sean Bean som är jädrigt bra som John Marlott lufsar fram även här med bister uppsyn men drar faktiskt på smilbanden i den sista minuten vilket nog är den första gången i dom här två säsongerna. Det är skitigt och våldsamt blodigt, obehagligt och skrämmande dramatiskt men samtidigt riktigt snyggt visuellt.
År 2015 så skedde det största rånet i Englands historia och när förövarna efter ett tag åkte fast så visade det sig vara ett gäng gubbar där alla var över 70 år. Den här sanna historien om dom fd rånarna som på ålderns höst bestämmer sig för att ånyo göra en kupp för att liva upp sina tråkiga pensionärsliv har manusförfattaren Joe Penhall och regissören James Marsh förvandlat till film och med tanke på vilka enastående skådespelare med Sir Michael Caine i spetsen som är med så är det tråkigt att dom tyvärr misslyckats.
Inledningen som är lite av dramakomedi funkar riktigt bra när dom åldrande busarna håller på att planera rånet och samtidigt måste hålla koll på att dom hela tiden har med sig sina olika varianter av mediciner, där är det lätt att tycka om dom här gubbarna men sen när kuppen är avklarad så förvandlas dessa gentlemän till riktiga svin som enbart tänker på sig själva och här förlorar också filmen i fart, blir långsam och tråkig och man blir ledsen när det känns som om filmskaparna slarvat bort dom möjligheter som givits med dessa eminenta gamla engelska aktörer.
Så förutom en och annan bra, dramatisk och rolig scen i början så var detta inte speciellt underhållande.
Rick och hans grupp har nu
blivit en styrande del av befolkningen i Alexandria och dom flesta av
originalinvånarna där börjar inse att dom behövde deras hjälp och nu måste lära
sig att fysiskt försvara sig på allvar mot alla yttre hot.
En grupp som kallar
sig Vargarna hotar friden men Alexandrianerna lyckas
bekämpa dom och finner snart ett nytt samhälle kallat The Hilltop som dom
inleder ett samarbete med.
Ett större hot lurar
dock bakom hörnet där en samling kallad Frälsarna börjar att ta över mer och
mer och dödar alla som motsätter sig dom och deras mystiske ledare kallad Negan.
Kanske den mest intensiva säsongen hittills där
det mesta ställs på den absoluta ytterkanten och där onda giriga människor nu
är ett mer svårhanterligt hot än dom levande döda och där slutminuterna i det
sista avsnittet var helt olidligt spännande.
Ett par nya karaktärer gör entré i denna säsong och som vanligt är det några
som på ett eller annat sätt lämnar, ofta ett rätt våldsamt sådant.
Man tänker hela tiden att nu kan dom väl
knappast komma med någonting nytt men den här sjätte delen visar att det
minsann gick.