Tungt beväpnade män bryter sig in i Frank Wagnerslägenhet på natten när han och familjen ligger och sover.
Frankskjuter en av männen och sen flyr familjen till den ende dom kan lita på, Johan Falk.
Dagen efter så skjuts polisen Sophie vilket medför att Frankshemlighet som polisinfiltratör avslöjas och en jakt inleds nu av GSI där vissa spår leder till en ökänd brottmålsadvokat.
Här tajtar det ihop sig totalt för Johan Falk och hans kollegor när hemligheterna om deras infiltratörer släpps ut på stan bland buset och där ingen helt plötsligt går säker. Intensiv spänning, våldsamt och dramatiskt där poliser ställs mot poliser som ställs mot buset som i sin tur ställs mot polisen.
Det närmar sig val men Socialdemokraternas partiledare Elisabeth Meyer är osäker på om hon kan hänga med på den resan eftersom hon fått reda på att hon lider av Alzheimers.
Istället så försöker hon i det tysta se till att Charlotte Ekeblad ska finnas där och ta över när Meyer måste kliva av.
Charlotte har dockfått ett erbjudande om ett toppjobb som hon starkt funderar på att ta samtidigt som högerextrema krafter planerar ett attentat innan valet.
I den här tredje fristående fortsättningen på Kronprinsessan och Kungamordet så fortsätter dom politiska intrigerna i och utanför Rosenbad och som om det inte räckte med just intrigerna så har det här blandats in en grupp högerextrema filurer också som vill ställa till det för politikerna på allra våldsammaste sätt. Skådespelarna är även i denna, 3 avsnitt långa serie utmärkta och det är ju dom som för historien framåt medans det här planerade attentatet känns lite felplacerat och onödigt men det var väl ett försök att krydda allting lite extra antar jag. Spännande dramatiskt och välspelat är det i alla fall.
Regi: Kathrine Windfeld
Manus: Pia Gradvall, Sara Heldt & Hanne-Wibeke Holst
I gryningen den 6 juni 1944 så sveper en enorm armada av fartyg och flygplan över den Engelska Kanalen och 175.000 man går iland och hoppar fallskärm längs Normandies kuststräcka.
Den största militära operationen i historien har därmed påbörjats.
Om denna dag så har det ju skrivits en mängd böcker genom åren men det är få som har ett så gediget forskningsarbete bakom sig som just denna av författaren och militärhistorikern Anthony Beevor.
Vi får följa händelserna och enskilda soldater, officerare och civila både från dom allierades och tyskarnas sida och Beevor har haft mängder med dagböcker och minnesanteckningar till hjälp vilket gör att alla får en röst i den här mäktiga tegelstenen.
Det visar sig ju att det fanns onda och goda på båda sidor, allting var inte enkelt målat i svart och vitt.
Enastående läsning.
Engagerande dramatiskt, spännande detaljrikt, hemskt och tragiskt.
Den änglalikt vackra Susanna lever i en liten norrländsk by med sin buttre och ständigt svartsjuke man Joakim som också är traktens rikaste och mäktigaste bonde.
Hans svartsjuka är inte helt obefogad eftersom bygdens alla män suktar efter hans fru.
När alla byns gubbar förutom skolläraren och fjärdingsmannen beger sig in till stan på några dagar så kommer helt plötsligt en resande yngling till orten.
Den här filmen bygger ju lite halvlöst på den bibliska historien om Susanna som här spelas av den vackra men tråkiga Anita Strindberg även om det religiösa endast får ett litet utrymme i slutet när den mystiske Daniel (Sture Ström) kommer in mot byn över isen med en tänd lykta på huvudet, annars så är väl historien mer av en buskis där man har försökt vara lite vågad och visa så mycket hud som det gick att göra vid den här tiden. Det är ju upplagt för ett erotiskt drama när alla förutom två gamla gubbar lämnar byn där då ett antal unga kvinnor blir som förbytta då den stackars unge Alfred (Acke Carlsson) kommer till orten bara för att få lite vila på vägen hem. Skådespelarna är ju rätt usla trots en del kända namn som Adolf Jahr, John Elfström och Yngve Gamlin så i sin helhet så blir detta rätt sunkigt, det är den där erotiska spänningen som faktiskt håller uppe historien.
Brittiska underrättelsetjänsten MI6 får veta att en ung ryska vid namn Tatyana Romanova (Daniela Bianchi) på KGB är villig att smuggla över krypteringsmaskinen Lektor till engelsmännen från deras ambassad i Istanbul om dom bara skickar James Bond (Sean Connery) för uppdraget. Detta är givetvis en fälla men Tatyana tror att hon gör detta för sitt land när hon egentligen är i händerna på den internationella organisationen S.P.E.C.T.R.E. som vill hämnas på Agent 007 efter att han något år tidigare likviderat Dr. No i Västindien.
Den andra filmen med en bildskön Sean Connery som James Bond kom ett år efter den första och den ska också utspelas ungefär med den tidsskillnaden. Olikheterna mellan dessa två filmer är väldigt stor. Där den första filmen var lättsam, färgglad med västindiska glada toner så är denna iskall, rå och ganska dyster. Det kalla kriget hade kallnat betänkligt vid den här tidpunkten och det visar sig i historien där en mördare som mera ser ut som en hybrid mellan människa och robot spelad av en riktigt obehaglig Robert Shaw springer runt och mördar alla som står i vägen och där även James Bond visar upp en kallare och brutalare sida. Det är en mycket bra film med en slagsmålsscen på Orientexpressen som är riktigt tajt filmad, tyvärr så finns det en relativt lång sekvens när Bond tillsammans med sin turkiska kontakt Kerim Bey (Pedro Armendáriz) besöker ett zigenarläger som inte fyller någon som helst funktion i filmen och bara känns onödig. Daniela Bianchisom Tatyana håller tyvärr inte måttet riktigt, hon blir bara stelt tråkig för att inte tala om Lotte Lenyasom gör rollen som den ytterst obehagliga Rosa Klebb som spelar över så till den grad att hennes karaktär nästan blir en parodi på en parodi. Trots lite skavanker så håller filmen hög klass, den är ordentligt snygg, spännande och actionfylld och så var det ju några detaljer som för första gången hände i den här filmen som sen skulle följa Bond genom åren, hans flirtande med Moneypenny (Lois Maxwell) och Q:s (Desmond Llewelyn) uppfinningar.
En ung kvinna hittas våldtagen och mördad i en park och det är hennes egna föräldrar som gör den fasansfulla upptäckten.
Martin Beck och hans grupp har inte mycket att gå på men vissa spår leder till Tunnelbanans blåa linje där flera våldtäkter den senaste tiden ägt rum.
En bra historia med lite fler komponenter än vad man först tror. Spänningen ligger inte här i det fysiska utan mera på det personliga planet där både Beck och Larsson har lite svårt att skilja på jobbet och privatlivet och där det tragiska med att förlora ett barn är grunden i berättelsen.
Regi: Harald Hamrell
Manus: Cilla & Rolf Börjlind
Foto: Carl Sundberg
Musik: Anders Bagge, Anders Herrlin & Jennie Löfgren
Den tyska kriminalkommissarien och Martin Becks gamle vän Hans Sperling är på ett privat besök i Stockholm för en konstauktion.
Målningen som han är intresserad av köps av konstagenten Marie Liskowska som senare samma kväll hittas mördad på sitt hotellrum där förövaren har designat mordplatsen efter en känd målning.
Det här är en ganska trist historia som faktiskt aldrig lyfter ordentligt och någon spänning infinner sig heller inte. Regissören Kjell Sundvall kan ju inte vara stolt över denna produktion och skådespelarna verkar också rätt ointresserade sen så har vi dom två rutinerade Jan Malmsjö och Philip Zandén som spelar över så pass att det nästan blir fånigt. Inte ens Becks granne verkar vara på humör trots alkohol och stämsång.
Regi: Kjell Sundvall
Manus: Cilla & Rolf Börjlind
Foto: Rolf Lindström
Musik: Anders Bagge, Anders Herrlin & Jennie Löfgren
