Den unge Dr. Henry Frankenstein är besatt av att försöka skapa en levande människa av ihopsatta döda kroppsdelar och först när han väl lyckats så inser han och ångrar djupt vad han egentligen gjort.
Absolut en av dom viktigaste filmerna inom skräckgenren och en milstolpe i filmskapande generellt.
Regissören James Whale tog idén från författarinnan Mary Shelley's roman och skapade en film om den nästintill galna vetenskapsmannen Henry Frankenstein som är ute efter att skapa den perfekta människan men ser sig senare ha pusslat ihop ett monster.
Ett monster som ändå visar sig ha känslor och som inget annat vill än att få förståelse men som ju inte kan prata, är fruktansvärt stark och som bär på ett groteskt utseende som gör att han stöts bort och jagas som ett djur.
I början så presenteras filmen av en man som varnar publiken från att den kanske kommer att chocka rejält och att om man tvivlar så kanske det är dags att lämna biosalongen innan filmen börjar sen så när förtexterna rullar och skådespelarnamnen dyker upp så står det bara ett frågetecken efter monstret.
Allt för att göra det så läskigt som möjligt givetvis.
Nu så här i efterhand så vet ju alla att monstret spelades av den Engelska skådespelaren Boris Karloff som här fick sitt stora genombrott och som på ett enastående sätt visar känslor i ett annars stenhårt stelt ansikte och som gör att man får sympatier för denna tragiska figur och funderar på vilka som egentligen är monster.
Strålande foto av Arthur Edeson och Paul Ivano och makeup-effektmakaren Jack Pierce designade masken till monstret som ju blivit en av filmhistoriens mest kända och som Universal Pictures dessutom tog patent på till år 2026 så att andra som senare skulle göra film av denna historia inte skulle kunna använda sig av samma ansikte.
En fantastisk film som är så mycket mer än bara ren skräck.
