Denna klassiska berättelse om Londons girigaste och elakaste man Ebenezer Scrooge från 1843 av Charles Dickens har ju filmatiserats mängder med gånger och den spelas fortfarande vid juletid på teatrar världen över.
Den här versionen av Robert Zemeckis är animerad utefter utseendet på dom skådespelare som gör rösterna och det gör att det blir någon form av blandning mellan animerat och vanlig spelfilm.
Det är otroligt skickligt gjort, det är spännande och roligt och strålande musik av Alan Silvestri.
Ett mystiskt virus har kommit till vår planet med en rymdexpedition som har gjort att alla katter och hundar dött ut.
För att ersätta dessa husdjur så har man istället använt sig av apor men eftersom dom visar sig vara väldigt lättlärda så används dom istället mer som slavar än som människans bäste vän.
Cornelius och Zira's son Caesar från den förra filmen och som är den enda levande apan som talar vårt språk och som under några år gömts undan på en cirkus ligger dock bakom en revolution för att krossa människornas terror.
Detta är den bästa filmen sen den första i den här serien och den blev väldigt uppmärksammad och omtalad när den hade premiär.
Filmbolaget var faktiskt nära att ta bort den för att den kom bara några år efter stora rasupplopp i landet och behandlar såna känsliga ämnen som rasism, diskriminering och politiskt maktmissbruk.
Med tanke på dessa ämnen i grunden så känns den faktiskt väldigt fräsch och aktuell även idag.
Bra skådespelare och som sagt ett mycket väl genomtänkt manus och så i regi av den redan då rutinerade J Lee Thompson.
Den inledande scenen i den här fängelsefilmen är flera minuter lång där knappt ett ord uttalas och ljudet av metalldörrar som slås igen och skramlande nyckelknippor annars är det enda som hörs.
Det är ett gripande drama som slår en som en rak höger. Det är rått och våldsamt både psykiskt och fysiskt men också en hel del gemenskap där man minst anar det.
Skådespelarna är mycket bra och miljön obekvämt realistisk.
En "Måbrafilm" av allra bästa sort som bygger på en verklig händelse i England på 80-talet då en grupp homosexuella stöder gruvarbetarna i en liten Walesisk ort i deras kamp för överlevnad.
Det är gripande och hysteriskt roligt om fördomar, vänskap, stolthet och kärlek.
Taskigt manus, torra skådespelare och löjligt dåliga effekter.
Det bästa i den här filmen är väl att dom lånat in John Williams Hajentema från den första filmen och det gör ju att några sekunder av den här torftiga historien är värd att åtminstone lyssna på.
Den sista delen i Hobbit-trilogin var för mig en besvikelse.
Gillar man att se stora maffiga krigsscenerier i 2½ timma så har man väl en sjysst stund framför sig men imponerande scenerier kan ju regissören Peter Jackson göra i sömnen så dom känns rätt stela och själlösa.
Avsaknaden av handling och skådespeleri är i denna film total.
Skådespelarna behöver ju inte anstränga sig eftersom det knappt existerar någon dialog, det är mest skrik och gap som gäller och hade det inte varit för att det ändå är rätt coolt visuellt så hade jag inte ens gett den en trea i betyg.
