Den gamle sure och bittre gubben Red som helt strålande spelas av Robert Duvall har under åren fått både sin fru och son att rymma hemifrån, är nu på väg att förlora sin gård och ska tvingas flytta till hemmet.
I samma veva får han besök av barnbarnet Gally (Jeremy Irvine) som han inte ens visste han hade och helt oplanerat så sticker dom två ut på vägarna i Red's Cadillac med riktning Mexiko.
Tyvärr så har regissören Emilio Aragón och manusförfattaren William D. Wittliff inte nöjt sig med detta utan har lagt in ett gäng filurer i historien också som då givetvis korsar Red och hans sonsons väg.
Jeremy Irvine som spelar Gally är filmens svagaste skådespelare och det är inte många sekunder i historien där han känns rätt.
Dom actionscener som filmen också innehåller är väldigt bra gjorda men som sagt, det känns inte som om dom passar in i denna historia utan borde tillhöra någon annan film.
Historien hade tjänat på att koncentreras på förhållandet mellan Red, Gally och strippan Patty Wafers (Angie Cepeda) som dom senare möter på andra sidan gränsen och hur den gamle mannen till slut blottar sitt innersta och saknaden efter en son han inte sett på 30 år och en försvunnen fru (man får inte riktigt veta om hon stuckit eller dött, där får vi tittare fundera lite).
Här blir ögat lite fuktigt och filmen är som bäst.
Men i slutändan så är det Robert Duvall man minns bäst, han äger varje sekund han är i bild och det spelar ingen roll om han öppnar munnen eller inte. Han spelar skjortan av alla skådespelare runtomkring honom bara genom att bara vara.
