Tommy Crowley, en ung småbarnsfar lider av kronisk torgskräck sedan hans fru brutalt blivit överfallen av ett gäng förvildade barn och nu ligger i koma på sjukhuset.
Han har flyttat från hyreshuset där händelsen ägde rum men känner sig förföljd och tror sig veta att dessa barn nu är ute efter hans dotter.
För att komma till klarhet så måste han åter bege sig tillbaka till den plats han fruktar mest, det nu övergivna höghuset kallat Citadel.
Den lyckliga inledningen med det unga förälskande paret som väntar barn och precis köpt en ny lägenhet förändras på ett ögonblick,
färgerna i fotot suddas ut, kylan tränger sig på och en deprimerande tung filt sydd av skräck lägger sig över hela historien.
Deprimerande är bara förnamnet när det kommer till den här filmen som utspelar sig i en tragiskt nedgången förort på Irland,
huvudrollen Tommy spelas mycket bra av Aneurin Barnard och han är så psykiskt dålig så att man sitter och blir förbannad och det var nästan så att jag höjde rösten där i min ensamhet framför TVn för att han skulle ta sig samman en gång för alla.
Det är ett skrämmande och psykologiskt skräckdrama där huvudpersonerna själva framkallar terrorn beroende på sitt sätt att bete sig,
tyvärr så blir det nästan för deprimerande det verkar inte finnas något som helst hopp om någonting, inga som helst ljuspunkter kan skönjas.
Fotot är dock riktigt snyggt i all sin ödslighet och det är ändå en intressant historia.
