Paranormal Activity 4 (2012)

https://youtu.be/89PboIQlu1c?si=28ICOp2YUpm06aVu

Historien utspelar sig år 2011, 5 år efter att Katie dödat sin man, syster och hennes man och därefter försvunnit spårlöst med deras son.

Nu får vi följa tonårstjejen Alex (Kathryn Newton) och hennes familj i ett lugnt och behagligt villaområde någonstans i USA.

Mystiska saker börjar dock hända i samma veva som en mor med sin son flyttar in i grannhuset.

Efter att ha sett den första filmen i den här serien med den dokumentära känslan med uppsatta kameror som rullar nätterna igenom, underliga ljud, skuggor och föremål som flyttar sig och en skakig handycam som registrerar allt som händer under dagtid så blir det ju svårt att visuellt hitta på någonting nytt.

Då gäller det ju istället att manuset håller så pass hög klass att det ändå kan bli intressant trots att man sett det mesta förut.

Historien här håller dock inte alls,

detta är den absolut sämsta av dom fyra filmerna som hittills gjorts och det känns väl nu som om det kanske är dags att lägga ner och se sig om efter lite nya idéer istället.

Allting här går på tomgång, skådespelarna är ointressanta, det är inte alls lika läskigt längre och slutet gör en bara besviken.

Man hade väntat sig något mer efter att ha följt dom här personerna i fyra historier.

En blek spökhistoria.

6 Bullets (2012)

MMA fightern Andrew Fayden (Joe Flanigan) är i Slovenien för en uppvisningsmatch och med på resan så har han sin fru och dotter.

Innan han ens kommer upp i ringen så försvinner dottern Becky (Charlotte Beaumont) spårlöst från hotellet och polisen misstänker att hon kidnappats.

Föräldrarna får ett tips om Samson Gaul, (Jean-Claude Van Damme) en man som äger en charkuteributik i staden och som är specialist på fall med försvunna barn.

Det är bara det att Gaul har lagt av och han har inga planer på att ta sig an några fler uppdrag.

Trafficking är ju ett allvarligt ämne och här tas det väl upp på ett seriöst sätt, i alla fall till en början.

Fotot är riktigt bra den första halvan av filmen och regin hyfsad också men sen så verkar det som om engagemanget och kreativiteten på nåt sätt försvann för den andra halvan är som vilken billig actionfilm som helst och då är den seriösa delen av filmen nedflyttad på kuliss nivå för då är det bara att slösa kulor som gäller.

Man får väl ändå ge en eloge till Van Damme som ju ändå har insett att han inte är 25 längre och klarar av att hoppa och sparka lika friskt som förr så han har minimerat sina fajter ordentligt och jobbar mer med händer och diverse vapen istället.

Skådespelarna är torra och intetsägande och om filmen var lite intressant till en början så blir slutet bara en enda lång gäspning.

Tropic Thunder (2008)

Vietnamnveteranen Four Leaf Tayback's memoarer ska spelas in och Hollywoods grädda av manliga skådespelare och filmmakare beger sig till ett djungelområde i Asien för att påbörja inspelningarna.

Allting går dock fel och skådespelarna går vilse i dom oändliga bergstrakterna och hamnar i den ökända Gyllene Triangeln där grymma knark karteller styr och ställer.

Ben Stiller som även regisserat filmen spelar actionskådisen Tugg Speedman som ingenting hellre vill än att bli accepterad som en seriös skådespelare och här får han då spela ihop med den Australiensiska karaktärsskådespelaren och Oscarsvinnaren Kirk Lazarus som helt fantastiskt bra spelas av Robert Downey Jr, mannen som går in i sin roll som svart så engagerat att han opererar sig för att få huden i rätt färg och sen så har vi Jack Black som spelar Jeff Portnoy, den knarkande skådespelaren som alltid spelar i prutt-humor fyllda komedier och egentligen inte ville delta i en sån här krigsproduktion.

Det är mycket på en gång i den här filmen men den är helt fantastiskt rolig och imponerande välgjord och påkostad i alla dessa komiska och actionfyllda krigsscenerier.

Det är hysteriskt roligt, våldsamt rått och blodigt och hejdlös action som smäller ordentligt.

Det drivs hejdlöst med skådespelare och folk i filmbranschen och en rad kända aktörer och aktriser flimrar ju förbi i tid och otid.

Tom Cruise som den flintskallige svinige filmbolagsdirektören Less Grossman är enastående bra och Nick Nolte kan man ju inte säga så mycket om för det känns bara som han är sig själv i rollen som vietnamnveteranen Four Leaf Tayback.

Det här var en av dom roligaste och bästa actionkomedier jag sett.

Harry Potter och Hemligheternas Kammare (2002)

Original titel: Harry Potter and The Chambers of Secrets

Harry Potter (Daniel Radcliffe) tvingas tillbringa skolledigheten efter det första året på Hogwart hemma med sin styvfamilj som han ju inte är speciellt förtjust i.

En kväll får han ett oväntat besök i form av husalven Dobby som varnar Harry för att återvända till Hogwart eftersom det händer farliga saker där för tillfället.

Tillbaka på skolan så upptäcks mystiska meddelanden på väggarna skrivna i blod och Harry hör röster som verkar komma från byggnaden själv.

Det är Hemligheternas Kammare som har öppnats.

Detta är den andra filmen i serien om den lille magikern Harry Potter och hans äventyr bland vänner och fiender på Hogwart, skolan för häxor och trollkarlar.

Dom yngre skådespelarna har växt in lite bättre i karaktärerna och känns lite säkrare men tyvärr så är den här historien mycket sämre än i den första filmen.

Stämningen och omgivningarna är fortfarande enastående mysiga och fantasifulla, fotot är strålande men det känns lite mera som ett effektsökeri här och det blir kanske lite för mycket och den där hysteriska husalven Dobby som ser ut som någon form av Gollums lite gulligare lillbrorsa tröttnar man på rätt snabbt.

Det är även i denna film som dom rutinerade aktörerna Alan Rickman, Robbie Coltrane, Maggie Smith och givetvis Richard Harris som professor Albus Dumbledore imponerar mest även om Kenneth Branagh som Gilderoy Lockhart spelar över å det grövsta.

Den sista halvtimman av filmen som utspelar sig under själva skolan känns fel och här känns det lite som om filmmakarna tagit i lite för mycket och inte riktigt kan ro i hamn med det men det är ändå ett sjyst äventyr och snyggt gjort om än inte i närheten av den första filmen.

J. Edgar (2011)

J. Edgar Hoover (Leonardo DiCaprio) ser tillbaka på sitt liv och är i full färd med att tillsammans med en journalist skriva sin biografi.

 Vi får i återblickar följa med när han som ung energisk man inleder sin karriär på FBI för att bara några år senare ta över hela organisationen och till slut se till att organisationen blev synonym med honom själv.

Kommunister och anarkister som han i början med manisk energi bekämpar ändras efter ett tag till andra mer ordinära brottslingar.

Kidnappningen av Charles Lindbergh's son var ju en global nyhet och jakten på bankrånaren John Dillinger följdes ju av miljoner människor.

Regissören Clint Eastwood har inte gjort en film så mycket om Hoovers själva polisarbete inom FBI utan lagt större vikt på människan J. Edgar Hoover, en person som hade väldigt svårt att umgås med kvinnor förutom sin mor som han hade ett inte helt normalt förhållande till, en utåt sett hård man som inte gillade svagheter hos människor och i samhället men som själv hemlighöll en homosexuell läggning och ett livslångt förhållande med hans närmaste medarbetare inom FBI Clyde Tolson (Armie Hammer).

Han ville gärna framställa sig själv som en hjälte, den som själv grep alla brottslingar men som i verkligheten skötte det mesta bakom sitt skrivbord.

Han överlevde ett antal presidenter och dom var måttligt förtjusta i honom, dom var ganska rädda faktiskt eftersom det framkom att han avlyssnat Vita Huset under många år och antagligen satt inne med en mängd information som egentligen inte skulle existera.

När han dog så var det många höga politiker i landet som drog en suck av lättnad.

Jag var lite tveksam i början av filmen till det här att sminka en Leonardo DiCaprio till en äldre Hoover men det fungerade bra och DiCaprio är fantastisk i huvudrollen.

Filmen vandrar framåt i ett lugnt och stillsamt tempo, med stämningsfull musik skriven av Clint Eastwood själv, enormt bra foto och hög klassiska skådespelare i alla roller.

Mycket bra, gripande och underhållande om politik, maktmissbruk och dessa stora män bakom kulisserna.

Hotell Transylvanien (2012)

Original titel: Hotel Transylvania

Greve Dracula (Adam Sandler) har gjort om sitt slott i Transylvanien till ett hotell där monster från alla världens hörn kan komma och koppla av från världen utanför och speciellt alla människor som hela tiden är efter dom.

Denna speciella helg fyller hans dotter Mavis (Selena Gomez) 118 år och därför så har han bjudit in några av sina äldsta och bästa vänner Frankensteins Monster, Varulven, Mumien och Osynliga Mannen mfl.

Olyckligtvis så råkar en människa anlända till slottet också, den unga tågluffaren Jonathan (Andy Samberg) som dessutom blir intresserad av Mavis.

Jag visste ingenting om den här filmen när jag satte mig i fåtöljen framför TV:n, det kommer ju rätt mycket animerade produktioner för tillfället så det är lite svårt att hänga med.

Jag hade i alla fall riktigt roligt åt alla dessa monster, när man som jag är en gammal skräckfilmsälskare så var det svårt att inte sitta och mysa tillsammans med alla skojiga karaktärer och referenser.

Ett riktigt roligt, bra och lite rörande manus, mycket bra röster med Adam Sandler i spetsen som Greve Dracula och så är det sjysst animerat också.

Det blir nästan lite för mycket ibland och kanske lite rörigt med allt som händer på en gång men det kan man stå ut med, ser man den hemma så kan man ju alltid gå tillbaka och se scenen igen.

Aliens vs Avatars (2011)

https://youtu.be/BnhFgm45L34?si=6UjsK6Ddttcc9V6N

På någon obskyr planet i universum som jag nu inte kommer ihåg namnet på så bor Avatarerna som efter ett misslyckat experiment råkat skapa ett gäng ondskefulla monster som givetvis rymt och nu tagit sin tillflykt till planeten Jorden.

Intet ont anande så är några stycken unga partysugna killar och tjejer ute och campar i den Amerikanska vildmarken när dom helt plötsligt blir attackerade av ett rymdmonster som ser ut ungefär som någon som kravlat sig upp ur ett orensat avlopp.

Vad den här varelsen vill förutom att döda alla den möter är det ingen som vet, ingen som bryr sig om heller men räddningen är inte långt borta. Den kommer i form av den kvinnliga Avataren med det påhittiga namnet Ava (Cassie Fliegel) som förföljt monstret till vår galax för att förgöra den en gång för alla.

Jag saknar faktiskt ord för hur dålig den här filmen faktiskt var, det var nog bland det absolut sämsta jag någonsin sett.

Jag ger den en överstruken sejdel i betyg men det känns faktiskt som om jag är generös i överkant där.

Skrattretande, pinsamt och så in i helv....uselt och jag förstår inte hur någon haft förstånd att ens satsa pengar i detta projekt.