Antlers (2021)

 

https://youtu.be/2aiYxwVuZ1o?si=wOeSDzwr8SVBcgZx

Läraren Julia Meadows (Keri Russell) har precis flyttat tillbaka till sin hemstad i Oregon. Hon har fått anställning som lärare på ortens skola och bor tillfälligt hos sin bror tillika sheriffen Paul (Jesse Plemons) i det hus där hon en gång växte upp.

Den gamla gruvstaden är dock inte sig lik sedan Julia var här sist, företagen har slagit igen och det ligger en deprimerande stämning över hela området.

Julia får upp ögonen på en av pojkarna i klassen som inte verkar ha några vänner och som inte säger mycket. Hon blir mer och mer nyfiken på honom och när hon en dag på avstånd följer efter honom hem så uppdagas några obehagliga hemligheter.

Den här skräckfilmen som har lika mycket drama i sig är regisserad av Scott Cooper och historien bygger på romanen The Quiet Boy av Nick Antosca. Det är en obehaglig och tung stämning över hela den här filmen, det kan inte skönjas ett enda leende bland befolkning på denna lilla ort och det gråa, kalla och fuktiga vädret hjälper ju inte direkt till för att få upp stämningen direkt. Det är bra dock och fotot av Florian Hoffmeister är strålande i all sin tungsinthet.

Skådespelarna är mycket bra med Keri Russell, Jesse Plemons och så Jeremy T. Thomas som spelar den unge Lucas i dom ledande rollerna.

Spännande , våldsamt och till och från riktigt läskigt.

Tron (1982)

 

https://youtu.be/hMT8tRrEMC4?si=v3xzgNGARM9NsL71

Kevin Flynn (Jeff Bridges) var en duktig programmerare på dataspelsföretaget ENCOM men efter att ha blivit lurad av sin före detta partner Ed Dillinger (David Warner) så driver han nu istället en spelhall men när Flynns tidigare kollegor Alan Bradley (Bruce Boxleitner) och Lora (Cindy Morgan) kontaktar honom en dag för att få hjälp med att undersöka Dillingers skumraskaffärer så ser han chansen att få hämnas. När Flynn hackar in sig i ENCOMs Master Control Program så går dock någonting fel och via en partikelsimulator så blir han fysiskt inskickad i ett dataspel.

Som filmnörd så skäms jag ju nästan lite när jag nu måste erkänna att jag inte sett filmen Tron från 1982 förrän nu. Jag vet inte varför det aldrig blivit av men nu när jag hittade den på Disney+ så tyckte jag att det ändå var dags.

Sci-Fi filmer var ju en stor genre på 80-talet men det är inte så många som klarat av att åldras på ett bra sätt, oftast på grund av att dom visuella effekterna är så oändligt långt ifrån det som görs idag. Blade Runner, och Terminator är två lysande undantag från detta faktum.

Den här filmen som antagligen var läckert cool med alla neonfärgade specialeffekter 1982 känns idag mer som spelet Minecraft och det är ju lite synd för idén är inte dum alls. Regissören och manusförfattaren Steven Lisberger har gjort vad han kunnat med det han hade att jobba med och skådespelarna sköter sig helt okey men som sagt, det blir lite fånigt.

En rolig detalj är att filmen diskades 1983 när det skulle delas ut en Oscar för bästa specialeffekter eftersom det ansågs vara fusk att använda datorer för att skapa dessa. Det skulle vara nu det.

Den Stumma Sorgen av Pia Kask & Yin Ling (2023)

 

Ett par hittas brutalt mördade i sitt hem i Kalmar och det visar sig att dom varit döda i en vecka. Det mördade paret har tidigare drivit ett familjehem och verkar inte ha haft några som helst fiender och Kriminalkommissarie Andreas Persson och hans utredare börjar fundera på om detta kan röra sig om ett inbrott som på något sätt spårat ur.

Persson kontaktar sin gamla studiekamrat, terapeuten Katarina Dahl och frågar om inte hon kan komma över och delta i arbetet, dels för att hon är en duktig profilerare men också för att hon en gång varit gift med den mördade mannen.

Första historien av författarparet tillika mor och dotter Pia Kask och Yin Ling som jag läser och jag blev fast direkt, det här var en riktigt bra och kuslig mordhistoria och den första i serien som går under namnet: Kalmardåden.

Det är en berättelse med flera bottnar och en massa detaljer runtomkring som man som läsare/lyssnare blir väldigt nyfiken på men som man inte här får förklarat för sig. Författarna strör ut en massa intressanta saker som ju gör att man måste fortsätta med nästkommande böcker eftersom man vill veta mera om karaktärerna.

Spännande dramatiskt och riktigt bra.

Världens Historia - Jakten på Babylons Hängande Trädgårdar (2024)

 

När IS invaderade den Irakiske staden Mosul 2014 så tog det bara något dygn innan dom medvetet förstört hundratals ovärderliga historiska föremål och byggnader men nu har arkeologer gjort upptäckter som kanske aldrig hade gjorts om inte terrorgruppen IS hade utfört dessa handlingar.

Under en del av dom raserade byggnaderna så har det nu hittats äldre tempel och en massa andra arkeologiska fynd och man tror också att man kan ha funnit resterna av ett av världens sju underverk, Babylons Hängande Trädgårdar.

Omen III - De Sju Knivarna (1981)

 

https://youtu.be/WoiZD_KxLvk?si=P3AWna45q-RDLNnt

Om del två i den här serien om Damien var en hyfsad fortsättning så är denna film inte i närheten. En ganska intressant inledning dock där en arbetare hittar sju gamla dolkar som han sen pantsätter som sedan hittas och köps av en antikhandlare bara för att sen hamna på en auktion och efter det i händerna på en Abbot i ett Italienskt kloster. Vi får i det ögonblicket som Abboten ber en bön vid dolkarna veta att det är just dessa dolkar som ska användas för att döda Antikrist som vi nu känner som Damien. 

Damien (Sam Neill) är nu en vuxen man, VD för storföretaget Thorn Industries och god vän med Amerikas president (Mason Adams) och med planer på att bli USA:s ambassadör i London. För att ta sig dit han vill så utnyttjar han alla i sin omgivning och här är det bland annat journalisten Kate Reynolds (Lisa Harrow) och hennes son Peter (Barnaby Holm) som hamnar i hans klor.

Efter en rätt intressant början på den här filmen så är det hela rätt tråkigt och till och från riktigt fånigt. Regissören Graham Baker som inte gjort några intressanta filmer varken för eller efter denna lyckas inte att hålla ihop det hela. Det enda som fungerar bra är Sam Neill i huvudrollen som Damien, han gar det den där diaboliska mimiken som passar perfekt i den karaktären. 

Någonstans i Sverige (1974)

 

I den här serien i 7 avsnitt så får vi följa ett gäng killar som när Tyskland går in i Polen 1939 blir inkallade för att bilda ett beredskapskompani för att upprätthålla Sveriges neutralitet. Mannarna leds av Kapten Karl-Gustav Borgman (Ove Tjernberg) med Fänrik Krister Anker (Per Ragnar) och Korpral Hugg (Tommy Johnson) som sina förlängda armar.

I början så blir kompaniet placerade högst upp i Sverige vid den Finska gränsen där dom ska lära sig skjuta, gräva bivacker och åka skidor men vartefter kriget pågår och Tyskarna intar Norge så blir gränsen i Värmland nästa placering.

Det här var ju en otroligt populär serie när jag växte upp på 70-talet där bland annat Janne Carlsson blev Loffe med hela Svenska folket och där en stor del av landets skådespelarelit medverkade. Vi får följa detta kompani ute i fält där dom till största delen har tråkigt och bara väntar på att någonting ska hända, för att sen få komma hem några veckor där många av dom faktiskt saknar sina kamrater och sin lilla förläggning ute på landsbygden.

 

Jan Olof "JOLO" Olsson som skrev historien hymlar verkligen inte om vad han hade för åsikt om Tyskland och Sveriges så kallade neutralitet och dom inkallade mannarna som kanske har lite tveksamheter om allt ändrar på detta när dom blir tvingade att bespisa Tyska soldater och deras officerare som har fri lejd att åka tåg genom Sverige trots att dom intagit våra grannar Norge, Danmark och Finland.

Bra och realistisk serie regisserad av Bengt Lagerkvist som blandar inspelade scener med skådespelare och dokumentära sekvenser från kriget. Hade jag skrivit om denna serie när den kom så hade nog recensionen varit lite bättre men tiden har gnagt på den lite för mycket så till och från så känns den lite tråkig, dialogerna något krystade och vissa scener alldeles för långa.

En rolig detalj är att det inte är svårt att se var Lasse Åberg tagit karaktären Oscar Löfgren i sin film Repmånad ifrån. Janne "Loffe" Carlsson som också spelar den rollen är nästan på pricken densamme som 111:an Olsson som han gör i den här serien.

Knutby - Kristi Brud (2024)

 

https://youtu.be/fW0j6IGMjoo?si=I6I6brVPM6s7d7aP

Efter mordet och rättegångarna som följde i dess spår så är det mycket medial fokus på den religiösa sekten i Knutby. Eva (Aliette Opheim) njuter av uppmärksamheten och framställer sig själv som enbart en i församlingen medans psykologen och journalisten Lillemor Lundén (Eva Funck) misstänker att hon är dess egentlige ledare.

Örjan (Alexander Jubell) anländer till Knutby och flyttar inom kort in i det hus där det fruktansvärda mordet skett bara något år tidigare och han avancerar otroligt snabbt i församlingen och är snart Evas allra närmaste man och med hjälp av honom så håller nu Eva församlingsmedlemmarna i ett järnhårt grepp.

En fristående fortsättning på serien Knutby där vi får följa församlingen på den lilla orten där ingen verkar ha tagit det som hänt på allvar och anar att det är någonting mörkt och sjukt som gror bland dom. Den verklige ledaren i sekten visar sig nu ordentligt och håller församlingen på knä med våld och övergrepp. Tvivel börjar att gro bland medlemmarna men mod saknas att stå upp och höja rösterna.

Den här serien, liksom den första säsongen bygger ju på verkliga händelser men namnen på dom inblandade har bytts ut. Nu känns denna detalj ganska onödig eftersom det går lätt att bara googla fram vilka det handlar om men det är väl gjort för att produktionsbolaget ska slippa en massa stämningar kan jag tro.

Det är dramatiskt och väldigt obehagligt, man blir upprörd över att detta faktiskt hänt i modern tid här i Sverige men blir då också påmind om att vi minsann inte är skonade från dessa galna sekter där ledare manipulerar sina medlemmar med att förtrycka dom med fysisk och psykisk misshandel.

Arrangerade äktenskap, otrohet och rent slavarbete är en del av vardagen för Knutbysektens medlemmar och allt sker i enlighet med guds ord och överinseende.

Fångstgropen av Erik Thulin (2024)

 

Östgöten tillika Kriminalkommissarien Edvard Nordenmark har flytt arbetet i Norrköping och flickvännen Amina, bosatt sig tillsammans med sin trogna följeslagare Golden Retrievern Bollan i en liten stuga i Västernorrland där han för tillfället hjälper den lokala polischefen Tora Stålnacke med att lösa diverse enklare uppgifter samt ägnat kvällarna åt självömkan över sin impotens som är ett resultat av den lättare hjärtinfarkt han drabbades av efter det senaste fallet.

När en avliden man hittas i en gammal fångstgrop ute i skogen så blir Edvard ansvarig för fallet men hans chef Tora är väldigt snabb med att lägga händelsen i mappen: olyckor och det verkar inte som om hon vill att Edvard ska rota mer i detta utan låta det bero. Även om Edvards nedre region för tillfället är slapp så är inte hjärnan det och han tänker inte släppa detta som han redan är säker på handlar om mord.

Erik Thulins kanske mest kompakta berättelse hittills och här har han placerat sin enastående karaktär Edvard Nordenmark i ett vintrigt Norrland där han sen omger denne polis med alla klassiska deckardetaljer i typisk engelsk anda.

Det är spännande och klurigt, våldsamt och fantastiskt roligt.

Damien - Omen II (1978)

 

https://youtu.be/57SQ9bDhxDY?si=z2xwVPaJSDFG5sqh

7 år har gått sedan Damiens far försökt att döda honom. Nu bor han hos sin fars bror Richard Thorn (William Holden), hans fru Ann (Lee Grant) och deras son Mark (Lucas Donat). Den nu 13-årige Damien (Jonathan Scott-Taylor) börjar så smått fundera på vem han egentligen är, han känner sig annorlunda än sin halvbror och sina vänner. I samma veva som Damien och Mark börjar på militärakademien så blir Richard kontaktad av Journalisten Joan Hart (Elisabeth Shepherd) som menar på att hon har någonting viktigt att avslöja om Damien. Från denna stund så förändras allting för familjen Thorn och Damien.

Döden blir nu mer och mer närvarande i Damiens omgivning och han börjar förstå vem han är och att det finns människor runtomkring honom som både vill honom väl men också ont.

Den här filmen är bättre som uppföljare till The Omen från 1976 än som en egen skräckfilm. Den är inte dålig på något sätt men den har inte det där extra som behövs för att det ska bli riktigt läskigt sen så har väl tiden gnagt lite väl hårt i kanterna på produktionen också.

Kompositören Jerry Goldsmith som vann en Oscar för musiken till den första filmen har här försökt att upprepa musik i ungefär samma stil men resultatet är långt ifrån lika obehagligt och regissören Don Taylor, hur erfaren han än var vid detta tillfälle hade väl inte riktigt rutin på just skräckfilm.

Liksom i den första filmen så har filmskaparna här valt ett par riktigt rutinerade aktörer som dom två vuxna i Damiens närhet, William Holden, Lee Grant och så Sylvia Sidney som Aunt Marion och resten av skådespelarna sköter sig bra också och Jonathan Scott-Taylor som spelar Damien ser ju verkligen så där obehaglig ut som han också är.

Välgjord diabolisk skräck för stunden, helt okey uppföljare men som inte riktigt håller i alla detaljer.